Stole My Heart - Kap 9
Previous -
"Jag är ledsen, men jag måste skynda iväg nu. Kan jag få ditt nummer?" frågar han.
Då blir jag helt paff. Jag stod där i säkert hundra år kändes det som och bara stirrade rakt på honom. Till slut tog jag hans mobil som han hade höll fram och skrev mitt nummer. Sedan sa vi hejdå och han skyndade sig iväg till en bil som stod och väntade på honom.
Fatta att självaste Zayn Malik frågade om mitt nummer och kom ihåg mitt namn. Helt otroligt. Hur coolt som helst.
"Skynda dig, vi är ju redan försenade!" ropar Audrey från hallen.
"Jag är ledsen, men jag måste skynda iväg nu. Kan jag få ditt nummer?" frågar han.
Då blir jag helt paff. Jag stod där i säkert hundra år kändes det som och bara stirrade rakt på honom. Till slut tog jag hans mobil som han hade höll fram och skrev mitt nummer. Sedan sa vi hejdå och han skyndade sig iväg till en bil som stod och väntade på honom.
Fatta att självaste Zayn Malik frågade om mitt nummer och kom ihåg mitt namn. Helt otroligt. Hur coolt som helst.
"Skynda dig, vi är ju redan försenade!" ropar Audrey från hallen.
Idag ska jag ta min första körlektion eftersom jag redan har fått en bil, men jag har ingen aning om hur man kör. Några gånger har jag faktiskt suttit i pappas knän och hållt i ratten, fast det var länge sen.
Väl framme vid körlektions-kursen så får jag en bil och en lärare. En gammal, tjock gubbe är min beskrivning av honom. Vi sätter oss i bilen med två rattar och två styck pedaler.
"Först ska du få veta var allt ligger" säger gubben som heter visst Henrik. Han börjar visa vilka pedaler det finns och vad spaken i mitten av allt gör. Efter genomgången får jag köra en liten bit, alldeles själv!
Efter praktiklektionen får jag en teorilektion om regler. Under hela den här tiden har Audrey suttit på ett café eller något och njutit hoppas jag.
När jag har gått ut därifrån vänder jag mig om och kollar på byggnaden. Jag påminns om min skola som börjar efter det här lovet. Fan! Orkar inte med skola, det är precis en vecka kvar för att idag är det ju måndag. Jag tar fram mobilen och ringer Audrey.
"Hej, jag är klar. Var är du?" frågar jag.
"Sitter på våran brygga du vet" svarar hon. "Kom hit!"
"Okej, jag är där om tio minuter" säger jag och lägger på.
Efter elva minter satt jag på bryggan brevid Audrey. Hennes hår blåser framåt, så att hon för en gångs skull ser ut som ett troll. Jag flinar emot henne.
"Du vet att jag inte stannar längre än till imorgon? Jag och Jennifer från skolan ska åka till Paris några dagar", sa hon allvarligt. Va? Nej. Ingen har sagt det till mig.
"Seriöst?" frågade jag med min övertygande blick.
En dag senare -
Audrey i Paris och hennes skor.
Audreys perspektiv -
Det skulle bli helt hemskt att lämna familjen hemma. Jag skulle knappt klara det, men jag och Jennifer hade sparat till Paris så länge. Jag hade ju sagt det till mamma, men hade inte hon sagt det till Izabel? Jag vaknade klockan fem den morgonen av väckarklockan. Flyget skulle gå halv åtta, så jag var tvungen att gå upp tidigt för att hinna till flygplatsen.
För att vara lite chic som i Paris så valde jag en tight, svart midjekjol och en vit spetstopp med volanger där fram. Jag valde att låta håret vara som det var, bara att borsta det, och sen matcha med min favorit Chanel-väska i svart och mina lila högklackade John Galliano-skor. Eftersom jag och Jennifer inte hade så många dagar i Paris så skulle vi passa på att börja idag. Det skulle vi hinna. Jag gick smygande till mammas och pappas sovrum och petade lite snabbt på deras armar.
"Mamma! Taxin går om tjugo minuter!" väste jag, och hon flög upp med en extrem hastighet och smet på sig ett par jeans och en röd blus för att borsta sitt blonda hår. "Väcker du pappa och Iz? Jag går och fixar frukost." Jag vände på klacken och gick ner för att ta fram yoghurt, ost, bröd, smör och marmelad. Sen tryckte jag på lite kaffe till mig, mamma och pappa. Izabel tyckte att kaffe var det äckligaste som fanns. Anledningen till att de skulle gå upp såhär tidigt var för att de hade lovat att komma och säga hejdå. Min vita iPhone vibrerade i kjolfickan och jag tog snabbt upp den.
Displayen visade en kontaktbild på en söt brunett, ganska lik Emma Watson. JENNIFER stod det.
"Hej, snygging", sa jag fort med lyckligt tonfall.
"Tja", svarade hon trött och gäspade. Jag kände mig inte alls trött, det var lite konstigt.
"Är du redo för Paris?" frågade jag uppspelt och skummade mjölk till Café Latte:n jag skulle göra till mig själv. Jag lade telefonen mellan min axel och örat.
"Absolut! Väldigt taggad!" sa Jen lyckligt.
"Bra, ses på flygplatsen om en timme ungefär!" sa jag.
"Men vänta!" utbrast hon panikslaget. "När går flyget?" Jag suckade.
"Jen! Du har pappren!" sa jag lite stött. Jag som hade fixat och skrivit ut papper och organiserat i en mapp. Jag suckade uppgivet och gav med mig. "8:35" sa jag och lade snabbt på efter ett 'hejdå'. Då kom mamma ner med pappa hack i häl och en Izabel i morgonrock.
"Inga kommentarer", sa hon trött. Hon visste att jag skulle säga till henne att klä på sig. Så väl kände hon mig. Tjugo minuter senare gick taxin till Heathrow Airport, mot Paris.
Så, kapitel 9! Snälla kommentera mer! Vi uppskattar det så mycket! Tänkte publicera ett inlägg med några bilder och lite fakta om Izabel! xx Allie & Ginza
Efter elva minter satt jag på bryggan brevid Audrey. Hennes hår blåser framåt, så att hon för en gångs skull ser ut som ett troll. Jag flinar emot henne.
"Du vet att jag inte stannar längre än till imorgon? Jag och Jennifer från skolan ska åka till Paris några dagar", sa hon allvarligt. Va? Nej. Ingen har sagt det till mig.
"Seriöst?" frågade jag med min övertygande blick.
En dag senare -
Audrey i Paris och hennes skor.
Audreys perspektiv -
Det skulle bli helt hemskt att lämna familjen hemma. Jag skulle knappt klara det, men jag och Jennifer hade sparat till Paris så länge. Jag hade ju sagt det till mamma, men hade inte hon sagt det till Izabel? Jag vaknade klockan fem den morgonen av väckarklockan. Flyget skulle gå halv åtta, så jag var tvungen att gå upp tidigt för att hinna till flygplatsen.
För att vara lite chic som i Paris så valde jag en tight, svart midjekjol och en vit spetstopp med volanger där fram. Jag valde att låta håret vara som det var, bara att borsta det, och sen matcha med min favorit Chanel-väska i svart och mina lila högklackade John Galliano-skor. Eftersom jag och Jennifer inte hade så många dagar i Paris så skulle vi passa på att börja idag. Det skulle vi hinna. Jag gick smygande till mammas och pappas sovrum och petade lite snabbt på deras armar.
"Mamma! Taxin går om tjugo minuter!" väste jag, och hon flög upp med en extrem hastighet och smet på sig ett par jeans och en röd blus för att borsta sitt blonda hår. "Väcker du pappa och Iz? Jag går och fixar frukost." Jag vände på klacken och gick ner för att ta fram yoghurt, ost, bröd, smör och marmelad. Sen tryckte jag på lite kaffe till mig, mamma och pappa. Izabel tyckte att kaffe var det äckligaste som fanns. Anledningen till att de skulle gå upp såhär tidigt var för att de hade lovat att komma och säga hejdå. Min vita iPhone vibrerade i kjolfickan och jag tog snabbt upp den.
Displayen visade en kontaktbild på en söt brunett, ganska lik Emma Watson. JENNIFER stod det.
"Hej, snygging", sa jag fort med lyckligt tonfall.
"Tja", svarade hon trött och gäspade. Jag kände mig inte alls trött, det var lite konstigt.
"Är du redo för Paris?" frågade jag uppspelt och skummade mjölk till Café Latte:n jag skulle göra till mig själv. Jag lade telefonen mellan min axel och örat.
"Absolut! Väldigt taggad!" sa Jen lyckligt.
"Bra, ses på flygplatsen om en timme ungefär!" sa jag.
"Men vänta!" utbrast hon panikslaget. "När går flyget?" Jag suckade.
"Jen! Du har pappren!" sa jag lite stött. Jag som hade fixat och skrivit ut papper och organiserat i en mapp. Jag suckade uppgivet och gav med mig. "8:35" sa jag och lade snabbt på efter ett 'hejdå'. Då kom mamma ner med pappa hack i häl och en Izabel i morgonrock.
"Inga kommentarer", sa hon trött. Hon visste att jag skulle säga till henne att klä på sig. Så väl kände hon mig. Tjugo minuter senare gick taxin till Heathrow Airport, mot Paris.
Så, kapitel 9! Snälla kommentera mer! Vi uppskattar det så mycket! Tänkte publicera ett inlägg med några bilder och lite fakta om Izabel! xx Allie & Ginza
Kommentarer
Trackback
