Nästa morgon vaknade jag ganska sent. Med en titt i spegeln tvättade jag rent mitt ansikte från gårdagens utsmetade smink och bestämde mig för att inte ha på mig smink idag. Jag slet av mig gårdagens kläder för att sedan hoppa in i duschen. Efter det tog jag på mig en gul kjol med en vit kavaj och ett linne. I en svart liten väska skulle jag få plats med det nödvändigaste. Efter det tog jag upp min mobil från golvet. Den låg precis på pricken där den slank ur mina fingrar efter samtalet med Zayn. Ingenting nytt hade hänt, inga sms eller missade samtal. Jag bestämde mig för att sms:a Lovisa eftersom hon var den enda jag kunde prata ostört med. Även om jag inte kände hene särskilt väl så litade jag på henne. Det var någonting med henne som fick en att öppna upp sig. Efter en kort stund fick jag ett svar där det stod att vi kunde träffas vid Big Ben om tre kvart.

"Hej!" hör jag en mycket glad Lovisa säga.

"Hej!" svarar jag och får en kram.

"Idag ska jag fixa så att du får en härlig dag. Och att du glömmer dina bekymmer för ett tag." säger hon.

"Eeh, tack." svarar jag osäkert. Jag var absolut inte på mitt topphumör just då. Fast det är kanske inte så konstigt med tanke på att Zayn hade gjort slut, jag hade varit hos polisen och hela London visste vad jag hade gjort. Men tidningarna hade redan publicerat min intervju, vilket var positivt. Nu fick alla läsa sanningen.

"Var inte orolig, du kommer att bli gladare snart. Så, nu är det bara att följa efter mig." Lovisa tog min hand och släpade mig efter henne genom den täta folkmassan.

Först stannade vi vid ett litet mysigt café där vi köpte kall dryck som vi skulle ta med oss. Jag tog en bärsmoothie och Lovisa tog ett glas nypressad apelsin och annasjuice. Solen värmde upp London, så det blev mycket varmt ute. Med våra svalkande drycker vandrade vi vidare.

"Vart ska vi nu?" frågade jag.

"Det får du se. Jag har tänkt ut en liten överaskning till dig. Så att du blir på bättre humör!" svarade Lovisa. Då blev jag så nyfiken att jag glömde bort allt som hade hänt och började istället med att försöka lista ut vart vi skulle.

Men jag lyckades inte göra det. Utan först kom vi fram till det, och när vi ställde oss i kön fattade jag.

"Ska vi gå till Londons Zoo?!" frågade jag och min röst sprack av lycka.

"Ja, hur kunde du lista ut det?" sa Lovisa och blinkade. Hur kunde Lovisa veta att jag älskar djur?!

"Hur fick du veta det?" frågade jag.

"Vad?"

"Att jag älskar djur?"

"Kommer du ihåg lägret?" frågade hon och jag nickade. "Jo, du hade sagt flera gånger hur mycket du önskade en hund, men att du inte fick ha en. Sen så visste du otroligt mycket om olika slags djur då, så jag tänkte att en dag som nu skulle bli passande att gå till ett zoo."

"Tack så jättemycket!" sa jag och kramade om henne.

Efter att vi hade sett elefanter, giraffer, krokodiler, påfåglar, lejon och många fler olika sorters djur plus haft en massa skoj skulle båda hem efter en lång, varm dag. När jag hade kommit hem var klockan åtta och familjen hade redan ätit middag, men de hade sparat lite till mig. Det var grekisk sallad med fetaost. Jag fyllde en tallrik med mat och gick ut ur köket för att sätta mig framför tv:en. Jag ville inte sitta ensam vid matbordet, så tv:en skulle vara mitt 'sällskap' ikväll. Jag bläddrade mellan kanalerna och hittade MTV. De hade reklam just då, men deras program var så himla bra så jag stannade där. På skärmen visas en kvinna i trettioårsålder som börjar med att säga vem hon är och att hon ska intervjuva live nu. När jag hör och ser vilka hon ska intervjuva hoppar mitt hjärta över ett slag. Bilden byts ut och One Directions What Makes You Beautiful musikvideo kommer upp. När bilden kommer tillbaka till intervjun får Niall den första frågan.

"Ni ska på turne runtom i världen. Hur känns det?" frågar kvinnan.

"Det känns helt underbart att få kunna sjunga för alla fans där ute och göra dem glada. Men det är mycket jobb så vi får hoppas att vi har det roligt!" svarar Niall. Jag hade ingen aning om att de skulle åka på turne, men vad spelar det för roll?

"Ni kommer att vara borta i två månader. Vad tycker era flickvänner om det?" frågar kvinnan.

"Såklart tycker de att det är tråkigt, precis som vi. Men det finns inte så mycket att göra åt det, man får ta vara på den tid man har tillsammans." svarar Louis och Liam nickar instämmande.

"Apropå flickvänner, hur är det mellan dig och Izabel?" frågar kvinnan Zayn. Det var precis den här frågan jag fruktade, och såklart måste hon ställa just den.

"Uhm.." Zayn harklar sig. Jag blir spänd i hela kroppen. "Vi har tagit en paus, det blir bäst så." säger han. Jag stänger av tv:en fastän de fortsätter. Det var allt Zayn svarade. Att vi hade tagit en paus.

Jag gick tillbaka till köket och slängde det som var kvar på min tallrik, och det var ganska mycket. Men jag kände att jag inte hade någon appetit  längre. Killarna skulle på turne, så jag skulle inte kunna råka träffa dem på två månader, skönt! Jag gick upp till mitt rum och fixade mig. Sedan la jag mig i sängen och tänkte på det som har hänt den senaste tiden, hur mycket allt har förändrats. Sedan tänkte jag på ifall jag hade några känslor kvar för Zayn, och uppenbarligen hade jag det eftersom jag kunde inte sluta tänka på honom. Jag la mig i min vanliga ställning och medans jag höll på att somna bestämde jag mig för att allting måste fixas till rätta i mitt liv. Sommarlovet närmade sig och innan dess måste Zayn förlåta mig.

---

Där har ni kapitel 31!! Vad tycker ni?