Stole My Heart - Kap 25

Previous:
"Inga men. Från och med nu får du aldrig gå in i min garderob eller ta mina saker utan att fråga. Så nu är det lika bra att du går och tar något av dina egna saker." sa hon och tvingade ut mig. Aja, jag får väl ta någon av mina klänningar.

När båda var klara så hörde jag at någon ringde på dörren.

"Jag tar det!" skrek Audrey och skyndade till hallen. Värst vad hon var glad!

När jag hörde en killes röst fattade jag. Daniel skulle hänga med ikväll. Hoppas att han vet något bra ställe! Med en sista blick i spegeln gick vi alla tre ut. Alla med lite festligare, lätta kläder och alla med humöret på topp.



Audreys perspektiv -

"Bella?" sa jag ljust. Jag stod vid hennes sängkant klockan tolv på dagen. Hon hade faktiskt druckit extremt mycket igår. Det hade inte varit särskilt smart av mig att ta med henne ut. Jag hade hållt mig undan och det hade Daniel också. Bella suckade och vände på sig i sängen. Hon sov fortfarande. Jag suckade och skrev en lapp till henne:

'Mamma och pappa gick till stranden och jag går en promenad med Daniel. xx Audrey Ps: ring mig när du har vaknat :)'

Sedan tog nycklarna och mobilen och kastade en sista blick i spegeln. Mitt hår var lite lockigt och glansigt, och jag hade jättelite smink, en vit vippig klänning och ett par lavendelfärgade ballerinaskor. Jag gick ut och satte mig i en solsäng och väntade på Daniel som skulle ta med mig ut på lunch. Imorgon skulle vi åka hem. Efter resan som det hänt mest på, den resan som jag var lyckligast över att vi gjort.
Jag kände att någon plötsligt lägger någonting kallt på min hals. Kvickt tittar jag ner och ser två händer med perfekt solbränna lägga ett mycket vackert halsband runt min hals. Då vänder jag mig om och ger Daniel en puss på kinden.
"Du höll ju nästan på att skrämma vettet ur mig!" säger jag. "Men tack, den var jättefin!" jag ler och pekar på halsbandet.
"Vad bra, för jag har länge tänkt på vad jag ska ge dig eftersom du ska resa bort imorgon." säger han och gör en ledsen min.
"Ska vi gå?" frågar jag och gör en gest med handen.
Framme vid en uteservering drar Daniel ut en stol för mig som en riktig gentleman. Det får mig att tänka på James. Han gjorde alltod så för mig. Men sättet han gjorde slut på får mig att skratta. Så barnsligt! Sluta tänka på honom Audrey, du har ju Danilen precis brevid dig.
"Jorden anropar Audrey Blue!" hör jag Daniels röst säga. "Berätta nu vad du har tänkt på"
"Jag kom på att jag inte har ätit frukost vilket jag alltid brukar göra. Så jag är vrålhungrig!  Är det något som du rekomenderar?" säger jag.
"Den grekiska salladen är mycket god här och du borde prova deras bärsmoothie. Den är himmelsk!"
"Då tar jag det!" säger jag och efter ett tag kommer servitrisen och vi beställer.
Bellas perspektiv -

F*n. F*n! Varför är det meningen att det som man alltid har försökt dölja ur sitt förflutna måste komma fram. Någonstans på en annan kontinent också. Hur kunde hon veta det? För det första hände det för länge sen och för det andra så var det inte alls många som visste om det.
Jag gick upp ur min säng och såg lappen från Audrey. Inte en chans att jag ringer henne när jag mår såhär: bakfull och deprimerad.

Vad tror ni Izabella menar?? Har det något med Zayn att göra? Kommentera!
Och förlåt för orden om någon är extra känslig eller något.
Ginza & Allie


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0