Mer än halva sommaren har flygit iväg med ljusets hastighet. Och vad har jag gjort än så länge? Solat; check. Tränat; check. Varit med kompisarna; check. Shoppat tills jag blev bankrutt (hehe); check. Varit med Audrey i New York; check. Och en massa annat kul. Jag har till och med fått körkort så nu är jag en officiell taxikörare åt mina vänner. Skämt. Men min lilla vita Mini Cooper är hur grym som helst. Det är helt klart en av mina mest favorita ägodelar! 

 

Jag tar upp mobilen för att få veta vad klockan är. Men jag lyckas glömma bort vad den var så jag får göra om samma sak, och då ser jag till att inte glömam den här gången. Hon är 11.43. Jag räkar ut att om ungefär tjugo minuter ska jag vara hemma hos Maci där Emily också kommer att vara. Taylor och Bea är bortresta. Taylor är i Kina för första gången i sitt liv och Beatrice är i Italien där hon hälsar på sina släktingar. Maci och Emily ska följa med mig på ett spa för att slappna av och njuta, men inte minst för att ha en rolig tjejdag tillsammans.

Jag tar mina bilnycklar från soffan där jag slängde dem igår och går ut ur mitt rum. Jag trycker in mina naglar i gosedjuret som var en nyckelring på mina bilnycklar, den hade jag och Audrey köpt när vi var i New York. Det är en gul liten, mjuk nalle som det stod 'I (heart) NY' på. Även om det tar max fem minuter att åka till Maci, så tänker jag inte stressa och åka dit på direkten för att för en gångs skull inte komma för sent. Någon gång måste ju vara den första! Väl nere i hallen tar jag på mig mina ballerinaskor och öppnar dörren. Olyckligtvis så lyckas jag tappa min väska precis när dörren är helt öppen. Jag sätter mig på huk för att ta upp den, men när jag ska ta den ser jag ett par andra händer som gör precis som jag. Snabbt tittar jag upp och ser Liam som ler oskyldigt.

 

"Jag skulle precis plinga på dörren." säger han snabbt och ler så där oskyldigt igen. Han hade inte förändrats någonting, trots att jag inte hade sett honom på månader. 

 

"Aha..." säger jag långsamt. Jag fattar ingenting. Vad gör Liam här? Har de redan kommit tillbaka från turnen? Är det Zayn som har skickat honom?

 

"Vad gör du här?" säger jag stadigare, men med en mjuk röst och reser mig upp. Liam gör likadant och ger mig min väska som jag inte hade märkt att jag inte hade tagit upp.  

 

"Jag vill prata om Zayn. Han ångrar sig verkligen att han gjorde som han gjorde, och han kan inte sluta prata om dig. Han är orolig för dig, Bella. Han älskar dig, men vet inte vad han ska göra för att få dig tillbaka." han tittar in i mina ögon medan han pratar. Såklart han talar sanning, det kunde man se på honom. Och Liam skulle aldrig ljuga! Jag tittar ner i marken och slätade ut mina kläder. Jag behövde tänka just nu. Det här har kommit helt plötsligt och jag vet inte hur jag ska reagera. 

 

"Jag vet att det här kommer helt plötsligt, men jag tänkte att du kanske behövde någon att prata med." sa Liam som om han kunde läsa mina tankar. Han är så snäll. Inte konstigt att Danielle gillar honom! "Och det var inte Zayn som skickade mig eller något. Jag kom för att när man ser att en person älskar en annan person och kan inte sluta prata om den, så kan man lätt bli trött på det. Och så är det med Zayn. Så nu när vi äntligen är tillbaka från turnen kunde jag inte stå ut längre av Zayn lilla 'tjat' om dig så jag kom hit." Liam har hur rolig humör som helst. Han kan till och med få fram roliga skämt ur såna här situationer. Jag kunde inte låta bli att skratta lite. Men man hörde att det var stelt och hade inget liv i sig. Om jag skulle få tillbaka Zayn då skulle jag få tillbaka mitt liv också. Jag är ingen utan honom. Det är uppenbart att jag är fortfarande hopplöst kär i honom. 

 

"Hey, vill du komma in. Jag har någonting att berätta." sa jag och gjorde en gest mot huset. Jag kunde inte hålla allt inom mig längre. Alla mina tankar måste ut NU! Och Liam är en perfekt lyssnare.

 

Jag svarar såklart ja. Jag kan se på Bella att hon inte mår bra alls. Att det är någonting inom henne som gör henne väldigt olycklig. Alla har väl haft den känslan, att de måste få ut sina tankar. Prata om dem med någon.

Vi gick till vardagsrummet och satte oss ner i soffan. Då märkte jag att jag aldrig har varit i det här huset, men Zayn har berättat mycket om hur stort det är. Och det kunde jag verkligen hålla med om. Fast just nu spelade det ingen roll, utan det som gjorde det var det som Bella hade på hjärtat. Hon började genast berätta. Om hur hon var med sina kompisar och stölden inträffade. Om hur hon hela tiden har försökt att sudda bort alla dessa minnen. Känslan när hon träffade Zayn och hur han hade fått liv i henne, ett hopp som hon hade längtat efter hon hade fått diagnosen att hon har dyslexi. Om resan till Västindien och den där tjejen som kom fram till henne. Om hur det kändes när ingen trodde på henne och när tidningarna skrev en massa påhitt. Om hur det kändes för henne när Zayn gjorde slut. Man kunde inte få stopp på henne. Man såg på henne att hon ville bara få ut allt, precis allt, in i minsta lilla detalj. 

 

"Ja, och nu sitter du här och har fått höra allting, men från mitt perspektiv." avslutar hon.

 

"Wow, det var en massa saker som jag inte hade någon aning om. Det är mycket du har fått vara med om. Och tidningarna skriver helt annorlunda. Jag vet hur det känns, det händer en sak, men media gör om det till en helt annan, mycket större grej. Det måste ha varit en riktigt tuff period." sa jag. Jag var lite förvånad att hon inte hade tårar i ögonen. Ifall jag var en tjej och skulle ha varit med om samma sak och sedan få berätta det för en annan person då skulle jag helt klart fått tårar, minst. Men nu var det inte så med Bella.

 

"Du har ingen aning!" sa hon och log lite, men leendet var lika olyckligt som förut. "Jag har gråtit så mycket så jag har säkert inga tårar kvar i mina ögon. Det har varit allt annat än lätt att gå igenom allt det här. Men jag är glad att någon i alla fall bryr sig om mig. Och att Zayn förmodligen också gör det...."

 

"Inte förmodligen, utan helt klart att han gör det!" avbört jag henne. "Du vet inte hur mycket han pratar om dig, det är dig han faktiskt bara pratar om. Han ångrar sig verkligen att han reagerade på det sättet. Han har också sagt det flera gånger."

 

Det kändes som om vi hade suttit där i timmar, men när jag kollade på klockan så hade det bara gått fyrtio minuter. Bella fick plötsligt en panikslagen blick och tittade också ner på sin mobil.

 

"Shit!" ropade hon och ställde sig upp.

 

Det hade gått fyrtio minuter sedan jag hade tittat på klockan sist. Nu var jag redan tjugo minuter sen. Bra början på en förbättring! Not. Maci hade ringt mig tre gånger och hade skickat minst lika många sms där det stod 'Var är du???????? Vi kommer ju inte att hinna!!!!!!!!!!' och liknande. Jag hade även fått ett par sms från Emily med liknande text. Och smarta lilla jag hade haft mobilen på ljudlöst hela tiden. Great! Jag tryckte snabbt upp ett nytt sms som svar till både Maci och Emily och skrev:

 

Fastän jag visste att det inte var sant, att vi hade gått om tid, så skickade jag iväg det. Liam hade också rest på sig och tittade frågande på mig. 

 

"Jag skulle ha varit hos Maci, min kompis, för tjugo minuter sedan, men jag hade pratat för länge. Haha" sa jag stressat och log.

 

"Jag kan skjussa dig dit, jag har en bil." erbjuder sig Liam. Vi är redan på väg till hallen. 

 

"Ehh, tack så mycket, men jag har skaffat körkort så nu är det jag som kör runt i min lilla vita bil." säger jag och pekade på den genom fönstret.

 

"Jaha det är så det är. Men då får jag väl se till att någon gång köra dig någonstans." sa Liam. Så gulligt, han var en riktig gentleman. Vi sa 'hejdå' och kramade varandra. Jag börjar gå mot min bil, men då hör jag Liam ropa mitt namn och jag vänder mig om.

 

"Jag tycker att du och Zayn kan i alla fall prata. Ni kanske kan komma över allt som har hänt och börja från början. Jag kan säga till honom att han ska ringa dig, om du vill såklart!" Jag tänker efter en stund och svarar:

 

"Det skulle vara hur snällt som helst!" säger jag och ler stort. Det här leendet måste ha varit mer levande, om man tänker på hur jag känner mig just nu.

Jag sätter mig i bilen och kör ut på vägen. Nu ska jag ha kul med mina kompisar och tänka på allt annat senare.