Stole My Heart - Kap 14
Privious -
Hej Bella! Vill du göra något nu? Jag kan komma över och hämta dig om du vill så kan vi väl gå på bio eller något?? xx Zayn
Mitt hjärta hoppade över ett slag, helt seriöst! Jag kollade på klockan och såg att den bara var halv sex.
Vi bestämde att Zayn skulle komma över och hämta mig om en halv timme så jag behövde bara dra på mig ett par jeans och en blus med ett par höga klackar från Louis Vuitton. Sedan var jag klar.
Det ringde på dörren prick klockan sex. Jag drog åt mig en väska och sprang ner till hallen. När jag öppnade dörren stod Zayn där, ursnygg!
"Hej!" sa han glatt och kramade lätt om mig. Jag sa 'hej' tillbaka och vi gick ut genom dörren.
Vi började promenera längst min gata. Där var huset som jag, Bea och Emily har busringt på flera gånger. Och där var huset som jag och mitt tjejkompisgäng hade frågat 'Bus eller Godis' på flera gånger. Åhh de minnerna, måste de komma tillbaka just nu?!
"Hallå? Jorden anropar Izabel Blue!" skämtade Zayn för att få min uppmärksamhet. Jag kollade på honom och kände hur jag rodnade lite.
"Så, skräckfilm eller romantisk komedi?" frågade jag när vi var väl inne i biografen. Innerst inne hoppas jag att han svarar det sista.
"Idag får det bli en romantisk komedi" svarar han efter att han hade kollat runt på alla affischer som hängde runt på väggarna. Hans blick fastnade på en affisch, och när jag följde blicken såg jag att det var affischer om filmen 'Love Actually' som hängde där. Zayn märkte det och frågade:
"Den blir väl bra, eller vad tycker du?"
"Perfekt!" svarar jag och vi börjar gå till kassorna.
När vi hade köpt biljetterna och var påväg till biosalen kände jag plötsligt att någon tog tag i min hand. Jag vände mig mot Zayns håll och märkte att det var han som hade tagit min hand. Jag tog ett stadigare tag om den och vi gick in i biosalen hand i hand. Plötsligt blev jag så himla glad, bara av att hålla Zayns hand. Vad händer med mig?
Efter filmen gick vi till Nando's, Nialls favorit restaurang. Där beställde vi en enorm meal. Helt otroligt att den räkte både till mig och Zayn för att vi senare gick ut därifrån proppmätta och belåtna. Inte så konstigt att Niall gillar stället! Under tiden hade vi pratat om allt mellan bilmärken och låtar. Vi hade också skrattat en del. Zayn var så skön att pratat med. Öppen och ärlig, inte som vissa nadra. Sedan tog vi en promenad till mitt hus. Det kändes som om det var den mest fantastiska promenaden jag någonsin har gått med någon i mitt liv. Allt var så perfekt, Zayn gick brevid mig och höll i min hand, trafiken stod nästan stilla för en gångs skull så det var inte så konstigt att jag var på väldigt bra humör. Även om jag inte visste vart min och Zayn relation, om man änns kan kalla det så, kommer att leda så kände jag att det kändes rätt. Otroligt rätt.
"Aha, då var vi framme" sa Zayn och jag hörde en liten sorgsen ton i hans röst.
"Detta måste göras om!" svarade jag och log, men egentligen var jag helt förstörd inuti. Jag vill inte lämna Zayn nu i detta perfekta ögonblick.
Jag sträckte mig fram för att ge honom en kram, men istället kollade Zayn mig rakt i ögonen och jag såg hans ansikte närma sig mitt. Sedan kände jag Zayns mjuka läppar mot mina och jag önskade att detta ögonblick skulle vara för evigt. Men ingenting varar för evigt så efter en stund drogs vi isär ifrån varandra.
"Förlåt, det var var inte meningen att det därskulle hända" började Zayn och tittade ursäktande på mig.
"Inget att be om förlåtelse för" sa jag.
"Zayn, det är kanske lika bra att ta upp det nu. Men jag vill inte förhasta mig i saker och ting. Jag gillar dig verkligen. Mycket. Men jag tycker att vi behöver en stund att smälta alltihop" fortsatte jag.
"Du har helt rätt. Jag vill bara att du ska veta att jag också gillar dig. Mycket."sa Zayn då.
Jag kunde inte hålla mig för skratt eftersom Zayn sa samma precis sak som jag. Men jag visste att detta var en seriös sak som vi prattade om så jag lungnade ner mig och kollade på Zayn. Han började fnissa och så hängde jag på. Där stod vi och asgarvade mitt på gatan. Till slut behövde båda gå hem och då var det slutet med den kvällen med Zayn som jag verkligen hoppades skulle bli flera.
Jag såg ett rosa inslaget paket som låg på mitt skrivbord när jag kom in i mitt rum. Det var Lovisas födelsedagspresent som hon skulle få på hennes födelsedag. Lovisa är min kompis som jag hade träffat på ett läger för länge sedan. Vi hade tappat kontakten med varandra, men när jag fick ett mejl från henne med hennes telefonnummer så kom vi nära varandra igen. presenten skulle hon få nästa gång jag skulle träffa henne, imorgon efter skolan skulle vi gå till ett café och prata för att ta igen saker och ting.
Vad tror ni kommer att hända med Izabel och Zayn i framtiden? Vad får Lovisa i present? Kommentera! Vi blir jätte glada och taggade på att skriva! xx Ginza & Allie
ps. Grattis Lovisa på födelsedagen! :)
Hej Bella! Vill du göra något nu? Jag kan komma över och hämta dig om du vill så kan vi väl gå på bio eller något?? xx Zayn
Mitt hjärta hoppade över ett slag, helt seriöst! Jag kollade på klockan och såg att den bara var halv sex.
Vi bestämde att Zayn skulle komma över och hämta mig om en halv timme så jag behövde bara dra på mig ett par jeans och en blus med ett par höga klackar från Louis Vuitton. Sedan var jag klar.
Det ringde på dörren prick klockan sex. Jag drog åt mig en väska och sprang ner till hallen. När jag öppnade dörren stod Zayn där, ursnygg!
"Hej!" sa han glatt och kramade lätt om mig. Jag sa 'hej' tillbaka och vi gick ut genom dörren.
Vi började promenera längst min gata. Där var huset som jag, Bea och Emily har busringt på flera gånger. Och där var huset som jag och mitt tjejkompisgäng hade frågat 'Bus eller Godis' på flera gånger. Åhh de minnerna, måste de komma tillbaka just nu?!
"Hallå? Jorden anropar Izabel Blue!" skämtade Zayn för att få min uppmärksamhet. Jag kollade på honom och kände hur jag rodnade lite.
"Så, skräckfilm eller romantisk komedi?" frågade jag när vi var väl inne i biografen. Innerst inne hoppas jag att han svarar det sista.
"Idag får det bli en romantisk komedi" svarar han efter att han hade kollat runt på alla affischer som hängde runt på väggarna. Hans blick fastnade på en affisch, och när jag följde blicken såg jag att det var affischer om filmen 'Love Actually' som hängde där. Zayn märkte det och frågade:
"Den blir väl bra, eller vad tycker du?"
"Perfekt!" svarar jag och vi börjar gå till kassorna.
När vi hade köpt biljetterna och var påväg till biosalen kände jag plötsligt att någon tog tag i min hand. Jag vände mig mot Zayns håll och märkte att det var han som hade tagit min hand. Jag tog ett stadigare tag om den och vi gick in i biosalen hand i hand. Plötsligt blev jag så himla glad, bara av att hålla Zayns hand. Vad händer med mig?
Efter filmen gick vi till Nando's, Nialls favorit restaurang. Där beställde vi en enorm meal. Helt otroligt att den räkte både till mig och Zayn för att vi senare gick ut därifrån proppmätta och belåtna. Inte så konstigt att Niall gillar stället! Under tiden hade vi pratat om allt mellan bilmärken och låtar. Vi hade också skrattat en del. Zayn var så skön att pratat med. Öppen och ärlig, inte som vissa nadra. Sedan tog vi en promenad till mitt hus. Det kändes som om det var den mest fantastiska promenaden jag någonsin har gått med någon i mitt liv. Allt var så perfekt, Zayn gick brevid mig och höll i min hand, trafiken stod nästan stilla för en gångs skull så det var inte så konstigt att jag var på väldigt bra humör. Även om jag inte visste vart min och Zayn relation, om man änns kan kalla det så, kommer att leda så kände jag att det kändes rätt. Otroligt rätt.
"Aha, då var vi framme" sa Zayn och jag hörde en liten sorgsen ton i hans röst.
"Detta måste göras om!" svarade jag och log, men egentligen var jag helt förstörd inuti. Jag vill inte lämna Zayn nu i detta perfekta ögonblick.
Jag sträckte mig fram för att ge honom en kram, men istället kollade Zayn mig rakt i ögonen och jag såg hans ansikte närma sig mitt. Sedan kände jag Zayns mjuka läppar mot mina och jag önskade att detta ögonblick skulle vara för evigt. Men ingenting varar för evigt så efter en stund drogs vi isär ifrån varandra.
"Förlåt, det var var inte meningen att det därskulle hända" började Zayn och tittade ursäktande på mig.
"Inget att be om förlåtelse för" sa jag.
"Zayn, det är kanske lika bra att ta upp det nu. Men jag vill inte förhasta mig i saker och ting. Jag gillar dig verkligen. Mycket. Men jag tycker att vi behöver en stund att smälta alltihop" fortsatte jag.
"Du har helt rätt. Jag vill bara att du ska veta att jag också gillar dig. Mycket."sa Zayn då.
Jag kunde inte hålla mig för skratt eftersom Zayn sa samma precis sak som jag. Men jag visste att detta var en seriös sak som vi prattade om så jag lungnade ner mig och kollade på Zayn. Han började fnissa och så hängde jag på. Där stod vi och asgarvade mitt på gatan. Till slut behövde båda gå hem och då var det slutet med den kvällen med Zayn som jag verkligen hoppades skulle bli flera.
Jag såg ett rosa inslaget paket som låg på mitt skrivbord när jag kom in i mitt rum. Det var Lovisas födelsedagspresent som hon skulle få på hennes födelsedag. Lovisa är min kompis som jag hade träffat på ett läger för länge sedan. Vi hade tappat kontakten med varandra, men när jag fick ett mejl från henne med hennes telefonnummer så kom vi nära varandra igen. presenten skulle hon få nästa gång jag skulle träffa henne, imorgon efter skolan skulle vi gå till ett café och prata för att ta igen saker och ting.
Vad tror ni kommer att hända med Izabel och Zayn i framtiden? Vad får Lovisa i present? Kommentera! Vi blir jätte glada och taggade på att skriva! xx Ginza & Allie
ps. Grattis Lovisa på födelsedagen! :)
Kommentarer
Lovisa
Tack så jättemycket!!!!
Trackback