Stole My Heart - Kap 11
Previous:
Vi tar en promenad och sedan är vi framme vid mitt hus.
"Tack för en jättetrevlig dag!" säger Zayn och ger mig en kram.
"Det är ju dig man ska tacka" säger jag och ger honom ett flin när vi väl har släppt varandra.
"Du, Izabel?", säger han sedan med ett ganska allvarligt tonfall. "Får jag kalla dig Bella?"
"Självklart. Vad som än passar!" säger jag och ler emot honom.
Audreys perspektiv (Paris) -
Jag vaknade morgonen efter att vi landat av ett pling från ett sms. Mitt och Jennifers rum låg precis bredvid varandra i korridoren och jag hade valt det med utsikt över Eiffeltornet och Jennifer fick det med utsikt över parkeringen till hotellet. Det hade hon varit sur över. Jag tittade på klockan på mobilen och såg att klockan var 8:05, och att vi hade bestämt frukosttid klockan nio. Vem smsar? Jag tittade på skärmen och såg att det var min bästis från Östra London på ett kommunalt universitet. Felicia.
Hej snygging! Vad gör du idag? xx Felicia
Jag suckade. Jag hade ju sagt till Felicia att jag skulle till Paris den här helgen. Jag hoppades att hon hade förstått det. Men tydligen inte. Hon hade i och för sig "övergett mig" för ett tag sen.
Tyvärr, är i Paris med Jennifer! xx Audrey
Jag skickade och gick till badrummet för att klä på mig kläder och fixa håret. Mitt hår såg ut som en myrstack när jag först fick syn på det, men efter lite borstning och ganska mycket sprayer så såg det ganska snyggt ut.
Audreys kläder, hennes utsikt och berlock och macaroons.
Jag valde en beige kavaj, mjuk bomullst-shirt och en svart kjol till en liten brun väska och en enorm ring med en ametist som sten på den, till mina beige höga klackar. Sen packade jag i plånbok, läppglans, concealer, mobil och miniparfym i väskan, innan jag låste min dörr och gick och knackade på hos Jennifer.
"Kommer strax!" ropade hon stressat när jag hade knackat och jag suckade och himlade med ögonen. Någon minut senare stod Jennifer äntligen klar utanför rummet. Hon hade på sig en vit klänning och brunt skärp och håret uppsatt i en lös knut med några lockiga, kortare slingor runt ansiktet.
"Klar?" sa hon sedan med bitchig röst, när jag himlade med ögonen och log sarkastiskt.Tillsammans gick vi och åt frukost för att gå ut och shoppa så mycket som möjligt!
Izabels perspektiv -
Duschen klockan elva på morgonen var det bästa som fanns! Jag älskade också konstigt doftande tvålar såsom kaktus.
Sen igår hade jag knappt tänkt. Jag hade bara levt i någon slags bubbla utan känslor eller tankar. Jag hade bara gått på spinn och sagt vad jag förväntades säga, som på frågan "hur mår du?" sa jag ett inprogrammerat "bra." Det var inte så att jag tänkte efter. Det var eftersom jag varit ute på "dejt" med Zayn. Nu när jag stod i duschen började jag nynna på "If this Was a Movie", med Taylor Swift.
Last night I heard my own heart beating, sounded like footsteps on the stairs, six months gone, I'm still reaching, even though I know you're not there. I was playing back a thousand memories baby, thinking about everything we've been through. Maybe I've been going back too much lately, but time stood still, and I had you.
So come back, come back, come back to me like you would, you would if this was a movie. Stand in the rain outside 'til I came out.
So come back, come back, come back to me like you could, you could if you just said you're sorry, I know that we can work it out somehow. But if this was a movie, you'd be here by now.
I know people changin' and these things happen, but I remember how it was back then. Wrapped up in your arms and our friends were laughing 'cuz nothing like this ever happened to them.
Now I'm pacing down the hall, chasing down your street, flashback to the night when you said to me, that nothing's gonna change, not for me and you.
Not there before I knew how much I had to lose.
Come back, come back, come back to me like, you would, you would if this was a movie, stand in the rain outside 'til I came out.
So come back, come back, come back to me like you could, you could if you just said you're sorry. I know that we can work it out somehow. But if this was a movie you'd be here by now.
If you're out there if you're somewhere if you're moving on. I've been waiting for you ever since you've been gone, and I just want it back the way it was before. And I just wanna see you back in my front door.
Come back, come back, come back to me like, you did before you said it's not that easy, before the fight, before I locked you out. But I'd take it all back now.
Längre än så hann jag inte innan jag smet ut ur duschen och gick för att hämta handduken och titta desperat på mobilen efter något nytt. Kan man säga att det var! Ett sms från självaste Zayn, och ett lite mindre viktigt från Audrey. Audreys sms kom alltid sist på min lista av viktiga sms. Troligen för att hon bara tänkte säga till mig eller säga var hon gjorde.
Hej Bella! Vill du komma till studion och träffa killarna och mig? xx Zayn
Jag blev överlycklig när jag läste sms:et och hoppade och skuttade runt i en glädjedans. Min handduk ramlade av och jag dansade helt naken i badrummet och skrek av lycka. När jag väl lugnat ner mig kunde jag lite sansat titta på Audreys sms, som jag egentligen inte brydde mig om.
Har shoppat så mycket, Belly! Ses vi sen när jag kommer hem?
Riktigt tråkigt sms tyckte jag och tryckte bara bort det för att slippa se det och struntade i att svara. Till Zayn svarade jag fort, och fick tillbaka att jag kunde komma dit om en timme. Herregud vad lycklig jag blev!
Kapitel elva! Snälla snåla inte på kommentarerna! Jag (Allie) och Ginza vill verkligen ha många kommentarer! Snälla? Ni skulle sett hur lyckliga vi blev efter vår första! xx Allie & Ginza
Stole My Heart - Kap 10
Previous -
"Bra, ses på flygplatsen om en timme ungefär!" sa jag.
"Men vänta!" utbrast hon panikslaget. "När går flyget?" Jag suckade.
"Jen! Du har pappren!" sa jag lite stött. Jag som hade fixat och skrivit ut papper och organiserat i en mapp. Jag suckade uppgivet och gav med mig. "8:35" sa jag och lade snabbt på efter ett 'hejdå'. Då kom mamma ner med pappa hack i häl och en Izabel i morgonrock.
"Inga kommentarer", sa hon trött. Hon visste att jag skulle säga till henne att klä på sig. Så väl kände hon mig. Tjugo minuter senare gick taxin till Heathrow Airport, mot Paris.
Izabels perspektiv -
Jag vaknade klockan elva på morgonen av att det plingade till på mobilen. Jag hade ju sagt 'hejdå' till Audrey klockan halv fem tidigare idag så jag kände mig lite yr. Snabbt tog jag tag i mobilen som låg på mitt nattduksbord bredvid och kollade på skärmen. Det var från ett okänt nummer som jag aldrig hade sett innan. Men jag klickade fram det ändå och började att läsa det. Ohmygod! var allt jag kunde säga när jag hade läst klart sms:et.
Hej Izabel! Undrar om du har ngt planerat idag? Annars kan vi väl träffas? x Zayn
Jag läste om det minst fem gånger innan jag bestämde mig för att svara. Snabbt klickade jag på 'svara' och skrev ett svar:
Hej! Nope, inget planerat för idag. Ska vi mötas vid Trafalgar Square klockan ett och ta lite fika eller något? Skulle vara jättekul! /Izabel :)
Jag kontroll-läste mitt svar och skickade det. Sedan la jag till hans nummer till mina kontakter och sprang så fort jag kunde till duschen.
Efter en och en halvtimme var jag helt klar. Jag hade lockat mitt hår, sminkat mig naturligt med lite maskara och rouge. Och så hade jag satt på mig en stickad, mörkbeige kofta med hål i och ett svart linne under. Sedan hade jag tagit på mig ett par svarta shorts och svarta ballerinaskor. Som accesoarer satte jag på mig några ringar och så tog jag en svart, skinnväska. Då var det dags att åka och jag hade en halvtimme på mig. För en gångs skull var jag i tid, men jag ville verkligen inte missa något sådant här!
Zayns och Izabels outfits. Trafalgar square.
Prick klockan ett var jag framme och letade med ögonen efter Zayn. Var är han? Precis då känner jag att någon tar tag i mig och sätter sina händer på mina ögon bakifrån. Jag vänder mig kvickt om och ser Zayn stå där och le sitt magnifika leende. Han var klädd i en röd Lacoste jacka med en ljusgrön t-shirt under och ett par jeans. Snygg som vanligt.
"Hej, vad fin du är!" säger han.
"Nej men hej! Tack, du med" svarar jag och rodnar lite.
"Så, vad ska vi göra?" frågar han.
"Vi kan väl gå till ett café och ta något varmt. Det är ju inte världens bästa väder nu", svarar jag och kollar upp mot himlen. Som vanligt så är det ganska dystert, men det är ju London vi snackar om. Vädret är aldrig perfekt här.
Vi går in på närmaste café och beställer några bakelser och två koppar varm choklad. Zayn var så snäll som också tog varm choklad när jag sa att jag inte gillar te. Efter att vi hade satt oss vid ett litet bord börjar vi att snacka om allt mellan himmel och jord. Jag får veta att när Zayn skulle dansa på X-Factor gick han ut och gömde sig bakom ridån och scenen. Och när han får veta att mitt turnummer är tretton blir han sjukt förvånad. Det kommer också fram några tjejer som vill ta ett kort med Zayn och så får de varsin autograf av honom. Efter någon timme är vi klara och Zayn ber om notan.
"Jag betalar", säger jag när en servitris kommer fram med notan.
"Nej, idag betalar jag", svarar Zayn och innan jag hinner blinka är allt redan betalat och klart.
Utanför caféet står det några tjejer som börjar ta bilder på mig och Zayn när vi kommer ut. Jag poserar lite, men sedan går jag därifrån. Jag vill inte vara med på bild med Zayn. Inte än.
Vi tar en promenad och sedan är vi framme vid mitt hus.
"Tack för en jättetrevlig dag!" säger Zayn och ger mig en kram.
"Det är ju dig man ska tacka" säger jag och ger honom ett flin när vi väl har släppt varandra.
"Du, Izabel?", säger han sedan med ett ganska allvarligt tonfall. "Får jag kalla dig Bella?"
"Självklart. Vad som än passar!" säger jag och ler emot honom.
Kapitel tio! Wihooo! Tycker ni vi ska sätta in bilder på Katie Cassidy och Hayden Panettiere under kapitlena? What's going to happen next? xx Allie & Ginza
"Bra, ses på flygplatsen om en timme ungefär!" sa jag.
"Men vänta!" utbrast hon panikslaget. "När går flyget?" Jag suckade.
"Jen! Du har pappren!" sa jag lite stött. Jag som hade fixat och skrivit ut papper och organiserat i en mapp. Jag suckade uppgivet och gav med mig. "8:35" sa jag och lade snabbt på efter ett 'hejdå'. Då kom mamma ner med pappa hack i häl och en Izabel i morgonrock.
"Inga kommentarer", sa hon trött. Hon visste att jag skulle säga till henne att klä på sig. Så väl kände hon mig. Tjugo minuter senare gick taxin till Heathrow Airport, mot Paris.
Izabels perspektiv -
Jag vaknade klockan elva på morgonen av att det plingade till på mobilen. Jag hade ju sagt 'hejdå' till Audrey klockan halv fem tidigare idag så jag kände mig lite yr. Snabbt tog jag tag i mobilen som låg på mitt nattduksbord bredvid och kollade på skärmen. Det var från ett okänt nummer som jag aldrig hade sett innan. Men jag klickade fram det ändå och började att läsa det. Ohmygod! var allt jag kunde säga när jag hade läst klart sms:et.
Hej Izabel! Undrar om du har ngt planerat idag? Annars kan vi väl träffas? x Zayn
Jag läste om det minst fem gånger innan jag bestämde mig för att svara. Snabbt klickade jag på 'svara' och skrev ett svar:
Hej! Nope, inget planerat för idag. Ska vi mötas vid Trafalgar Square klockan ett och ta lite fika eller något? Skulle vara jättekul! /Izabel :)
Jag kontroll-läste mitt svar och skickade det. Sedan la jag till hans nummer till mina kontakter och sprang så fort jag kunde till duschen.
Efter en och en halvtimme var jag helt klar. Jag hade lockat mitt hår, sminkat mig naturligt med lite maskara och rouge. Och så hade jag satt på mig en stickad, mörkbeige kofta med hål i och ett svart linne under. Sedan hade jag tagit på mig ett par svarta shorts och svarta ballerinaskor. Som accesoarer satte jag på mig några ringar och så tog jag en svart, skinnväska. Då var det dags att åka och jag hade en halvtimme på mig. För en gångs skull var jag i tid, men jag ville verkligen inte missa något sådant här!
Zayns och Izabels outfits. Trafalgar square.
Prick klockan ett var jag framme och letade med ögonen efter Zayn. Var är han? Precis då känner jag att någon tar tag i mig och sätter sina händer på mina ögon bakifrån. Jag vänder mig kvickt om och ser Zayn stå där och le sitt magnifika leende. Han var klädd i en röd Lacoste jacka med en ljusgrön t-shirt under och ett par jeans. Snygg som vanligt.
"Hej, vad fin du är!" säger han.
"Nej men hej! Tack, du med" svarar jag och rodnar lite.
"Så, vad ska vi göra?" frågar han.
"Vi kan väl gå till ett café och ta något varmt. Det är ju inte världens bästa väder nu", svarar jag och kollar upp mot himlen. Som vanligt så är det ganska dystert, men det är ju London vi snackar om. Vädret är aldrig perfekt här.
Vi går in på närmaste café och beställer några bakelser och två koppar varm choklad. Zayn var så snäll som också tog varm choklad när jag sa att jag inte gillar te. Efter att vi hade satt oss vid ett litet bord börjar vi att snacka om allt mellan himmel och jord. Jag får veta att när Zayn skulle dansa på X-Factor gick han ut och gömde sig bakom ridån och scenen. Och när han får veta att mitt turnummer är tretton blir han sjukt förvånad. Det kommer också fram några tjejer som vill ta ett kort med Zayn och så får de varsin autograf av honom. Efter någon timme är vi klara och Zayn ber om notan.
"Jag betalar", säger jag när en servitris kommer fram med notan.
"Nej, idag betalar jag", svarar Zayn och innan jag hinner blinka är allt redan betalat och klart.
Utanför caféet står det några tjejer som börjar ta bilder på mig och Zayn när vi kommer ut. Jag poserar lite, men sedan går jag därifrån. Jag vill inte vara med på bild med Zayn. Inte än.
Vi tar en promenad och sedan är vi framme vid mitt hus.
"Tack för en jättetrevlig dag!" säger Zayn och ger mig en kram.
"Det är ju dig man ska tacka" säger jag och ger honom ett flin när vi väl har släppt varandra.
"Du, Izabel?", säger han sedan med ett ganska allvarligt tonfall. "Får jag kalla dig Bella?"
"Självklart. Vad som än passar!" säger jag och ler emot honom.
Kapitel tio! Wihooo! Tycker ni vi ska sätta in bilder på Katie Cassidy och Hayden Panettiere under kapitlena? What's going to happen next? xx Allie & Ginza
Izabel Blue
Izabel Hannah Mariah Blue föddes den 13 april 1995 i Västra London. Hon hade då sin mamma, pappa och storasyster Audrey i sitt liv. Hon fick namnet Hannah efter hennes mammas syster som dog i en bilolycka, och hennes döda farmor hette Mariah. Hon stod väldigt nära sina kusiner Penny, Philippa, Peg, och Adam. De firade Izabels första jul tillsammans i Hawaii. Nu längre tycker inte Izabel särskilt mycket om dem. Under sina år som liten var hon väldigt energisk, aktiv och sa vad hon tyckte. Hon var inte rädd för sin åsikt som barn och det gav henne väldigt mycket trubbel bland kompisar. Hon byggde upp fyra fiender under sin skoltid som hon aldrig kommer glömma. Izabel fick sin diagnos av dyslexi när hon var sju år, och sen dess har hon levt i förträngning och vägrat acceptera att hon har dyslexi. Sen dess har hon inte jobbat så hårt i skolan. Hon vet att hon inte kan leva upp till allas förväntningar, så varför ens försöka? Nu går hon sista året på gymnasiet, och vill gärna flytta hemifrån. Izabel ska ta examen från skolan (om hon klarar sig) den elfte juni. Hennes bästisar heter Emily, Beatrice, Maci och Taylor. Izabels favoritfärger är mörkblått och grönt, hennes turnummer är tretton och hon är ett väldigt stort fan av One Direction. Izabels mamma Elizabeth har inga förväntningar på henne, och inte heller hennes pappa, fast hon tror det.
Izabels idoler är Hayden Panettiere, Katie Cassidy, Bella Thorne och Blake Lively. Hon älskar klädmärket Alexander Wang och klädkedjan TopShop. Hennes smeknamn är Belle (av vänner), Belly (av Audrey när hon var liten) och Bella (av föräldrar och släkt.)
Så, den utlovade faktan om Izabel. Vad tycker ni om att hon ser ut som en blandning av Hayden Panettiere (Claire Bennet i "Heroes" och Katie Cassidy (Emma i "Monta Carlo")? Hoppas det blir bra!
Stole My Heart - Kap 9
Previous -
"Jag är ledsen, men jag måste skynda iväg nu. Kan jag få ditt nummer?" frågar han.
Då blir jag helt paff. Jag stod där i säkert hundra år kändes det som och bara stirrade rakt på honom. Till slut tog jag hans mobil som han hade höll fram och skrev mitt nummer. Sedan sa vi hejdå och han skyndade sig iväg till en bil som stod och väntade på honom.
Fatta att självaste Zayn Malik frågade om mitt nummer och kom ihåg mitt namn. Helt otroligt. Hur coolt som helst.
"Skynda dig, vi är ju redan försenade!" ropar Audrey från hallen.
"Jag är ledsen, men jag måste skynda iväg nu. Kan jag få ditt nummer?" frågar han.
Då blir jag helt paff. Jag stod där i säkert hundra år kändes det som och bara stirrade rakt på honom. Till slut tog jag hans mobil som han hade höll fram och skrev mitt nummer. Sedan sa vi hejdå och han skyndade sig iväg till en bil som stod och väntade på honom.
Fatta att självaste Zayn Malik frågade om mitt nummer och kom ihåg mitt namn. Helt otroligt. Hur coolt som helst.
"Skynda dig, vi är ju redan försenade!" ropar Audrey från hallen.
Idag ska jag ta min första körlektion eftersom jag redan har fått en bil, men jag har ingen aning om hur man kör. Några gånger har jag faktiskt suttit i pappas knän och hållt i ratten, fast det var länge sen.
Väl framme vid körlektions-kursen så får jag en bil och en lärare. En gammal, tjock gubbe är min beskrivning av honom. Vi sätter oss i bilen med två rattar och två styck pedaler.
"Först ska du få veta var allt ligger" säger gubben som heter visst Henrik. Han börjar visa vilka pedaler det finns och vad spaken i mitten av allt gör. Efter genomgången får jag köra en liten bit, alldeles själv!
Efter praktiklektionen får jag en teorilektion om regler. Under hela den här tiden har Audrey suttit på ett café eller något och njutit hoppas jag.
När jag har gått ut därifrån vänder jag mig om och kollar på byggnaden. Jag påminns om min skola som börjar efter det här lovet. Fan! Orkar inte med skola, det är precis en vecka kvar för att idag är det ju måndag. Jag tar fram mobilen och ringer Audrey.
"Hej, jag är klar. Var är du?" frågar jag.
"Sitter på våran brygga du vet" svarar hon. "Kom hit!"
"Okej, jag är där om tio minuter" säger jag och lägger på.
Efter elva minter satt jag på bryggan brevid Audrey. Hennes hår blåser framåt, så att hon för en gångs skull ser ut som ett troll. Jag flinar emot henne.
"Du vet att jag inte stannar längre än till imorgon? Jag och Jennifer från skolan ska åka till Paris några dagar", sa hon allvarligt. Va? Nej. Ingen har sagt det till mig.
"Seriöst?" frågade jag med min övertygande blick.
En dag senare -
Audrey i Paris och hennes skor.
Audreys perspektiv -
Det skulle bli helt hemskt att lämna familjen hemma. Jag skulle knappt klara det, men jag och Jennifer hade sparat till Paris så länge. Jag hade ju sagt det till mamma, men hade inte hon sagt det till Izabel? Jag vaknade klockan fem den morgonen av väckarklockan. Flyget skulle gå halv åtta, så jag var tvungen att gå upp tidigt för att hinna till flygplatsen.
För att vara lite chic som i Paris så valde jag en tight, svart midjekjol och en vit spetstopp med volanger där fram. Jag valde att låta håret vara som det var, bara att borsta det, och sen matcha med min favorit Chanel-väska i svart och mina lila högklackade John Galliano-skor. Eftersom jag och Jennifer inte hade så många dagar i Paris så skulle vi passa på att börja idag. Det skulle vi hinna. Jag gick smygande till mammas och pappas sovrum och petade lite snabbt på deras armar.
"Mamma! Taxin går om tjugo minuter!" väste jag, och hon flög upp med en extrem hastighet och smet på sig ett par jeans och en röd blus för att borsta sitt blonda hår. "Väcker du pappa och Iz? Jag går och fixar frukost." Jag vände på klacken och gick ner för att ta fram yoghurt, ost, bröd, smör och marmelad. Sen tryckte jag på lite kaffe till mig, mamma och pappa. Izabel tyckte att kaffe var det äckligaste som fanns. Anledningen till att de skulle gå upp såhär tidigt var för att de hade lovat att komma och säga hejdå. Min vita iPhone vibrerade i kjolfickan och jag tog snabbt upp den.
Displayen visade en kontaktbild på en söt brunett, ganska lik Emma Watson. JENNIFER stod det.
"Hej, snygging", sa jag fort med lyckligt tonfall.
"Tja", svarade hon trött och gäspade. Jag kände mig inte alls trött, det var lite konstigt.
"Är du redo för Paris?" frågade jag uppspelt och skummade mjölk till Café Latte:n jag skulle göra till mig själv. Jag lade telefonen mellan min axel och örat.
"Absolut! Väldigt taggad!" sa Jen lyckligt.
"Bra, ses på flygplatsen om en timme ungefär!" sa jag.
"Men vänta!" utbrast hon panikslaget. "När går flyget?" Jag suckade.
"Jen! Du har pappren!" sa jag lite stött. Jag som hade fixat och skrivit ut papper och organiserat i en mapp. Jag suckade uppgivet och gav med mig. "8:35" sa jag och lade snabbt på efter ett 'hejdå'. Då kom mamma ner med pappa hack i häl och en Izabel i morgonrock.
"Inga kommentarer", sa hon trött. Hon visste att jag skulle säga till henne att klä på sig. Så väl kände hon mig. Tjugo minuter senare gick taxin till Heathrow Airport, mot Paris.
Så, kapitel 9! Snälla kommentera mer! Vi uppskattar det så mycket! Tänkte publicera ett inlägg med några bilder och lite fakta om Izabel! xx Allie & Ginza
Efter elva minter satt jag på bryggan brevid Audrey. Hennes hår blåser framåt, så att hon för en gångs skull ser ut som ett troll. Jag flinar emot henne.
"Du vet att jag inte stannar längre än till imorgon? Jag och Jennifer från skolan ska åka till Paris några dagar", sa hon allvarligt. Va? Nej. Ingen har sagt det till mig.
"Seriöst?" frågade jag med min övertygande blick.
En dag senare -
Audrey i Paris och hennes skor.
Audreys perspektiv -
Det skulle bli helt hemskt att lämna familjen hemma. Jag skulle knappt klara det, men jag och Jennifer hade sparat till Paris så länge. Jag hade ju sagt det till mamma, men hade inte hon sagt det till Izabel? Jag vaknade klockan fem den morgonen av väckarklockan. Flyget skulle gå halv åtta, så jag var tvungen att gå upp tidigt för att hinna till flygplatsen.
För att vara lite chic som i Paris så valde jag en tight, svart midjekjol och en vit spetstopp med volanger där fram. Jag valde att låta håret vara som det var, bara att borsta det, och sen matcha med min favorit Chanel-väska i svart och mina lila högklackade John Galliano-skor. Eftersom jag och Jennifer inte hade så många dagar i Paris så skulle vi passa på att börja idag. Det skulle vi hinna. Jag gick smygande till mammas och pappas sovrum och petade lite snabbt på deras armar.
"Mamma! Taxin går om tjugo minuter!" väste jag, och hon flög upp med en extrem hastighet och smet på sig ett par jeans och en röd blus för att borsta sitt blonda hår. "Väcker du pappa och Iz? Jag går och fixar frukost." Jag vände på klacken och gick ner för att ta fram yoghurt, ost, bröd, smör och marmelad. Sen tryckte jag på lite kaffe till mig, mamma och pappa. Izabel tyckte att kaffe var det äckligaste som fanns. Anledningen till att de skulle gå upp såhär tidigt var för att de hade lovat att komma och säga hejdå. Min vita iPhone vibrerade i kjolfickan och jag tog snabbt upp den.
Displayen visade en kontaktbild på en söt brunett, ganska lik Emma Watson. JENNIFER stod det.
"Hej, snygging", sa jag fort med lyckligt tonfall.
"Tja", svarade hon trött och gäspade. Jag kände mig inte alls trött, det var lite konstigt.
"Är du redo för Paris?" frågade jag uppspelt och skummade mjölk till Café Latte:n jag skulle göra till mig själv. Jag lade telefonen mellan min axel och örat.
"Absolut! Väldigt taggad!" sa Jen lyckligt.
"Bra, ses på flygplatsen om en timme ungefär!" sa jag.
"Men vänta!" utbrast hon panikslaget. "När går flyget?" Jag suckade.
"Jen! Du har pappren!" sa jag lite stött. Jag som hade fixat och skrivit ut papper och organiserat i en mapp. Jag suckade uppgivet och gav med mig. "8:35" sa jag och lade snabbt på efter ett 'hejdå'. Då kom mamma ner med pappa hack i häl och en Izabel i morgonrock.
"Inga kommentarer", sa hon trött. Hon visste att jag skulle säga till henne att klä på sig. Så väl kände hon mig. Tjugo minuter senare gick taxin till Heathrow Airport, mot Paris.
Så, kapitel 9! Snälla kommentera mer! Vi uppskattar det så mycket! Tänkte publicera ett inlägg med några bilder och lite fakta om Izabel! xx Allie & Ginza
Stole My Heart - Kap 8
Previous:
"Jag beställer en stor taxi nu som kör hem oss." sa jag medan jag tryckte in taxi-numret på mobilen.
Fem minuter senare kom en taxi och en halvtimme efter det satt jag på mitt rum. Jag drog av mig klänningen och satte på mig pyjamasen. Sedan gick jag in till mitt badrum och gav mitt badkar en drömmande blick. Det första jag ska göra imorgon är att ta ett väldigt långt bad.
Sminket var borta och jag låg äntligen i min säng. Kort efter somnade jag.
Bubblorna i badkaret flög upp och träffade mitt hår, mitt ansikte och vissa sökte sig till min mun. Med äcklig smak i munnen bestämde jag mig för att gå upp. Jag blev väldigt lätt uttråkad, och nu var ett sånt ögonblick. Jag svepte en tjock vit frottéhandduk runt kroppen och stirrade på mig själv i spegeln. Mitt hår var blött och hängde i stripor framför mina ögon. Typiskt. Jag tog en borste och drog några tag igenom det. Mycket bättre!
Efter cirka en halvtimme var jag klar med sminkningen, håret och kläderna. Jag hade bestämt mig att jag skulle ha på mig ett par svarta shorts och ett vitt linne med en stor urringning så jag tog på mig ett långt grått under idag. Sedan hittade jag en enorm, röd plånbok med matchande smycken. Perfekt för idag!
Taylors perspektiv -
Displayen på telefonen visade IZABEL. Jag suckade lite lätt och slet mig från locktången och håret. Idag var sista dagen innan skolan började igen. Suck, tänkte jag stött.
"Hallå?" svarade jag, och lyssnade nyfiket.
"Hej Taylor!" utbrast Izabel i andra luren. Jag tittade upp emot min vita vägg som var prydd av elva stora affischer på Justin Bieber. Hela mitt hjärta tillhörde honom. Seriöst. Jag log drömmande mot väggen och glömde för några sekunder att Izabel var i andra luren.
"Hallå?" började hon. "Taylor?! ... Nehe ..." Där hörde jag att hon var mycket nära att lägga på. Innan hon gjorde det så skrek jag.
"Nej! Förlåt!" Jag hörde hennes andetag och hur hon pustade ut i andra luren.
"Vill du hänga med och shoppa och sen gå till parken och köpa glass?" frågade hon. Hm ... det lät ganska trevligt.
"Är det du och jag isåfall?" frågade jag, eftersom jag spenderade nästan ingen tid själv med Izabel. Skulle vara ganska kul, tyckte jag. Bea och Emily var alltid med annars.
"Ja", sa hon kort. "Är det ett problem?" Hennes tonfall blev kort och oroligt.
"Nejnejnej!" utbrast jag snabbt. "Jag kommer gärna!"
"Bra, då hämtar jag dig om några minuter", sa hon. Jag tänkte inte, utan sa ett snabbt 'hejdå' och insåg sen att jag satt i morgonrocken och lockade håret i likadana lockar som Taylor Swift.
Efter en kvart ringde det på dörren. Då hade jag i alla fall satt på mig lite kläder. Det blev en rosa klänning med en skinnjacka över. Jag sprang snabbt ner för trapporna och öppnade dörren.
"Hej gumman" sa Belle och gav mig en kram.
"Hallu, jag ska bara springa upp och ta min väska." Väl uppe tog jag en svart ganska stor väska och la i det nödvändigaste.
"Klar" sa jag när jag hade kommit ner igen.
Belles och Taylors outfits.
Några timmar senare:
När vi hade gått ut från Burberry-äffären hade Izabel köpt en liten väska och jag deras kända halsduk. Våra händer var proppfulla med kassar från andra affärer också. Jag kände att jag behövde ta en paus.
"Kan inte vi gå till ett café och äta lunch?" frågade jag Belle. Klockan var ganska mycket så det skulle bli en sen lunch.
"Jo, jag känner mig helt slut!" svarar Belle. Och man hör det på rösten också. "Då kan vi ju också passa på att ta en glass eller något"
"Det blir jättebra!"
Vi går in på närmaste café och jag tar en ceasarsallad medan Belle tar spagetti med köttfärssås. Det luktar himelskt.
"Kan inte sätta oss ute eftersom det är så himla fint väder?" frågar Belle.
"Visst det blir jättebra!" svarar jag då.
Izabells perspektiv -
Precis när vi har kommit ut blir det molnigt och solen försvinner. Det ser till och med ut som om det ska börja regna. Great.
"Vi går in och äter" säger jag lite dystert.
När vi hade ätit färdigt och var klara skulle vi gå ut med alla våra kassar. Ute var det ganska blåsigt och det fanns fortfarande ingen sol. Jag hade ju ingen kofta så jag fick gåshud ganska snabbt. Brevid mig såg jag Talor som drog hennes jacka tätare runt sig och drog upp dragkedjan. Mysigt för henne.
Eftersom vi inte ville ha ågon glass för att vi redan var kalla bestämde vi oss att gå hem. Jag och Taylor sa 'hejdå' och gick åt var sitt håll.
Långt där framme ser jag en kille som jag genast känner igen. Det är ju Zayn Malik från One Direction som står där. Jag känner att mina kinder hettar till fastän det var kallt ute. Det är konstigt, varje gång jag ser honom, som sker ganska ofta nuförtiden om två gånger gills, så får jag en konstig känsla i magen som jag aldrig har känt förut. En känsla som jag inte kan få bort.
"Hey" säger jag när jag kommer fram. Han vänder sig om och jag får en glad blick.
"Hej" svarar han. "Belle, eller hur? Det var på din födelsedagsfest vi var på?"
"Ehhm ja och ja" svarar jag kort efter och rodnar ännu mer. Varför beter jag mig så himla idiotiskt? Skärp dig nu Belle!
"Jag är ledsen, men jag måste skynda iväg nu. Kan jag få ditt nummer?" frågar han.
Då blir jag helt paff. Jag stod där i säkert hundra år kändes det som och bara stirrade rakt på honom. Till slut tog jag hans mobil som han hade höll fram och skrev mitt nummer. Sedan sa vi hejdå och han skyndade sig iväg till en bil som stod och väntade på honom.
Fatta att självaste Zayn Malik frågade om mitt nummer och kom ihåg mitt namn. Helt otroligt. Hur coolt som hellst.
Äntligen! Kapitel 8. Det tog ett tag att skriva det, men det är mycket som händer. Enjoy! <3 :)
Kommentera nu och sprid bloggen! Vi blir glada över varendaste kommentar!!!
Ginza & Allie xx
"Jag beställer en stor taxi nu som kör hem oss." sa jag medan jag tryckte in taxi-numret på mobilen.
Fem minuter senare kom en taxi och en halvtimme efter det satt jag på mitt rum. Jag drog av mig klänningen och satte på mig pyjamasen. Sedan gick jag in till mitt badrum och gav mitt badkar en drömmande blick. Det första jag ska göra imorgon är att ta ett väldigt långt bad.
Sminket var borta och jag låg äntligen i min säng. Kort efter somnade jag.
Bubblorna i badkaret flög upp och träffade mitt hår, mitt ansikte och vissa sökte sig till min mun. Med äcklig smak i munnen bestämde jag mig för att gå upp. Jag blev väldigt lätt uttråkad, och nu var ett sånt ögonblick. Jag svepte en tjock vit frottéhandduk runt kroppen och stirrade på mig själv i spegeln. Mitt hår var blött och hängde i stripor framför mina ögon. Typiskt. Jag tog en borste och drog några tag igenom det. Mycket bättre!
Efter cirka en halvtimme var jag klar med sminkningen, håret och kläderna. Jag hade bestämt mig att jag skulle ha på mig ett par svarta shorts och ett vitt linne med en stor urringning så jag tog på mig ett långt grått under idag. Sedan hittade jag en enorm, röd plånbok med matchande smycken. Perfekt för idag!
Taylors perspektiv -
Displayen på telefonen visade IZABEL. Jag suckade lite lätt och slet mig från locktången och håret. Idag var sista dagen innan skolan började igen. Suck, tänkte jag stött.
"Hallå?" svarade jag, och lyssnade nyfiket.
"Hej Taylor!" utbrast Izabel i andra luren. Jag tittade upp emot min vita vägg som var prydd av elva stora affischer på Justin Bieber. Hela mitt hjärta tillhörde honom. Seriöst. Jag log drömmande mot väggen och glömde för några sekunder att Izabel var i andra luren.
"Hallå?" började hon. "Taylor?! ... Nehe ..." Där hörde jag att hon var mycket nära att lägga på. Innan hon gjorde det så skrek jag.
"Nej! Förlåt!" Jag hörde hennes andetag och hur hon pustade ut i andra luren.
"Vill du hänga med och shoppa och sen gå till parken och köpa glass?" frågade hon. Hm ... det lät ganska trevligt.
"Är det du och jag isåfall?" frågade jag, eftersom jag spenderade nästan ingen tid själv med Izabel. Skulle vara ganska kul, tyckte jag. Bea och Emily var alltid med annars.
"Ja", sa hon kort. "Är det ett problem?" Hennes tonfall blev kort och oroligt.
"Nejnejnej!" utbrast jag snabbt. "Jag kommer gärna!"
"Bra, då hämtar jag dig om några minuter", sa hon. Jag tänkte inte, utan sa ett snabbt 'hejdå' och insåg sen att jag satt i morgonrocken och lockade håret i likadana lockar som Taylor Swift.
Efter en kvart ringde det på dörren. Då hade jag i alla fall satt på mig lite kläder. Det blev en rosa klänning med en skinnjacka över. Jag sprang snabbt ner för trapporna och öppnade dörren.
"Hej gumman" sa Belle och gav mig en kram.
"Hallu, jag ska bara springa upp och ta min väska." Väl uppe tog jag en svart ganska stor väska och la i det nödvändigaste.
"Klar" sa jag när jag hade kommit ner igen.
Belles och Taylors outfits.
Några timmar senare:
När vi hade gått ut från Burberry-äffären hade Izabel köpt en liten väska och jag deras kända halsduk. Våra händer var proppfulla med kassar från andra affärer också. Jag kände att jag behövde ta en paus.
"Kan inte vi gå till ett café och äta lunch?" frågade jag Belle. Klockan var ganska mycket så det skulle bli en sen lunch.
"Jo, jag känner mig helt slut!" svarar Belle. Och man hör det på rösten också. "Då kan vi ju också passa på att ta en glass eller något"
"Det blir jättebra!"
Vi går in på närmaste café och jag tar en ceasarsallad medan Belle tar spagetti med köttfärssås. Det luktar himelskt.
"Kan inte sätta oss ute eftersom det är så himla fint väder?" frågar Belle.
"Visst det blir jättebra!" svarar jag då.
Izabells perspektiv -
Precis när vi har kommit ut blir det molnigt och solen försvinner. Det ser till och med ut som om det ska börja regna. Great.
"Vi går in och äter" säger jag lite dystert.
När vi hade ätit färdigt och var klara skulle vi gå ut med alla våra kassar. Ute var det ganska blåsigt och det fanns fortfarande ingen sol. Jag hade ju ingen kofta så jag fick gåshud ganska snabbt. Brevid mig såg jag Talor som drog hennes jacka tätare runt sig och drog upp dragkedjan. Mysigt för henne.
Eftersom vi inte ville ha ågon glass för att vi redan var kalla bestämde vi oss att gå hem. Jag och Taylor sa 'hejdå' och gick åt var sitt håll.
Långt där framme ser jag en kille som jag genast känner igen. Det är ju Zayn Malik från One Direction som står där. Jag känner att mina kinder hettar till fastän det var kallt ute. Det är konstigt, varje gång jag ser honom, som sker ganska ofta nuförtiden om två gånger gills, så får jag en konstig känsla i magen som jag aldrig har känt förut. En känsla som jag inte kan få bort.
"Hey" säger jag när jag kommer fram. Han vänder sig om och jag får en glad blick.
"Hej" svarar han. "Belle, eller hur? Det var på din födelsedagsfest vi var på?"
"Ehhm ja och ja" svarar jag kort efter och rodnar ännu mer. Varför beter jag mig så himla idiotiskt? Skärp dig nu Belle!
"Jag är ledsen, men jag måste skynda iväg nu. Kan jag få ditt nummer?" frågar han.
Då blir jag helt paff. Jag stod där i säkert hundra år kändes det som och bara stirrade rakt på honom. Till slut tog jag hans mobil som han hade höll fram och skrev mitt nummer. Sedan sa vi hejdå och han skyndade sig iväg till en bil som stod och väntade på honom.
Fatta att självaste Zayn Malik frågade om mitt nummer och kom ihåg mitt namn. Helt otroligt. Hur coolt som hellst.
Äntligen! Kapitel 8. Det tog ett tag att skriva det, men det är mycket som händer. Enjoy! <3 :)
Kommentera nu och sprid bloggen! Vi blir glada över varendaste kommentar!!!
Ginza & Allie xx
Stole My Heart - Kap 7
Previous:
"Förlåt ..." börjar den andra, som var en killröst. Min blick vändes emot killen. Oj, hjälp! Det var Zayn Malik. Jag hade gått rakt in i Zayn Malik. Audrey stod brevid mig och himlade med ögonen. Mitt hjärta började nervöst bulta högt, och jag kände svetten rinna i pannan.
"Förlåt ...", sa jag sen, i exakt samma tonfall som Zayn, vilket får oss att skratta.
"Vad har hänt med din panna?" undrade Zayn.
Jag knackade på dörren och hörde hela Izabels hus dunka av hög musik. Jag kände mig lite smått yr efter hennes födelsedagsfest igår. Jag märkte att Izabel och Emily inte skulle höra mig om jag inte plingade på dörrklockan. Smart jag var! Jag log för mig själv och tittade ner i påsen med kläder, skor, smink och smycken som jag plockat med mig.
Beatrice, Taylor, Izabel, Maci och Emilys outfits.
Dörren öppnades av en lycklig Izabel i en mjukisdress från Juicy Couture i ljusblått. Hennes hår var slarvigt uppsatt i en liten knut på huvudet och hon hade mysiga fårskinnstofflor. Jessie J:s "Domino" spelades på högsta volym i hela huset.
"Var är Audrey och dina föräldrar", frågade jag när Izabel gick in. Hon satte handen bakom örat.
"Va?" frågade hon, eftersom volymen på musiken var alldeles för hög. Det var tydligen bara jag och Izabel där än så länge. Jag gick och skruvade ner volymen och upprepade meningen. Izabel hade fyra kartonger pizza i köket och fyra flaskor cola och fanta.
"De är på middag tillsammans. De har inte träffat Audrey på jättelänge, så mamma bjöd med våra kusiner Jessica och Daniella också." Jag nickade förstående.
Inom fem minuter var huset fullt av tjejer i mjukiskläder som tryckte i sig pizza och berättade hemlisar och skrattade. Alla lyckades trycka i sig sju pizzabitar var och drack minst fyra glas cola. Vi kände oss redan mätta och belåtna efter middagen, men ingen tänkte backa ur nu! Alla sprang upp till Izabels rum som Audrey städat med henne.
Beatrices perspektiv -
Jag tog fram min kasse, och likaså gjorde alla andra. Vi började med att sminka varandra. Jag sminkade Maci, Taylor sminkade Emily och Izabel sminkade sig själv. Sen skulle vi byta och Maci sminkade mig, och Emily sminkade Taylor. Jag valde att ge Emily lite brons/guldiga toner i ansiktet, på grund av hennes röda hårfärg. Hon fick bronsig skugga, lite sotning med hjälp av eyeliner, och lite mörkbrun skugga. Genomskinligt läppglans och en ljusrosa läpp-penna lade grunden till Macis läppsminkning och så lite foundation såklart.
"Voila!" sa jag när det var klart, och vände Maci mot spegeln som blev helt paff.
"Wow, Bea, du är så duktig!" sa hon glatt och kände på sina mjuka kinder. "Min tur!" Jag log brett och satte mig på stolen hon suttit vid tidigare. Gud vad den här kvällen skulle bli rolig!
Izabels perspektiv -
Två timmar senare stod alla i hallen klara att sticka till min favoritklubb med dyra, jättegoda drinkar. Jag hade valt min svarta, mjuka, tighta klänning med spetsärmar med stora vita sammetsprickar. Sen hade jag snokat bland Audreys grejer och hittat en guldig kuvertväska och guldiga pumps som matchade varandra. Jag hade också valt att sätta upp håret i en stor, tuperad, slarvig knut. Emily var klart sötast tyckte jag i ett blåblommigt linne, guldigt skärp, beigerutig kjol, många armband och smycken och sedan en knallgul, ganska stor kuvertväska. Precis en sån hade jag sett på Jamie Chung. Emilys platta hår låg rakt och vanligt på ryggen till hennes söta sminkning. Maci stod lyckligt i en svart, pösig blus med fickor på bröstet, och tighta svarta shorts, två guldiga, stela armband och några ringar och en svart/guldig miniväska. Hennes normalt sett platta hår, var nu lite mjukt vågigt. Taylors lockiga hår satt löst på huvudet i en liten knut. Hon hade matchat i somriga färger. En knallrosa långkjol, gul knuten blus utan ärmar och en orange klassisk Chanel-väska. Hennes skor var röda, och extremt höga. Beatrice hade en söt, tyllig klänning och en vit virkad väst över och sitt svarta hår lite mjukt lockigt med vita höga klackar. Snygga som vi var kände alla sig redo att sticka! Vi gick fort iväg till klubben som vi ville gå till, och stannade utanför. Det var ju kolsvart här inne! Vad är det här?!
"Är det stängt?" frågade Taylor.
"Japp, tror det" svarade Bea som verkade vara på bra humör.
"Men då är det bara att leta efter en annan" sa Maci.
Det tog inte alls särskilt lång tid att hitta en annan klubb eftersom alla klubber ligger väldigt tätt här i London.
Mycket senare på natten:
"Tack för en sjukt bra kväll" sa Emily slummrande på orden.
"Aa den var fett najs" nästan skrek Taylor.
Hmm, vi hade druckigt både igår på min födelsedag och idag. Kanske inte så bra. Fast jag vet att det inte blev så mycket för min del. Men jag var lite orolig för de andra.
"Jag beställer en stor taxi nu som kör hem oss." sa jag medan jag tryckte in taxi-numret på mobilen.
Fem minuter senare kom en taxi och en halvtimme efter det satt jag på mitt rum. Jag drog av mig klänningen och satte på mig pyjamasen. Sedan gick jag in till mitt badrum och gav mitt badkar en drömmande blick. Det första jag ska göra imorgon är att ta ett väldigt långt bad.
Sminket var borta och jag låg äntligen i min säng. Kort efter somnade jag.
Det blev ett till kapitel idag. Skriv mer än gärna det ni tycker, det upskattas verkligen! :)
xx Allie och Ginza
"Förlåt ..." börjar den andra, som var en killröst. Min blick vändes emot killen. Oj, hjälp! Det var Zayn Malik. Jag hade gått rakt in i Zayn Malik. Audrey stod brevid mig och himlade med ögonen. Mitt hjärta började nervöst bulta högt, och jag kände svetten rinna i pannan.
"Förlåt ...", sa jag sen, i exakt samma tonfall som Zayn, vilket får oss att skratta.
"Vad har hänt med din panna?" undrade Zayn.
Två timmar senare: Macis perspektiv -
Jag knackade på dörren och hörde hela Izabels hus dunka av hög musik. Jag kände mig lite smått yr efter hennes födelsedagsfest igår. Jag märkte att Izabel och Emily inte skulle höra mig om jag inte plingade på dörrklockan. Smart jag var! Jag log för mig själv och tittade ner i påsen med kläder, skor, smink och smycken som jag plockat med mig.
Beatrice, Taylor, Izabel, Maci och Emilys outfits.
Dörren öppnades av en lycklig Izabel i en mjukisdress från Juicy Couture i ljusblått. Hennes hår var slarvigt uppsatt i en liten knut på huvudet och hon hade mysiga fårskinnstofflor. Jessie J:s "Domino" spelades på högsta volym i hela huset.
"Var är Audrey och dina föräldrar", frågade jag när Izabel gick in. Hon satte handen bakom örat.
"Va?" frågade hon, eftersom volymen på musiken var alldeles för hög. Det var tydligen bara jag och Izabel där än så länge. Jag gick och skruvade ner volymen och upprepade meningen. Izabel hade fyra kartonger pizza i köket och fyra flaskor cola och fanta.
"De är på middag tillsammans. De har inte träffat Audrey på jättelänge, så mamma bjöd med våra kusiner Jessica och Daniella också." Jag nickade förstående.
Inom fem minuter var huset fullt av tjejer i mjukiskläder som tryckte i sig pizza och berättade hemlisar och skrattade. Alla lyckades trycka i sig sju pizzabitar var och drack minst fyra glas cola. Vi kände oss redan mätta och belåtna efter middagen, men ingen tänkte backa ur nu! Alla sprang upp till Izabels rum som Audrey städat med henne.
Beatrices perspektiv -
Jag tog fram min kasse, och likaså gjorde alla andra. Vi började med att sminka varandra. Jag sminkade Maci, Taylor sminkade Emily och Izabel sminkade sig själv. Sen skulle vi byta och Maci sminkade mig, och Emily sminkade Taylor. Jag valde att ge Emily lite brons/guldiga toner i ansiktet, på grund av hennes röda hårfärg. Hon fick bronsig skugga, lite sotning med hjälp av eyeliner, och lite mörkbrun skugga. Genomskinligt läppglans och en ljusrosa läpp-penna lade grunden till Macis läppsminkning och så lite foundation såklart.
"Voila!" sa jag när det var klart, och vände Maci mot spegeln som blev helt paff.
"Wow, Bea, du är så duktig!" sa hon glatt och kände på sina mjuka kinder. "Min tur!" Jag log brett och satte mig på stolen hon suttit vid tidigare. Gud vad den här kvällen skulle bli rolig!
Izabels perspektiv -
Två timmar senare stod alla i hallen klara att sticka till min favoritklubb med dyra, jättegoda drinkar. Jag hade valt min svarta, mjuka, tighta klänning med spetsärmar med stora vita sammetsprickar. Sen hade jag snokat bland Audreys grejer och hittat en guldig kuvertväska och guldiga pumps som matchade varandra. Jag hade också valt att sätta upp håret i en stor, tuperad, slarvig knut. Emily var klart sötast tyckte jag i ett blåblommigt linne, guldigt skärp, beigerutig kjol, många armband och smycken och sedan en knallgul, ganska stor kuvertväska. Precis en sån hade jag sett på Jamie Chung. Emilys platta hår låg rakt och vanligt på ryggen till hennes söta sminkning. Maci stod lyckligt i en svart, pösig blus med fickor på bröstet, och tighta svarta shorts, två guldiga, stela armband och några ringar och en svart/guldig miniväska. Hennes normalt sett platta hår, var nu lite mjukt vågigt. Taylors lockiga hår satt löst på huvudet i en liten knut. Hon hade matchat i somriga färger. En knallrosa långkjol, gul knuten blus utan ärmar och en orange klassisk Chanel-väska. Hennes skor var röda, och extremt höga. Beatrice hade en söt, tyllig klänning och en vit virkad väst över och sitt svarta hår lite mjukt lockigt med vita höga klackar. Snygga som vi var kände alla sig redo att sticka! Vi gick fort iväg till klubben som vi ville gå till, och stannade utanför. Det var ju kolsvart här inne! Vad är det här?!
"Är det stängt?" frågade Taylor.
"Japp, tror det" svarade Bea som verkade vara på bra humör.
"Men då är det bara att leta efter en annan" sa Maci.
Det tog inte alls särskilt lång tid att hitta en annan klubb eftersom alla klubber ligger väldigt tätt här i London.
Mycket senare på natten:
"Tack för en sjukt bra kväll" sa Emily slummrande på orden.
"Aa den var fett najs" nästan skrek Taylor.
Hmm, vi hade druckigt både igår på min födelsedag och idag. Kanske inte så bra. Fast jag vet att det inte blev så mycket för min del. Men jag var lite orolig för de andra.
"Jag beställer en stor taxi nu som kör hem oss." sa jag medan jag tryckte in taxi-numret på mobilen.
Fem minuter senare kom en taxi och en halvtimme efter det satt jag på mitt rum. Jag drog av mig klänningen och satte på mig pyjamasen. Sedan gick jag in till mitt badrum och gav mitt badkar en drömmande blick. Det första jag ska göra imorgon är att ta ett väldigt långt bad.
Sminket var borta och jag låg äntligen i min säng. Kort efter somnade jag.
Det blev ett till kapitel idag. Skriv mer än gärna det ni tycker, det upskattas verkligen! :)
xx Allie och Ginza
Stole My Heart - Kap 6
Previous:
"Följer du med till bryggan?" frågade jag henne med allvarlig blick nu. Hon nickade glatt och gick efter mig genom dörren. Väl framme vid bryggan så lade vi oss direkt ner och brydde oss inte om att byta om alls. Vi bara lade oss ner och tittade upp på molnen och vilka skepnader de föreställde.
"Shit!?" utbrast jag fort. "Jag har inte ätit frukost!" Jag suckade och Audrey skrattade lite nervöst.
Vi ställde oss snabbt och powerwalkade diskret emot staden igen. Vi hade precis lyckats undvika folkmassorna då, och lyckats ta oss till utkanten av London och deras fina bryggor. Ganska nära Buckingham Palace låg min och Audreys favoritbrygga där vi alltid låg och solade och badade. Nu när Audrey pluggade på Oxford så brukade jag ta med Emily och Beatrice, men ibland också Maci, min kompis från skolan med jättecoolt rött hår! Jag kände hur min mage kurrade.
"Det är nog bättre att äta lunch nu då", suckade Audrey. Hon kollade en extra gång att hon fått med allt hon packat i. Tydligen hade hon det, för hon fortsatte gå som vanligt. När vi kom in till stan var vi de enda i shorts, strandklänning och flipflops. Vi gick diskret till Starbucks. Tjejen bakom kassan hade kolsvart hår och lite mörkaktig hy. Hon hade en liten söt tatuering på insidan av handleden där det stod: My life, my love, my heart. Den fick mig nästan att rysa! Jag älskade små tatueringar med meningsfull text. Jag hade drömt länge om att få göra det, och snart tänkte jag slå till! Jag tänkte skriva något meningsfullt för mig. Hennes namnbricka sa: Ellie Munroe. Wow, vilket opassande namn för en tjej med färgat fult hår och läppiercing. Jag suckade och beställde en chokladmilkshake och en fettig bagel. Audrey valde en nyttig ceasarsallad och en jordgubb/äppeljuice. Läppiercade Ellie kom sedan till vårt bord för att plocka bort vår mat.
"Vi kan ta notan, tack", sa Audrey snällt när jag blängde på Ellie. Usch, vad ful hon var, och vilket emo. Hon måste ha stora problem med sina känslor.
"Okej", sa Ellie och sken upp med ett leende mot Audrey, som tittade menande på mig när hon stuckit.
"Du känner henne inte ens!" Det besvikna tonfallet fick mig att hoppa till. Jag suckade och blängde på Audrey när jag började skriva ett sms till Emily.
Tja, babe! Vill du ut och festa ikväll? xx Izabel
Jag tryckte trotsigt på skicka och klickade på Beatrice som nästa kontakt. Hennes kontaktbild älskade jag! Hon såg så lycklig och fridfull ut.
So, lovely Bea? Vill du hänga med mig till klubben 2night? xx Izabel
Jag tryckte lika trotsigt på skicka till Bea också. Sedan valde jag Taylor och Maci också, bara för att demonstrera. Taylor och Maci var två jättesöta tjejer i klassen. Taylor såg nästan ut som Taylor Swift med det lockiga håret och ögonen.
Izabel's milkshake and London City with a tourist bus :)
Jag och Audrey gick hem under tystnad med två meters mellanrum. Jag retade mig alltid på hennes perfekta beteende, och jag blev alltid jättetrött på henne när vi bestämde att vi skulle göra saker. Varför det? Min mobil plingade till och jag tog upp den från min väska.
Ofc! Jag kommer helt klart, vilka mer? xx Emily
Jag log brett och kom på att jag glömt att skicka till Maci och Taylor. För att inte verka så efterbliven så svarade jag till Emily först.
Bra, kom hem till mig sju så äter vi middag tillsammans först! xx Izabel
Jag log åt svaret och märkte en skugga över mobilen och såg att Audrey gick närmre och tittade vad jag gjorde. Jag drog snabbt undan telefonen och gick snabbare.
Hey Maci :) Vill du hänga med mig, Bea, Tay och Em till klubben ikväll? Dinner with me first :) xx Izabel
Jag tryckte snabbt bort sms:et och utan att titta framåt så sms:ade jag Taylor också.
Tja, Taylor! Gör något 2night? Annars kan du hänga med mig, Bea, Em och Maci till klubben :) xx Izabel
Jag tryckte snabbt iväg sms:et men hörde ett snabbt pling i en lyktstolpe och kände värken i pannan. Hur lyckas man gå in i en lyktstolpe? Jag tog mig för pannan med handen och kände blodet rinna. Jag tog snabbt bort handen för att se handflatan täckt i blod. Audrey suckade och plockade fram sin förbandslåda, hon kunde ju sånt här. Hon började med att ta en bit av en gammal handduk och trycka emot såret. Under tiden stod jag här och skämdes. När hon var klar hade jag ett snyggt, enormt plåster i pannan. Suck, varför alltid jag? Jag kastar en snabb blick bakåt och känner min kropp stöta in i en annans.
"Förlåt ..." börjar den andra, som var en killröst. Min blick vändes emot killen. Oj, hjälp! Det var Zayn Malik. Jag hade gått rakt in i Zayn Malik. Audrey stod brevid mig och himlade med ögonen. Mitt hjärta började nervöst bulta högt, och jag kände svetten rinna i pannan.
"Förlåt ...", sa jag sen, i exakt samma tonfall so Zayn, vilket får oss att skratta.
"Vad har hänt med din panna?" undrade Zayn.
Kapitel 6! Please sprid bloggen! Har redan börjat på kap 7 :) xx Allie & Ginza
"Följer du med till bryggan?" frågade jag henne med allvarlig blick nu. Hon nickade glatt och gick efter mig genom dörren. Väl framme vid bryggan så lade vi oss direkt ner och brydde oss inte om att byta om alls. Vi bara lade oss ner och tittade upp på molnen och vilka skepnader de föreställde.
"Shit!?" utbrast jag fort. "Jag har inte ätit frukost!" Jag suckade och Audrey skrattade lite nervöst.
Vi ställde oss snabbt och powerwalkade diskret emot staden igen. Vi hade precis lyckats undvika folkmassorna då, och lyckats ta oss till utkanten av London och deras fina bryggor. Ganska nära Buckingham Palace låg min och Audreys favoritbrygga där vi alltid låg och solade och badade. Nu när Audrey pluggade på Oxford så brukade jag ta med Emily och Beatrice, men ibland också Maci, min kompis från skolan med jättecoolt rött hår! Jag kände hur min mage kurrade.
"Det är nog bättre att äta lunch nu då", suckade Audrey. Hon kollade en extra gång att hon fått med allt hon packat i. Tydligen hade hon det, för hon fortsatte gå som vanligt. När vi kom in till stan var vi de enda i shorts, strandklänning och flipflops. Vi gick diskret till Starbucks. Tjejen bakom kassan hade kolsvart hår och lite mörkaktig hy. Hon hade en liten söt tatuering på insidan av handleden där det stod: My life, my love, my heart. Den fick mig nästan att rysa! Jag älskade små tatueringar med meningsfull text. Jag hade drömt länge om att få göra det, och snart tänkte jag slå till! Jag tänkte skriva något meningsfullt för mig. Hennes namnbricka sa: Ellie Munroe. Wow, vilket opassande namn för en tjej med färgat fult hår och läppiercing. Jag suckade och beställde en chokladmilkshake och en fettig bagel. Audrey valde en nyttig ceasarsallad och en jordgubb/äppeljuice. Läppiercade Ellie kom sedan till vårt bord för att plocka bort vår mat.
"Vi kan ta notan, tack", sa Audrey snällt när jag blängde på Ellie. Usch, vad ful hon var, och vilket emo. Hon måste ha stora problem med sina känslor.
"Okej", sa Ellie och sken upp med ett leende mot Audrey, som tittade menande på mig när hon stuckit.
"Du känner henne inte ens!" Det besvikna tonfallet fick mig att hoppa till. Jag suckade och blängde på Audrey när jag började skriva ett sms till Emily.
Tja, babe! Vill du ut och festa ikväll? xx Izabel
Jag tryckte trotsigt på skicka och klickade på Beatrice som nästa kontakt. Hennes kontaktbild älskade jag! Hon såg så lycklig och fridfull ut.
So, lovely Bea? Vill du hänga med mig till klubben 2night? xx Izabel
Jag tryckte lika trotsigt på skicka till Bea också. Sedan valde jag Taylor och Maci också, bara för att demonstrera. Taylor och Maci var två jättesöta tjejer i klassen. Taylor såg nästan ut som Taylor Swift med det lockiga håret och ögonen.
Izabel's milkshake and London City with a tourist bus :)
Jag och Audrey gick hem under tystnad med två meters mellanrum. Jag retade mig alltid på hennes perfekta beteende, och jag blev alltid jättetrött på henne när vi bestämde att vi skulle göra saker. Varför det? Min mobil plingade till och jag tog upp den från min väska.
Ofc! Jag kommer helt klart, vilka mer? xx Emily
Jag log brett och kom på att jag glömt att skicka till Maci och Taylor. För att inte verka så efterbliven så svarade jag till Emily först.
Bra, kom hem till mig sju så äter vi middag tillsammans först! xx Izabel
Jag log åt svaret och märkte en skugga över mobilen och såg att Audrey gick närmre och tittade vad jag gjorde. Jag drog snabbt undan telefonen och gick snabbare.
Hey Maci :) Vill du hänga med mig, Bea, Tay och Em till klubben ikväll? Dinner with me first :) xx Izabel
Jag tryckte snabbt bort sms:et och utan att titta framåt så sms:ade jag Taylor också.
Tja, Taylor! Gör något 2night? Annars kan du hänga med mig, Bea, Em och Maci till klubben :) xx Izabel
Jag tryckte snabbt iväg sms:et men hörde ett snabbt pling i en lyktstolpe och kände värken i pannan. Hur lyckas man gå in i en lyktstolpe? Jag tog mig för pannan med handen och kände blodet rinna. Jag tog snabbt bort handen för att se handflatan täckt i blod. Audrey suckade och plockade fram sin förbandslåda, hon kunde ju sånt här. Hon började med att ta en bit av en gammal handduk och trycka emot såret. Under tiden stod jag här och skämdes. När hon var klar hade jag ett snyggt, enormt plåster i pannan. Suck, varför alltid jag? Jag kastar en snabb blick bakåt och känner min kropp stöta in i en annans.
"Förlåt ..." börjar den andra, som var en killröst. Min blick vändes emot killen. Oj, hjälp! Det var Zayn Malik. Jag hade gått rakt in i Zayn Malik. Audrey stod brevid mig och himlade med ögonen. Mitt hjärta började nervöst bulta högt, och jag kände svetten rinna i pannan.
"Förlåt ...", sa jag sen, i exakt samma tonfall so Zayn, vilket får oss att skratta.
"Vad har hänt med din panna?" undrade Zayn.
Kapitel 6! Please sprid bloggen! Har redan börjat på kap 7 :) xx Allie & Ginza
Stole My Heart - Kap 5
Previous:
"OMG!" var allt jag kunde säga när jag såg min familj stå brevid en vit, splitterny Mini Cooper med en enorm röd rosett runt om.
Jag sprang fram till dem och vi alla omgav varandra i en gruppkram. Jag hade tjatat på mina föräldrar hur länge som som hellst på att få en bil. Och nu får jag en. Världens bästa födelsedag!
Emily och Beatrice kom fram till mig med varsitt litet paket i handen. Innan jag tog något av paketen gav jag båda varsin kram och de grattade mig ännu en gång när de gav mig paketen. De skulle jag titta på senare.
"Men det är inte allt" det var Audrey som hade kommit fram till mig. Hon tittade finurligt på mig.
Audreys perspektiv:
Jag vet att Izabel inte har världens bästa tålamod. Men just nu hade jag lust att vänta och se hur långt det skulle gå.
"Men säg det bara, sluta nu" sa hon till slut.
"Kommer aldrig att hända!" sa jag för att retas och vände på klacken mot den överdekorerade scenen. Ett mikrofonstativ stod mitt på scenen och gardinerna var fördragna. Allt i hela rummet var dekorerat i silver och rött. Jag gick självsäkert emot mikrofonen och lossade den från stativet.
"Okej, allihopa", började jag för att få deras uppmärksamhet. "Jag vill bara säga Grattis till världens knäppaste, dummaste och jobbigaste lillasyster!" sa jag skämtsamt. "Jag älskar dig." Jag mötte hennes blick. Jag vinkade snabbt upp min ovetande syster på scenen.
"Belle!? Det här är till dig från mig", sa jag och monterade tillbaka mikrofonen samtidigt som introversen till "One Thing" började spelas. Jag såg Izabels chockade blick och noterade hennes öppna mun. Draperiet drogs isär och ut kom Liam Payne klädd i vit skjorta med uppkavlade ärmar och svarta byxor.
I've tried playing it cool, but when I'm looking at you
I can't ever be brave, 'cuz you make my heart raise
Sjöng han ut emot publiken som tjöt högt. Izabel stod på vänstra sidan om scenen och höll högra handen emot magen. Hennes ögon tårades lite lätt såg jag. Sedan dök Harry Styles upp från ingenstans i rödrutig skjorta och vita byxor. Hans lockar var ostyriga och stod åt alla håll.
Shot me out of the sky
You're my kryptonite
You keep makin' me weak, yeah frozen and can't breathe
Izabels perspektiv -
Jag kunde inte förstå att självaste Harry Styles och Liam Payne stod ute på scenen! Deras perfekta röster, perfekta ansikten och ja allt! Jag var deras största fan av allt i världen! Hur i världen hade Audrey lyckats få hit dem? Var hon bäst eller vad? Mitt hjärta stannade när Zayn kom ut i en mörkblå kavaj, mörka jeans och vit skjorta. Hans blick fastnade på mig, inte på publikens som Harrys och Liams hade gjort.
Something's gotta give in now, 'cuz I'm dying just to know your name
And I need you here with me now, 'cuz you've got that One Thing
Sedan dök Louis och Niall in från ingenstans med hopp och studs. Zayns blick var fortfarande fastklistrad på mina ögon. Jag kunde inte förstå att de fem underbaraste killarna i hela världen stod på scenen mitt framför mina ögon när jag fyllde arton år!
So get out, get out, get out of my head
And fall into my arms instead, I don't, I don't, don't know what it is
But I need that one thing, and you've got that one thing
So get out, get out, get out of my mind, and come on, come into my life! I don't, I don't, don't know what it is, but I need that one thing and you've got that one thing!
Mina ögon var helt tårade och suddiga när killarna sjungit klart och alla gäster applåderade galet och kraftigt. Jag såg nästan ingenting. Jag ville inte visa mig såhär, så jag torkade snabbt bort tårarna och gick bort till killarna. Jag började med att ge Niall en kram, eftersom han stod närmast. Nialls armar var mjuka och starka.
"Grattis", viskade han i mitt öra. Hans irländska accent fick mig att le. Efter att ha tittat lyckligt i hans ögon gick jag vidare till Liam för en snabb kram. Han sa också högtidligt 'grattis', och sedan till Harry för att sen gå till Louis och sist Zayn. Fredagen den trettondes bisarra början hade fått ett lyckligt slut åtminstone! Jag hade nästan glömt att den stora chokladtårtan vältes över mig och jag fick byta klänning tidigare än planerat.
Zayns perspektiv -
Izabel var verkligen vacker. Ganska långt, rakt ljust hår. Hennes ögon glittrade så fort man tittade på henne och hennes hy var helt fantastisk. Det var som ett starkt sken kring henne. Hon kunde lysa upp ett helt rum, bara med skenet från hennes ögon. Hon var ganska normallång, men inte lika lång som en modell. Jag såg Niall spana in hennes rumpa när jag kramade henne. Jag vet inte varför men jag kände mig bara sur på Niall när jag såg det. Audrey, hennes storasyster var verkligen trevlig och mogen, men Izabel var verkligen söt och snygg. Hon verkade som en glad och härlig tjej.
"Grattis", viskade jag i hennes öra. Hon svarade med ett litet 'tack' i mitt öra med en ljus sopranröst. Jag ville aldrig släppa hennes mjuka, flickiga, väldoftande kropp.
Dagen efter: Izabels perspektiv -
Jag vaknade av att solens skarpa strålar träffade mig genom de mörklagda persiennerna. Jag suckade och ställde mig upp innan jag gav väckarklockan en blick. Klockan var halv tolv. Jag gick som vanligt till badrummet och började sminka mig och klä på mig. Idag fick det bli vitt linne, vit spetskofta och mintgröna shorts med synliga fickor och en mörkgrön mockaväska. Jag skulle nog skippa frukost idag och köpa en hallonsmoothie på Naked Juice Bar tror jag. Jag sög på läppen och funderade samtidigt som jag plockade fram mina gamla läderflipflops som jag ärvt efter min syster. Jag var klar på kanske en kvart och promenerade rätt ut ur rummet. Nere i hallen träffade jag en Audrey i vit solklänning med brunt läderskärp i midjan och en mörklila bikini under med läderflipflops också. Fast hon hade sina stora, vita solglasögon.
"Åh, godmorgon ... eller god ... eftermiddag, snart", sa hon med ett flin på de där perfekta läpparna. Jag ville helst vara lika snygg som henne! Varför kunde inte jag vara så snygg? Jag gav henne ett sarkastiskt flin och öppnade dörren.
"Följer du med till bryggan?" frågade jag henne med allvarlig blick nu. Hon nickade glatt och gick efter mig genom dörren. Väl framme vid bryggan så lade vi oss direkt ner och brydde oss inte om att byta om alls. Vi bara lade oss ner och tittade upp på molnen och vilka skepnader de föreställde.
"Shit!?" utbrast jag fort. "Jag har inte ätit frukost!" Jag suckade och Audrey skrattade lite nervöst.
Så, nu är One Direction inne i bilden! Vad tyckte ni? Please, kommentera! Vi kanske inte kan uppdatera så ofta nu, men den här veckan kanske det blir mer! xx Allie & Ginza
"OMG!" var allt jag kunde säga när jag såg min familj stå brevid en vit, splitterny Mini Cooper med en enorm röd rosett runt om.
Jag sprang fram till dem och vi alla omgav varandra i en gruppkram. Jag hade tjatat på mina föräldrar hur länge som som hellst på att få en bil. Och nu får jag en. Världens bästa födelsedag!
Emily och Beatrice kom fram till mig med varsitt litet paket i handen. Innan jag tog något av paketen gav jag båda varsin kram och de grattade mig ännu en gång när de gav mig paketen. De skulle jag titta på senare.
"Men det är inte allt" det var Audrey som hade kommit fram till mig. Hon tittade finurligt på mig.
Audreys perspektiv:
Jag vet att Izabel inte har världens bästa tålamod. Men just nu hade jag lust att vänta och se hur långt det skulle gå.
"Men säg det bara, sluta nu" sa hon till slut.
"Kommer aldrig att hända!" sa jag för att retas och vände på klacken mot den överdekorerade scenen. Ett mikrofonstativ stod mitt på scenen och gardinerna var fördragna. Allt i hela rummet var dekorerat i silver och rött. Jag gick självsäkert emot mikrofonen och lossade den från stativet.
"Okej, allihopa", började jag för att få deras uppmärksamhet. "Jag vill bara säga Grattis till världens knäppaste, dummaste och jobbigaste lillasyster!" sa jag skämtsamt. "Jag älskar dig." Jag mötte hennes blick. Jag vinkade snabbt upp min ovetande syster på scenen.
"Belle!? Det här är till dig från mig", sa jag och monterade tillbaka mikrofonen samtidigt som introversen till "One Thing" började spelas. Jag såg Izabels chockade blick och noterade hennes öppna mun. Draperiet drogs isär och ut kom Liam Payne klädd i vit skjorta med uppkavlade ärmar och svarta byxor.
I've tried playing it cool, but when I'm looking at you
I can't ever be brave, 'cuz you make my heart raise
Sjöng han ut emot publiken som tjöt högt. Izabel stod på vänstra sidan om scenen och höll högra handen emot magen. Hennes ögon tårades lite lätt såg jag. Sedan dök Harry Styles upp från ingenstans i rödrutig skjorta och vita byxor. Hans lockar var ostyriga och stod åt alla håll.
Shot me out of the sky
You're my kryptonite
You keep makin' me weak, yeah frozen and can't breathe
Izabels perspektiv -
Jag kunde inte förstå att självaste Harry Styles och Liam Payne stod ute på scenen! Deras perfekta röster, perfekta ansikten och ja allt! Jag var deras största fan av allt i världen! Hur i världen hade Audrey lyckats få hit dem? Var hon bäst eller vad? Mitt hjärta stannade när Zayn kom ut i en mörkblå kavaj, mörka jeans och vit skjorta. Hans blick fastnade på mig, inte på publikens som Harrys och Liams hade gjort.
Something's gotta give in now, 'cuz I'm dying just to know your name
And I need you here with me now, 'cuz you've got that One Thing
Sedan dök Louis och Niall in från ingenstans med hopp och studs. Zayns blick var fortfarande fastklistrad på mina ögon. Jag kunde inte förstå att de fem underbaraste killarna i hela världen stod på scenen mitt framför mina ögon när jag fyllde arton år!
So get out, get out, get out of my head
And fall into my arms instead, I don't, I don't, don't know what it is
But I need that one thing, and you've got that one thing
So get out, get out, get out of my mind, and come on, come into my life! I don't, I don't, don't know what it is, but I need that one thing and you've got that one thing!
Mina ögon var helt tårade och suddiga när killarna sjungit klart och alla gäster applåderade galet och kraftigt. Jag såg nästan ingenting. Jag ville inte visa mig såhär, så jag torkade snabbt bort tårarna och gick bort till killarna. Jag började med att ge Niall en kram, eftersom han stod närmast. Nialls armar var mjuka och starka.
"Grattis", viskade han i mitt öra. Hans irländska accent fick mig att le. Efter att ha tittat lyckligt i hans ögon gick jag vidare till Liam för en snabb kram. Han sa också högtidligt 'grattis', och sedan till Harry för att sen gå till Louis och sist Zayn. Fredagen den trettondes bisarra början hade fått ett lyckligt slut åtminstone! Jag hade nästan glömt att den stora chokladtårtan vältes över mig och jag fick byta klänning tidigare än planerat.
Zayns perspektiv -
Izabel var verkligen vacker. Ganska långt, rakt ljust hår. Hennes ögon glittrade så fort man tittade på henne och hennes hy var helt fantastisk. Det var som ett starkt sken kring henne. Hon kunde lysa upp ett helt rum, bara med skenet från hennes ögon. Hon var ganska normallång, men inte lika lång som en modell. Jag såg Niall spana in hennes rumpa när jag kramade henne. Jag vet inte varför men jag kände mig bara sur på Niall när jag såg det. Audrey, hennes storasyster var verkligen trevlig och mogen, men Izabel var verkligen söt och snygg. Hon verkade som en glad och härlig tjej.
"Grattis", viskade jag i hennes öra. Hon svarade med ett litet 'tack' i mitt öra med en ljus sopranröst. Jag ville aldrig släppa hennes mjuka, flickiga, väldoftande kropp.
Dagen efter: Izabels perspektiv -
Jag vaknade av att solens skarpa strålar träffade mig genom de mörklagda persiennerna. Jag suckade och ställde mig upp innan jag gav väckarklockan en blick. Klockan var halv tolv. Jag gick som vanligt till badrummet och började sminka mig och klä på mig. Idag fick det bli vitt linne, vit spetskofta och mintgröna shorts med synliga fickor och en mörkgrön mockaväska. Jag skulle nog skippa frukost idag och köpa en hallonsmoothie på Naked Juice Bar tror jag. Jag sög på läppen och funderade samtidigt som jag plockade fram mina gamla läderflipflops som jag ärvt efter min syster. Jag var klar på kanske en kvart och promenerade rätt ut ur rummet. Nere i hallen träffade jag en Audrey i vit solklänning med brunt läderskärp i midjan och en mörklila bikini under med läderflipflops också. Fast hon hade sina stora, vita solglasögon.
"Åh, godmorgon ... eller god ... eftermiddag, snart", sa hon med ett flin på de där perfekta läpparna. Jag ville helst vara lika snygg som henne! Varför kunde inte jag vara så snygg? Jag gav henne ett sarkastiskt flin och öppnade dörren.
"Följer du med till bryggan?" frågade jag henne med allvarlig blick nu. Hon nickade glatt och gick efter mig genom dörren. Väl framme vid bryggan så lade vi oss direkt ner och brydde oss inte om att byta om alls. Vi bara lade oss ner och tittade upp på molnen och vilka skepnader de föreställde.
"Shit!?" utbrast jag fort. "Jag har inte ätit frukost!" Jag suckade och Audrey skrattade lite nervöst.
Så, nu är One Direction inne i bilden! Vad tyckte ni? Please, kommentera! Vi kanske inte kan uppdatera så ofta nu, men den här veckan kanske det blir mer! xx Allie & Ginza
Stole My Heart - Kap 4
Previous:
"Efter dig", sa hon överdrivet i en skämtsam ton, och gick ut efter att hon skrikit "hejdå" till mamma upp i trappen. Pappa satt antagligen på sitt kontor någonstans i närheten. Vi kände hur den ovanliga hettan i London slog emot våra ansikten. Nästan som en vindpust, fast varm och härlig. Vi gick till stranden och småpratade spänt om festen. Vi hade kommit överens om att göra oss iordning tillsammans imorgon. Audreys ögon glittrade när hon fick se vattnet och stranden. Det var ganska många familjer och söta barn på stranden idag. Fast det var inte jag som tyckte barnen var söta, det var Audrey. Hon älskade barn och bebisar. Vi gick ut och bredde ut våra tjocka handdukar med våra namn på som mamma specialbeställt i julklapp till oss. Hon satte sig på handduken till en början och blickade bara ut mot havet när jag diskret bytte om till den ljusturkosa bikinin och slarvigt fäste upp håret.
Jag stirrade blint på mig själv i spegeln. Mina ögon var inramade av svart eyeliner och ganska mycket mascara och lite grå ögonskugga. Jag hade dragit håret stramt bakåt i en hästsvans och trätt på den silvriga, tighta klänningen för att bära med mina svarta Jefferey Campbell skorna. Jag hade varit på manikyr med Audrey igår också, innan min födelsedag, så nu var mina naglar perfekt målade i en ljus grön ton. Audrey hade valt fransk manikyr. Jag stirrade blint på mitt ansikte som var perfekt täckt av foundation och concealer innan jag suckade och gick emot fönstret. Jag blickade ner emot gatan där en svart, blank limosin stod som skulle ta mig till festen. Också stod Cory från skolan som skulle vara min "dejt" eftersom jag inte ville komma ensam. Min födelsedag hade varit ett helvete än så länge. Audrey var tydligen den enda som köpt present till mig, en klänning med mörkblåa och vita ränder. Och jag vet att klänningen måste ha varit ganska dyr. Jag hade sagt "tack" till henne och ignorerat mamma och pappa resten av dagen. Jag hade också lyckats välta en kanna med apelsinjuice över mig imorse när hela familjen var samlad till min ära och åt frukost.Sedan har varken Beatrice eller Emily svarat på mobilen. Vad har de för sig undrar man liksom?!
Det knackade lite försynt på dörren.
"Kom in" sa jag.
"Kommer du? Vi ska åka nu." det var Audrey som stod i dörröppningen.
"Det är klart, ska bara ta min väska" jag gick fram till sängen där min lilla svarta väska låg.
"Fin du är!" sa Audrey när vi hade kommit fram till trapapan.
"Tack du med" svarade jag. Hon hade på sig en ganska enkel blå klänning med en urringning och matchande smycken. Över axeln hängde en liten ljusbrun läder väska, förmodligen från Gucci.
Så som Audrey såg ut.
Limosinen.
Cory öppnade dörren åt mig och gav mig en komplimang för klänningen. Jag hade tagit med en klädpåse för min gröna klännning som jag skulle smuggla in och ställa någonstans i ett hörn. Min festfixare, Carolyn som mamma kände, hade inrett lokalen och jag hade full tillit till henne. Hoppades bara att det såg snyggt och glamouröst ut. Audrey satt spänt bredvid mig med ryggen rak. Jag lade försiktigt min hand på hennes ben och gav henne en menande blick. Just då när jag såg hur spänd hon var insåg jag hur mycket jag hade saknat henne. Hon var allt jag hade. Allt jag någonsin velat vara. Självklart skulle jag aldrig erkänna det, men jag hade alltid velat vara så perfekt som hon är. Hon är ju perfekt, den som förnekar det är inte riktigt klok.
"Grattis på Födelsedagen!!!" tjöt alla när jag kom ut ur bilen. Alla mina kompisar stod där i fina klänningar och smokingar och tittade glatt på mig.
När jag kom in i den enorma, elegant inredda lokalen. Carolyn hade verkligen lyckats med sitt jobb. Val av lokal hade jag och mamma gjort för ett par veckor sedan. Vid en vägg stod ett bord och där låg massor med paket från mina vänner. Jag gick fram och tittade på några. "From Hannah & Sanna" stod det på ett av dem. Några kompisar från skolan.
Alla började komma in och de första som kom fram till mig var Emily och Bea.
"Var har ni varit hela dagen?" frågade jag.
"Hej på dig också!" svarade Emily med lite sarkasm i rösten. "Och grattis på födelsedagen!"
"Tack..." svarade jag och himlade med ögonen. Men seriöst de hade skitit i mig fullständigt på min 18-års födelsedag och nu skämtar de med mig.
"Bli inte ledsen nu, men vi har en överraskning.." sa Bea. "Följ med oss!"
Det gjorde jag. På vägen behövde jag stanna för att folk ville hälsa och gratta mig. Till slut kom vi fram till dörren som ledde ut.
"OMG!" var allt jag kunde säga när jag såg min familj stå brevid en vit, splitterny Mini Cooper med en enorm röd rosett runt om.
Jag sprang fram till dem och vi alla omgav varandra i en gruppkram. Jag hade tjatat på mina föräldrar hur länge som som hellst på att få en bil. Och nu får jag en. Världens bästa födelsedag!
Emily och Beatrice kom fram till mig med varsitt litet paket i handen. Innan jag tog något av paketen gav jag båda varsin kram och de grattade mig ännu en gång när de gav mig paketen. De skulle jag titta på senare.
"Men det är inte allt" det var Audrey som hade kommit fram till mig. Hon tittade finurligt på mig.
Då var det kapitel 4. Vad tror ni det händer? :)
xx Ginza och Allie
Stole My Heart - Kap 3
Previous:
Väl hemma hos Belle får alla en chock. Hennes syster Audrey som studerar vid Oxford University är där. Vi släpper allt vi har i händerna och springer fram för att krama henne. Direkt börjar det snackas och man kan inte urskilja vad någon säger för att alla pratar i mun på varandra.
"En i taget, snälla!" ropar Audrey.
Izabels perspektiv -
Piiiiiip! Piiiiiiip! Ljöd väckarklockans irriterande ljud på högsta volym i rummet. Varför hade jag inte stängt av den, det var ju påsklov? Jag trevade med vänstra handen efter snooze-knappen men välte ett fullt vattenglas på sängbordet över mig istället. Jag drog efter andan och sprang till mitt egna badrum med dörr på min östra vägg i rummet. Samma vägg som pryddes av de fyra fotograf-bilderna på mig och Audrey, som mamma och pappa tvingat oss att ta. Men de blev ju ganska snygga! Jag stirrade på mitt blöta, klibbiga linne i spegeln utan att göra någonting åt det. Jag valde istället att dra min sidenmorgonrock i japanskt mönster som pappa köpt till mig ifrån Japan. Jag tryckte i fötterna i de vita tofflorna för att gå upp. Jag kunde inte stanna i sängen som var helblöt nu. Nu hade jag iallafall en ursäkt att inte bädda sängen. Perfekt! Tänkte jag ondskefullt.
När jag tassat nerför trappan märkte jag att Audrey satt i sin vita morgonrock ute på altanen och åt frukost med mamma. Det var en konversation jag helst ville slippa, konstaterade jag. Jag smög in i köket för att blanda ett glas O'boy och rosta ett vitt rostbröd och bre med smör.
Audreys perspektiv -
"Men det blir bättre", sa mamma i ett försök till bättre stämning samtidigt som hon tittade ner i koppen med citronté. Jag hade valt min favorit - jordgubbsté, och fullkornsbröd med smör, ost och jordgubbsmarmelad.
"Mamma, ställ bara inte för höga krav på henne. Hon kommer alltid ha dyslexi", sa jag och tittade bakåt för att se att Izabel inte stod där och hörde allt vi pratade om. Jag ville inget hellre än att Izabel skulle sluppit det här. Det har alltid påverkat henne, som om hon levt i förträngning. Men jag hoppades att det skulle bli bättre, att hon skulle förstå vad hon levde i, och kunna acceptera det. Mamma hade också berättat om ett samtal från Izabels mentor i skolan. Hon klarade sig knappt för ett godkänt E. Jag hade bara suckat och sagt att det var upp till henne själv. Om hon inte ville att det skulle bli bättre, så skulle det aldrig bli det. Jag och mamma åt mackorna i tystnad och gick därifrån utan att säga någonting. Jag möttes av en chock av att se Izabel uppe. Hon brukade ju inte vakna förrän tidigast tio, men klockan var åtta som de morgonpigga jag och mamma var.
"Godmorgon", sa jag som att inget hade hänt och drog obekvämt fingrarna genom håret. Hon log och drack upp det sista ur O'boy-koppen. Jag tog sedan koppen ifrån henne och hällde i diskmedel och satte på kranen.
"Har du köpt klänning än då?" frågade jag henne, för att byta hennes tankar mot något roligare, hon fyllde ju faktiskt år imorgon.
"Japp, jag Emily och Beatrice var på den där butiken i gallerian", började hon, men jag märkte att hon inte pratat klart. "Typ Elle's vie", sa hon. Jag suckade och vände mig mot henne.
"Et sa vie!" sa jag. "Det betyder 'hennes liv', typ." Jag skruvade på vattenkranen, när jag märkte att Izabel var lite trött på mig. "Känner du för stranden idag?"
Två timmar senare -
Izabels perspektiv -
Jag valde en ljusblå bikini, och en söt, ljusblå lite blommig klänning och lät håret vara utsläppt. Jag packade ner bikinin, solkrämen, hårsnoddar, en till bikini, en kofta från Ralph Lauren som jag fått av Audrey. Den var alldeles mintgrön, som var min favoritfärg. Jag tryckte ner allt i väskan och gick ner till Audrey i hallen.
Izabel först och Audrey sen.
Hon stod på hallmattan och blickade upp på mig i utsläppt hår, stora, vita solglasögon, mörka jeansshorts och ett svart linne och en knallila strandväska full med solkräm, bikini och annat kul. Hon öppnade dörren och gjorde en gest ut.
"Efter dig", sa hon överdrivet i en skämtsam ton, och gick ut efter att hon skrikit "hejdå" till mamma upp i trappen. Pappa satt antagligen på sitt kontor någonstans i närheten. Vi kände hur den ovanliga hettan i London slog emot våra ansikten. Nästan som en vindpust, fast varm och härlig. Vi gick till stranden och småpratade spänt om festen. Vi hade kommit överens om att göra oss iordning tillsammans imorgon. Audreys ögon glittrade när hon fick se vattnet och stranden. Det var ganska många familjer och söta barn på stranden idag. Fast det var inte jag som tyckte barnen var söta, det var Audrey. Hon älskade barn och bebisar. Vi gick ut och bredde ut våra tjocka handdukar med våra namn på som mamma specialbeställt i julklapp till oss. Hon satte sig på handduken till en början och blickade bara ut mot havet när jag diskret bytte om till den ljusturkosa bikinin och slarvigt fäste upp håret.
Kapitel 3! Finally! Snälla kommentera och sprid bloggen vidare? xx Allie & Ginza
Väl hemma hos Belle får alla en chock. Hennes syster Audrey som studerar vid Oxford University är där. Vi släpper allt vi har i händerna och springer fram för att krama henne. Direkt börjar det snackas och man kan inte urskilja vad någon säger för att alla pratar i mun på varandra.
"En i taget, snälla!" ropar Audrey.
Izabels perspektiv -
Piiiiiip! Piiiiiiip! Ljöd väckarklockans irriterande ljud på högsta volym i rummet. Varför hade jag inte stängt av den, det var ju påsklov? Jag trevade med vänstra handen efter snooze-knappen men välte ett fullt vattenglas på sängbordet över mig istället. Jag drog efter andan och sprang till mitt egna badrum med dörr på min östra vägg i rummet. Samma vägg som pryddes av de fyra fotograf-bilderna på mig och Audrey, som mamma och pappa tvingat oss att ta. Men de blev ju ganska snygga! Jag stirrade på mitt blöta, klibbiga linne i spegeln utan att göra någonting åt det. Jag valde istället att dra min sidenmorgonrock i japanskt mönster som pappa köpt till mig ifrån Japan. Jag tryckte i fötterna i de vita tofflorna för att gå upp. Jag kunde inte stanna i sängen som var helblöt nu. Nu hade jag iallafall en ursäkt att inte bädda sängen. Perfekt! Tänkte jag ondskefullt.
När jag tassat nerför trappan märkte jag att Audrey satt i sin vita morgonrock ute på altanen och åt frukost med mamma. Det var en konversation jag helst ville slippa, konstaterade jag. Jag smög in i köket för att blanda ett glas O'boy och rosta ett vitt rostbröd och bre med smör.
Audreys perspektiv -
"Men det blir bättre", sa mamma i ett försök till bättre stämning samtidigt som hon tittade ner i koppen med citronté. Jag hade valt min favorit - jordgubbsté, och fullkornsbröd med smör, ost och jordgubbsmarmelad.
"Mamma, ställ bara inte för höga krav på henne. Hon kommer alltid ha dyslexi", sa jag och tittade bakåt för att se att Izabel inte stod där och hörde allt vi pratade om. Jag ville inget hellre än att Izabel skulle sluppit det här. Det har alltid påverkat henne, som om hon levt i förträngning. Men jag hoppades att det skulle bli bättre, att hon skulle förstå vad hon levde i, och kunna acceptera det. Mamma hade också berättat om ett samtal från Izabels mentor i skolan. Hon klarade sig knappt för ett godkänt E. Jag hade bara suckat och sagt att det var upp till henne själv. Om hon inte ville att det skulle bli bättre, så skulle det aldrig bli det. Jag och mamma åt mackorna i tystnad och gick därifrån utan att säga någonting. Jag möttes av en chock av att se Izabel uppe. Hon brukade ju inte vakna förrän tidigast tio, men klockan var åtta som de morgonpigga jag och mamma var.
"Godmorgon", sa jag som att inget hade hänt och drog obekvämt fingrarna genom håret. Hon log och drack upp det sista ur O'boy-koppen. Jag tog sedan koppen ifrån henne och hällde i diskmedel och satte på kranen.
"Har du köpt klänning än då?" frågade jag henne, för att byta hennes tankar mot något roligare, hon fyllde ju faktiskt år imorgon.
"Japp, jag Emily och Beatrice var på den där butiken i gallerian", började hon, men jag märkte att hon inte pratat klart. "Typ Elle's vie", sa hon. Jag suckade och vände mig mot henne.
"Et sa vie!" sa jag. "Det betyder 'hennes liv', typ." Jag skruvade på vattenkranen, när jag märkte att Izabel var lite trött på mig. "Känner du för stranden idag?"
Två timmar senare -
Izabels perspektiv -
Jag valde en ljusblå bikini, och en söt, ljusblå lite blommig klänning och lät håret vara utsläppt. Jag packade ner bikinin, solkrämen, hårsnoddar, en till bikini, en kofta från Ralph Lauren som jag fått av Audrey. Den var alldeles mintgrön, som var min favoritfärg. Jag tryckte ner allt i väskan och gick ner till Audrey i hallen.
Izabel först och Audrey sen.
Hon stod på hallmattan och blickade upp på mig i utsläppt hår, stora, vita solglasögon, mörka jeansshorts och ett svart linne och en knallila strandväska full med solkräm, bikini och annat kul. Hon öppnade dörren och gjorde en gest ut.
"Efter dig", sa hon överdrivet i en skämtsam ton, och gick ut efter att hon skrikit "hejdå" till mamma upp i trappen. Pappa satt antagligen på sitt kontor någonstans i närheten. Vi kände hur den ovanliga hettan i London slog emot våra ansikten. Nästan som en vindpust, fast varm och härlig. Vi gick till stranden och småpratade spänt om festen. Vi hade kommit överens om att göra oss iordning tillsammans imorgon. Audreys ögon glittrade när hon fick se vattnet och stranden. Det var ganska många familjer och söta barn på stranden idag. Fast det var inte jag som tyckte barnen var söta, det var Audrey. Hon älskade barn och bebisar. Vi gick ut och bredde ut våra tjocka handdukar med våra namn på som mamma specialbeställt i julklapp till oss. Hon satte sig på handduken till en början och blickade bara ut mot havet när jag diskret bytte om till den ljusturkosa bikinin och slarvigt fäste upp håret.
Kapitel 3! Finally! Snälla kommentera och sprid bloggen vidare? xx Allie & Ginza
Stole My Heart - Kap 2
Previous:
Jag lirkade av mig skorna och jeansen för att sätta mig rakt upp i ryggen och dra av toppen. Jag tog först den, korta, tighta, silvriga paljettklänningen och drog den över huvudet. Wow, den var riktigt fin och snygg! Jag älskade hur den satt perfekt emot min kropp! Den kunde jag ha med mina dyra klackskor, som jag fått av mamma och pappa. Trots att jag var ingenting att vara stolt över, som den tjej som aldrig ville jobba hårt och med urusla betyg, så var jag bortskämd iallafall!
Jag hörde att någon drog efter andan bakom mig. Så jag vände mig kvickt om och såg mina bästisar stå bakom mig med ledsna miner.
"Hörni, sluta sura nu. Vi har faktiskt en fest att tänka på och den är i över morgon!" säger jag.
Deras ledsna miner suddadas snabbt bort och plötsligt blir alla på shopping humör. Äntligen!
Emilys perspektiv -
"Gud vad fin och så passar den dig riktigt bra!" säger jag.
Jag tycker verkligen att Izabel är fin i klänningen. Den är lik en filmstjärnas. En klänning som Miley Cyrus eller Demi Lovato skulle ha på sig. Men jag vet inte om den passar på hennes fest. Fast det får hon bestämma själv.
En stund efter drar hon isär det röda, tunga draperiet till provhytten. Den här gången har hon på sig en skrikig gul klänning, färgen passar verkligen inte henne.
"Jag vet inte", mumlar Izabel och vrider obekvämt på sig. Festen har Hollywood-tema, och den här klänningen var alldeles för opassande. Bea skulle passat i den, men verkligen inte Izabel. Jag höll tyst, för jag visste att Izabel var ganska känslig för kommentarer om hennes utseende.
"Du borde prova den!" viskade jag till Bea som stod vid ett smyckehäng alldeles intill, när Bea gick in igen.
"Asså jag vet inte. Tänk om Belle blir sur om jag tar den?! Du vet ju henne och hennes humör" svarade hon.
Jag suckade till svar. Beatrice har alltid varit en som håller med om vad man än säger och rädd för att göra någonting själv. Ganska osäker med ett ord.
"Kommer tillbaka snart" sa jag och gick iväg för att hämta den söta, röda långklänningen jag hittat på en galge i butiken i närheten av ett fönster. Jag kollade på den, och visste direkt att den skulle passa mig.
Plötsligt fick jag en glimt av det som hände utanför, bakom fönstret. Det var en enorm grupp tjejer som omringade något, men jag kunde inte se vad. Fastän det bara var musik i butiken och man kunde inte höra vad som hände utanför såg jag på tjejerna att de skrek allt de kunde. Jag drog blicken ifrån fönstret tillbaka till klänningen som jag hade i handen. Jag måste verkligen prova den!
Klänningarna Izabel provade.
Izabels perspektiv -
Väl inne i provhytten drog jag av mig den fula, opassande klänningen. Hur kunde jag ens tänka på att ta den? Snabbt drog jag på mig en lång grön klänning. Den satt lika perfekt som den gråa gjorde innan. Varför hade jag sådan tur just idag?! Snabbt drog jag på mig mina vanliga kläder och gick ut. Jag hade ingen lust att ta på mig den korta svarta klänningen när jag var så nöjd som jag var. Utanför möttes jag av en fundersam Bea.
"Vad tänker du på då?" frågade jag.
"Inget, eller alltså ska du ta den där gula klänningen?" säger Bea
"Nope, jag ska bara ta den gröna och den gråa. Hur så?"
"Jo, jag tänkte jag kanske skulle passa i den gula klänningen..."
"Ta den du." avbryter jag henne och ger klänningen.
"Jag går till kassorna" säger jag och sticker iväg.
Beas perspektiv -
Tre glada tjejer kom ut ur butiken med fulla kassar. Jag hade köpt den där gula klänningen, Belle hade köpt en grön och en grå klänning och Emily hade köpt en jätte fin röd långklänning. Nästa stop var frisörsalongen mittemot. Alla skulle "förnya" sitt utseende: Izabel skulle som vanligt slinga blondare, Bea och jag skulle klippa de slitna topparna.
"Vad tycker ni?" frågar jag tjejerna.
"Hur snyggt som hellst" svarar Izabel.
"Love it!" säger Bea.
Vi står framför den stora spegeln och beundrar vårt utseende. Izabel fick en honungsblond färg, lite som Blake Lively eller Hayden Panettiere. Emilys frisyr blev väldigt lyckad, långt och lockigt naturligt blont hår passar verkligen henne. Jag blev nöjd med mitt hår också, fast det är kanske inte så konstigt eftersom vi var i en av Londons exklusivaste frisörsalong. Det blev medellångt och uppklippt och så min svarta naturliga nyans.
"Puh, äntligen får vi åka hem" säger Emily som inte är särskilt förtjust i att shoppa.
"Redan?" säger jag och Belle i mun på varandra.
Hon ger oss en blick som säger 'Sluta skämta och gör nu som jag vill'. Jag och Belle fnissar lite och sedan är vi påväg till cykelstället.
Väl hemma hos Belle får alla en chock. Hennes syster Audrey som studerar vid Oxford University är där. Vi släpper allt vi har i händerna och springer fram för att krama henne. Direkt börjar det snackas och man kan inte urskilja vad någon säger för att alla pratar i mun på varandra.
"En i taget, snälla!" ropar Audrey.
Hoppas att ni gillar det! Och snälla sprid denna blogg <3
xx Ginza
Jag lirkade av mig skorna och jeansen för att sätta mig rakt upp i ryggen och dra av toppen. Jag tog först den, korta, tighta, silvriga paljettklänningen och drog den över huvudet. Wow, den var riktigt fin och snygg! Jag älskade hur den satt perfekt emot min kropp! Den kunde jag ha med mina dyra klackskor, som jag fått av mamma och pappa. Trots att jag var ingenting att vara stolt över, som den tjej som aldrig ville jobba hårt och med urusla betyg, så var jag bortskämd iallafall!
Jag hörde att någon drog efter andan bakom mig. Så jag vände mig kvickt om och såg mina bästisar stå bakom mig med ledsna miner.
"Hörni, sluta sura nu. Vi har faktiskt en fest att tänka på och den är i över morgon!" säger jag.
Deras ledsna miner suddadas snabbt bort och plötsligt blir alla på shopping humör. Äntligen!
Emilys perspektiv -
"Gud vad fin och så passar den dig riktigt bra!" säger jag.
Jag tycker verkligen att Izabel är fin i klänningen. Den är lik en filmstjärnas. En klänning som Miley Cyrus eller Demi Lovato skulle ha på sig. Men jag vet inte om den passar på hennes fest. Fast det får hon bestämma själv.
En stund efter drar hon isär det röda, tunga draperiet till provhytten. Den här gången har hon på sig en skrikig gul klänning, färgen passar verkligen inte henne.
"Jag vet inte", mumlar Izabel och vrider obekvämt på sig. Festen har Hollywood-tema, och den här klänningen var alldeles för opassande. Bea skulle passat i den, men verkligen inte Izabel. Jag höll tyst, för jag visste att Izabel var ganska känslig för kommentarer om hennes utseende.
"Du borde prova den!" viskade jag till Bea som stod vid ett smyckehäng alldeles intill, när Bea gick in igen.
"Asså jag vet inte. Tänk om Belle blir sur om jag tar den?! Du vet ju henne och hennes humör" svarade hon.
Jag suckade till svar. Beatrice har alltid varit en som håller med om vad man än säger och rädd för att göra någonting själv. Ganska osäker med ett ord.
"Kommer tillbaka snart" sa jag och gick iväg för att hämta den söta, röda långklänningen jag hittat på en galge i butiken i närheten av ett fönster. Jag kollade på den, och visste direkt att den skulle passa mig.
Plötsligt fick jag en glimt av det som hände utanför, bakom fönstret. Det var en enorm grupp tjejer som omringade något, men jag kunde inte se vad. Fastän det bara var musik i butiken och man kunde inte höra vad som hände utanför såg jag på tjejerna att de skrek allt de kunde. Jag drog blicken ifrån fönstret tillbaka till klänningen som jag hade i handen. Jag måste verkligen prova den!
Klänningarna Izabel provade.
Izabels perspektiv -
Väl inne i provhytten drog jag av mig den fula, opassande klänningen. Hur kunde jag ens tänka på att ta den? Snabbt drog jag på mig en lång grön klänning. Den satt lika perfekt som den gråa gjorde innan. Varför hade jag sådan tur just idag?! Snabbt drog jag på mig mina vanliga kläder och gick ut. Jag hade ingen lust att ta på mig den korta svarta klänningen när jag var så nöjd som jag var. Utanför möttes jag av en fundersam Bea.
"Vad tänker du på då?" frågade jag.
"Inget, eller alltså ska du ta den där gula klänningen?" säger Bea
"Nope, jag ska bara ta den gröna och den gråa. Hur så?"
"Jo, jag tänkte jag kanske skulle passa i den gula klänningen..."
"Ta den du." avbryter jag henne och ger klänningen.
"Jag går till kassorna" säger jag och sticker iväg.
Beas perspektiv -
Tre glada tjejer kom ut ur butiken med fulla kassar. Jag hade köpt den där gula klänningen, Belle hade köpt en grön och en grå klänning och Emily hade köpt en jätte fin röd långklänning. Nästa stop var frisörsalongen mittemot. Alla skulle "förnya" sitt utseende: Izabel skulle som vanligt slinga blondare, Bea och jag skulle klippa de slitna topparna.
"Vad tycker ni?" frågar jag tjejerna.
"Hur snyggt som hellst" svarar Izabel.
"Love it!" säger Bea.
Vi står framför den stora spegeln och beundrar vårt utseende. Izabel fick en honungsblond färg, lite som Blake Lively eller Hayden Panettiere. Emilys frisyr blev väldigt lyckad, långt och lockigt naturligt blont hår passar verkligen henne. Jag blev nöjd med mitt hår också, fast det är kanske inte så konstigt eftersom vi var i en av Londons exklusivaste frisörsalong. Det blev medellångt och uppklippt och så min svarta naturliga nyans.
"Puh, äntligen får vi åka hem" säger Emily som inte är särskilt förtjust i att shoppa.
"Redan?" säger jag och Belle i mun på varandra.
Hon ger oss en blick som säger 'Sluta skämta och gör nu som jag vill'. Jag och Belle fnissar lite och sedan är vi påväg till cykelstället.
Väl hemma hos Belle får alla en chock. Hennes syster Audrey som studerar vid Oxford University är där. Vi släpper allt vi har i händerna och springer fram för att krama henne. Direkt börjar det snackas och man kan inte urskilja vad någon säger för att alla pratar i mun på varandra.
"En i taget, snälla!" ropar Audrey.
Hoppas att ni gillar det! Och snälla sprid denna blogg <3
xx Ginza
Stole My Heart - Kap 1
Novellen handlar om Izabel Blue, som är sjutton år gammal. Hon har blont, ganska långt hår, bruna ögon och är ganska lång. Hon älskar One Direction. Hennes familj består av mamma Elizabeth, pappa Simon och storasyster Audrey. Audrey pluggar på Oxford University.
"Izabel?!" ropade Beatrice högt. Hon och Emily stod vid dörröppningen med händerna trotsigt i sidorna. Deras blickar mot varandra gav mig ett brett flin på läpparna. Jag visste att de nära på hatade mig för att jag var så jobbig mot dem. Jag var alltid jobbig, för jag var en trotsig lillasyster. Det sa till och med mina föräldrar. Jag suckade och lunkade in lite lätt mot min toalett inredd i vitt kakel med gröna mattor och handdukar. Jag drog fram borsten ur lådan som jag kallade "Belles allt-möjligt-låda", som Audrey suckade emot varje gång hon fick se. Hon var närapå perfektionist. Jag tog på mig min munkjacka i mörkblått och tog snabbt lite genomskinligt läppglans på läpparna. Imorgon var min födelsedagsfest! Jag var så himla spänd, gud vad kul det skulle bli. Nu skulle jag, Beatrice och Emily ut och shoppa klänningar på den exklusivaste butiken i Londons varuhus.
"Okej, okej", mumlade jag ganska sent, och märkte att både Bea och Emily hade trippat ner på tå i hallen. Jag gick ut ur rummet och släckte kvickt lampan med ett flin på läpparna, ett flin som Bea och Emily skulle hatat. Jag gick långsamt nerför trappan, bara för att reta mina kompisar.
Jag såg Emilys och Beatrices uppretade miner i hallen, och jag flinade bara ännu större. Mina läppar kröktes i något som liknade en grimas. Jag stirrade ner på mina slitna, blekta jeans, min korta vita topp och den gråa väskan. Jag knöt långsamt på mig klackarna och Emily hängde jackan på min rygg. Jag suckade och hörde dörren smällas igen. Var de så sura på mig? Jag hade ju bara skämtat? Visste inte de det ännu? Jag skämtade och irriterade ju dem hela tiden? Jag suckade och öppnade försiktigt dörren. Jag såg Emily kasta med sitt långa, blonda hår över den ljusa jeansjackan som hängde över den blåblommiga klänningen. Beatrice tittade bakåt mot mig med en mördarblick planterat i ansiktet. Jag flinade med hela ansiktet och gick ut för att låsa med nyckeln i blomkrukan och gå emot cykelstället. Jag drog ur min gröna metalliccykel och gick snabbt bort till Emily och Beatrice med cykeln i händerna. Jag kastade mig iväg på cykeln för att vara först över Londons fullpackade gator. Trots de värmande vårvädret så blinkade lamporna febrilt över oss. Vinden slet tag i mitt hår och blåste det bakåt. Mina ögon tårades och rödkantades, och jag fick svårt att trampa med klackskorna.
Efter ett tag så blev det lite väl kallt med jackan öppen, så jag stannade för att titta bakåt. Emily och Beatrice cyklade långsamt, i vanligt tempo. Jag suckade och andades lättat ut, för att sedan kasta håret bakåt och stänga skinnjackan i svart, som mamma köpt till mig. Innan jag visste ordet av hade Emily och Bea trampat om mig. Jag kände mig paff och förråd. Jag kastade mig på cykeln igen och trampade förbi alla turister för allt jag hade. När jag kom fram till köpcentrets cykelparkering så stod Emily och Bea och skrattade så tårarna sprutade. Jag log sarkastiskt mot dem, och gick så långt bort med cykeln så jag kunde.
"Förlåt!" utbrast Bea mellan skrattattackerna. Jag tittade förbannat på hennes svarta hår och sammetsmörka hy. "Det var bara ett skämt." Jag log sarkastiskt igen och gick först in i gallerian med håret åt alla håll. Emily och Bea sprang snabbt ikapp mig.
"Men du skämtade ju med oss där hemma", sa Emily trotsigt. Jag suckade och fnyste och drog iväg. Emily skulle aldrig göra fel. Aldrig. Enligt henne var hon bäst på allt, och hon gjorde aldrig fel. Jag gick först in i butiken. Egentligen var det bara ett skämt från mig först också, men det var ju hon som hade fortsatt, och tagit det så allvarligt att jag blivit arg på henne. Butiken hette något franskt som Audrey försökte lära mig att uttala varje gång, fast jag inte riktigt lyssnade eller brydde mig alls. I butiken fanns det supermånga klänningar som hängde över hela väggarna. Jag var helt paff av hur många det fanns! Jag tog med mig fyra till provrummen och kände Emilys och Beas blickar på mig, och jag hörde deras smygande steg efter mig. Jag gick in till provrummet och sjönk ihop i en hög i ena hörnet av rummet, med huvudet lutandes mot spegeln. Jag lirkade av mig skorna och jeansen för att sätta mig rakt upp i ryggen och dra av toppen. Jag tog först den, korta, tighta, silvriga paljettklänningen och drog den över huvudet. Wow, den var riktigt fin och snygg! Jag älskade hur den satt perfekt emot min kropp! Den kunde jag ha med mina dyra klackskor, som jag fått av mamma och pappa. Trots att jag var ingenting att vara stolt över, som den tjej som aldrig ville jobba hårt och med urusla betyg, så var jag bortskämd iallafall!
Kapitel ett av "Stole My Heart"! Det kom lite fortare än vad vi trodde. Jag trodde först det försvunnit, men nej! Här är det! xx Allie
"Izabel?!" ropade Beatrice högt. Hon och Emily stod vid dörröppningen med händerna trotsigt i sidorna. Deras blickar mot varandra gav mig ett brett flin på läpparna. Jag visste att de nära på hatade mig för att jag var så jobbig mot dem. Jag var alltid jobbig, för jag var en trotsig lillasyster. Det sa till och med mina föräldrar. Jag suckade och lunkade in lite lätt mot min toalett inredd i vitt kakel med gröna mattor och handdukar. Jag drog fram borsten ur lådan som jag kallade "Belles allt-möjligt-låda", som Audrey suckade emot varje gång hon fick se. Hon var närapå perfektionist. Jag tog på mig min munkjacka i mörkblått och tog snabbt lite genomskinligt läppglans på läpparna. Imorgon var min födelsedagsfest! Jag var så himla spänd, gud vad kul det skulle bli. Nu skulle jag, Beatrice och Emily ut och shoppa klänningar på den exklusivaste butiken i Londons varuhus.
"Okej, okej", mumlade jag ganska sent, och märkte att både Bea och Emily hade trippat ner på tå i hallen. Jag gick ut ur rummet och släckte kvickt lampan med ett flin på läpparna, ett flin som Bea och Emily skulle hatat. Jag gick långsamt nerför trappan, bara för att reta mina kompisar.
Jag såg Emilys och Beatrices uppretade miner i hallen, och jag flinade bara ännu större. Mina läppar kröktes i något som liknade en grimas. Jag stirrade ner på mina slitna, blekta jeans, min korta vita topp och den gråa väskan. Jag knöt långsamt på mig klackarna och Emily hängde jackan på min rygg. Jag suckade och hörde dörren smällas igen. Var de så sura på mig? Jag hade ju bara skämtat? Visste inte de det ännu? Jag skämtade och irriterade ju dem hela tiden? Jag suckade och öppnade försiktigt dörren. Jag såg Emily kasta med sitt långa, blonda hår över den ljusa jeansjackan som hängde över den blåblommiga klänningen. Beatrice tittade bakåt mot mig med en mördarblick planterat i ansiktet. Jag flinade med hela ansiktet och gick ut för att låsa med nyckeln i blomkrukan och gå emot cykelstället. Jag drog ur min gröna metalliccykel och gick snabbt bort till Emily och Beatrice med cykeln i händerna. Jag kastade mig iväg på cykeln för att vara först över Londons fullpackade gator. Trots de värmande vårvädret så blinkade lamporna febrilt över oss. Vinden slet tag i mitt hår och blåste det bakåt. Mina ögon tårades och rödkantades, och jag fick svårt att trampa med klackskorna.
Efter ett tag så blev det lite väl kallt med jackan öppen, så jag stannade för att titta bakåt. Emily och Beatrice cyklade långsamt, i vanligt tempo. Jag suckade och andades lättat ut, för att sedan kasta håret bakåt och stänga skinnjackan i svart, som mamma köpt till mig. Innan jag visste ordet av hade Emily och Bea trampat om mig. Jag kände mig paff och förråd. Jag kastade mig på cykeln igen och trampade förbi alla turister för allt jag hade. När jag kom fram till köpcentrets cykelparkering så stod Emily och Bea och skrattade så tårarna sprutade. Jag log sarkastiskt mot dem, och gick så långt bort med cykeln så jag kunde.
"Förlåt!" utbrast Bea mellan skrattattackerna. Jag tittade förbannat på hennes svarta hår och sammetsmörka hy. "Det var bara ett skämt." Jag log sarkastiskt igen och gick först in i gallerian med håret åt alla håll. Emily och Bea sprang snabbt ikapp mig.
"Men du skämtade ju med oss där hemma", sa Emily trotsigt. Jag suckade och fnyste och drog iväg. Emily skulle aldrig göra fel. Aldrig. Enligt henne var hon bäst på allt, och hon gjorde aldrig fel. Jag gick först in i butiken. Egentligen var det bara ett skämt från mig först också, men det var ju hon som hade fortsatt, och tagit det så allvarligt att jag blivit arg på henne. Butiken hette något franskt som Audrey försökte lära mig att uttala varje gång, fast jag inte riktigt lyssnade eller brydde mig alls. I butiken fanns det supermånga klänningar som hängde över hela väggarna. Jag var helt paff av hur många det fanns! Jag tog med mig fyra till provrummen och kände Emilys och Beas blickar på mig, och jag hörde deras smygande steg efter mig. Jag gick in till provrummet och sjönk ihop i en hög i ena hörnet av rummet, med huvudet lutandes mot spegeln. Jag lirkade av mig skorna och jeansen för att sätta mig rakt upp i ryggen och dra av toppen. Jag tog först den, korta, tighta, silvriga paljettklänningen och drog den över huvudet. Wow, den var riktigt fin och snygg! Jag älskade hur den satt perfekt emot min kropp! Den kunde jag ha med mina dyra klackskor, som jag fått av mamma och pappa. Trots att jag var ingenting att vara stolt över, som den tjej som aldrig ville jobba hårt och med urusla betyg, så var jag bortskämd iallafall!
Kapitel ett av "Stole My Heart"! Det kom lite fortare än vad vi trodde. Jag trodde först det försvunnit, men nej! Här är det! xx Allie
Hej!
Vi heter Allie och Ginza, och är väldigt stora fans av One Direction, så vi bestämde oss för att starta en novellblogg, men vi ville iallafall säga att första kapitlet på första novellen antagligen kommer ikväll! Vi kommer försöka uppdatera så ofta som möjligt. 
xx Allie och Ginza
