Stole My Heart - Kap 35
Previous -
"Jag tycker att du och Zayn kan i alla fall prata. Ni kanske kan komma över allt som har hänt och börja från början. Jag kan säga till honom att han ska ringa dig, om du vill såklart!" Jag tänker efter en stund och svarar:
"Det skulle vara hur snällt som helst!" säger jag och ler stort. Det här leendet måste ha varit mer levande, om man tänker på hur jag känner mig just nu.
Jag sätter mig i bilen och kör ut på vägen. Nu ska jag ha kul med mina kompisar och tänka på allt annat senare.
Jag kommer fram och är redan en halvtimme sen. Om mindre än tio minuter ska vi vara mitt i London och få massage och fixade naglar. När jag kommer in blir jag mött av två stressiga bästisar. Jag får inte ett ord ut av dem förrän vi sitter i bilen och jag kör ut på vägen igen.
"Varför dröjde du så länge?" frågar Emily till slut.
"Det var inte meningen, förlåt. Jag skulle precis ut genom dörren och där står Liam och vill prata om Zayn." svarar jag.
"Men kunde du inte ta det senare på telefon eller något?! Vi håller ju faktiskt på att komma för sent på grund av det där." säger Emily surt. Hon har alltid varit en punktlig person som alltid måste komma i tid. Och för det mesta tar hon en halvtimme eller tjugo minuter mer än nödvändigt i förväg. Hon är precis som Audrey, som alltid måste visa respekt och blablablah.
"Men du, världen kommer ju inte att gå under bara för att vi kommer lite senare än menat. Det är ju ändå bara ett spacenter, inget viktigt presidentmöte." säger jag.
"Jag tycker att vi ska koncentrera oss på vad vi snart ska få göra och uppleva. Och du Bella måste koncentrera dig på vägen." säger Maci som alltid vill skapa fred. Hon hatar när någon bråkar och tjafsar.
"Tog inte du och Zayn en paus eller något? Så varför kommer Liam hem till dig helt plötsligt?" frågar Maci senare.
"Jo, vi gjorde ju slut, eller rättare sagt han gjorde slut. Liam kom för att berätta att Zayn fortfarande älskar mig." svarade jag. Sedan berättade jag lite om vårt samtal, men inte för detaljerat för att det orkade jag inte med just nu.
Väl framme vid lyx spacentret är vi bara en kvart sena. Alla tre är på mycket bättre humör nu och vi skuttar nästan in genom dörrarna. När vi går in blir vi varmt välkomnade av en receptionist. Hon säger att det absolut inte är någon fara och jag ger en blick till Emily som flinar tillbaka. Min blick klistras fast bakom Emily och hon vänder sig om.
"Hur gullig är inte den där?!" säger jag med bebisröst.
"Urgullig, verkligen!" säger Emly.
"Jag måste ta en bild på den!" säger Maci och tar fram sin mobil. Vi andra gör också så och tar var sin bild på den urgulliga katten.
Sedan går vi vidare till ett omklädningsrum. På vägen dit så fick vi ett glas färsk pressad apelsinjuice var.
"Det var ju inte så farligt att komma försent?!" säger jag och tittar på Emily.
"Haha, jätte kul. Det är ju bara du som har sån där tur, alla älskar ju typ dig!" svarar Emily.
"Du får inte glömma att vi inte är i skolan, utan på ett avslappnings center." säger jag och fortsätter att smuttra på min juice. Den smakade himmelskt, de måste ha satt i en banan för den var lite sötare än bara vanlig pressad apelsin.
Vi lägger oss ner på magen på de speciella sängarna med en handuk upp till rumpan. Sedan kommer tre kvinnliga massörer in och börjar ta fram oljor och krämer. Och äntligen får vi den efterlängtande massagen.
Bild 1: Receptionen. Bild 2: Bilden som tjejerna såg. Bild 3: Rummet där de bli ompysslade. Bild 4: The girls.
På kvällen -
Maci och Emily kommer att sova över hon mig som på gamla goda dagar. Vi hade fixat två sängar med kuddar och täcken. Nu trängdes vi tre framför spegeln i mitt badrum och fixade oss inför natten; tog bort smink och borstade håret för att sedan sätta upp det i en knut. Pyjamas hade vi satt på oss för länge sedan.
Jag tittade ner på mina naglar som hade en ljus turkos färg. Både tå- och fingernaglarna var helt perfekt klippta och filade. Min hud var huuur len som helst, precis som håret. Jag kände mig avslappnad och mjuk i hela kroppen. Massagen hade verkligen hjälpt mig, jag kände mig till och med mjuk innombords. Nu fanns det inte någonting som kunde förstöra denna unbderbara kväll.
Jag tog fram mobilen för att titta på klockan. Hon var 20.53. Snart skulle vi titta på film och äta oss proppmätta på popcorn och chips. Sedan skulle vi dricka massor med läsk. Min mobil vibrerade till och jag tittade ner på skärmen. Mitt hjärta stannade till. Det stod Zayn på displayen. Jag stod sådär med mobilen i handen och bara stirrade på den. Okej, nu gällde det. Nu eller aldreg. Med darrande händer trycke jag äntligen på svara efter tre signaler och gick ut ur rummet.
Glöm nu inte att kommentera! :)
Stole My Heart - Kap 34
Previous -
På scenen får jag en diplom som jag tackar för och sedan får jag krama några lärare. Några av dem viskar 'Bra jobbat!' i kramen, medan av några så får jag bara en stel kram. Men det är inget som kan förstöra mitt humör just nu. Jag hade klarat det! Skolan är över!
En och en halv månad senare -
Mer än halva sommaren har flygit iväg med ljusets hastighet. Och vad har jag gjort än så länge? Solat; check. Tränat; check. Varit med kompisarna; check. Shoppat tills jag blev bankrutt (hehe); check. Varit med Audrey i New York; check. Och en massa annat kul. Jag har till och med fått körkort så nu är jag en officiell taxikörare åt mina vänner. Skämt. Men min lilla vita Mini Cooper är hur grym som helst. Det är helt klart en av mina mest favorita ägodelar!
Jag tar upp mobilen för att få veta vad klockan är. Men jag lyckas glömma bort vad den var så jag får göra om samma sak, och då ser jag till att inte glömam den här gången. Hon är 11.43. Jag räkar ut att om ungefär tjugo minuter ska jag vara hemma hos Maci där Emily också kommer att vara. Taylor och Bea är bortresta. Taylor är i Kina för första gången i sitt liv och Beatrice är i Italien där hon hälsar på sina släktingar. Maci och Emily ska följa med mig på ett spa för att slappna av och njuta, men inte minst för att ha en rolig tjejdag tillsammans.
Jag tar mina bilnycklar från soffan där jag slängde dem igår och går ut ur mitt rum. Jag trycker in mina naglar i gosedjuret som var en nyckelring på mina bilnycklar, den hade jag och Audrey köpt när vi var i New York. Det är en gul liten, mjuk nalle som det stod 'I (heart) NY' på. Även om det tar max fem minuter att åka till Maci, så tänker jag inte stressa och åka dit på direkten för att för en gångs skull inte komma för sent. Någon gång måste ju vara den första! Väl nere i hallen tar jag på mig mina ballerinaskor och öppnar dörren. Olyckligtvis så lyckas jag tappa min väska precis när dörren är helt öppen. Jag sätter mig på huk för att ta upp den, men när jag ska ta den ser jag ett par andra händer som gör precis som jag. Snabbt tittar jag upp och ser Liam som ler oskyldigt.
"Jag skulle precis plinga på dörren." säger han snabbt och ler så där oskyldigt igen. Han hade inte förändrats någonting, trots att jag inte hade sett honom på månader.
"Aha..." säger jag långsamt. Jag fattar ingenting. Vad gör Liam här? Har de redan kommit tillbaka från turnen? Är det Zayn som har skickat honom?
"Vad gör du här?" säger jag stadigare, men med en mjuk röst och reser mig upp. Liam gör likadant och ger mig min väska som jag inte hade märkt att jag inte hade tagit upp.
"Jag vill prata om Zayn. Han ångrar sig verkligen att han gjorde som han gjorde, och han kan inte sluta prata om dig. Han är orolig för dig, Bella. Han älskar dig, men vet inte vad han ska göra för att få dig tillbaka." han tittar in i mina ögon medan han pratar. Såklart han talar sanning, det kunde man se på honom. Och Liam skulle aldrig ljuga! Jag tittar ner i marken och slätade ut mina kläder. Jag behövde tänka just nu. Det här har kommit helt plötsligt och jag vet inte hur jag ska reagera.
"Jag vet att det här kommer helt plötsligt, men jag tänkte att du kanske behövde någon att prata med." sa Liam som om han kunde läsa mina tankar. Han är så snäll. Inte konstigt att Danielle gillar honom! "Och det var inte Zayn som skickade mig eller något. Jag kom för att när man ser att en person älskar en annan person och kan inte sluta prata om den, så kan man lätt bli trött på det. Och så är det med Zayn. Så nu när vi äntligen är tillbaka från turnen kunde jag inte stå ut längre av Zayn lilla 'tjat' om dig så jag kom hit." Liam har hur rolig humör som helst. Han kan till och med få fram roliga skämt ur såna här situationer. Jag kunde inte låta bli att skratta lite. Men man hörde att det var stelt och hade inget liv i sig. Om jag skulle få tillbaka Zayn då skulle jag få tillbaka mitt liv också. Jag är ingen utan honom. Det är uppenbart att jag är fortfarande hopplöst kär i honom.
"Hey, vill du komma in. Jag har någonting att berätta." sa jag och gjorde en gest mot huset. Jag kunde inte hålla allt inom mig längre. Alla mina tankar måste ut NU! Och Liam är en perfekt lyssnare.
Liams perspektiv -
Jag svarar såklart ja. Jag kan se på Bella att hon inte mår bra alls. Att det är någonting inom henne som gör henne väldigt olycklig. Alla har väl haft den känslan, att de måste få ut sina tankar. Prata om dem med någon.
Vi gick till vardagsrummet och satte oss ner i soffan. Då märkte jag att jag aldrig har varit i det här huset, men Zayn har berättat mycket om hur stort det är. Och det kunde jag verkligen hålla med om. Fast just nu spelade det ingen roll, utan det som gjorde det var det som Bella hade på hjärtat. Hon började genast berätta. Om hur hon var med sina kompisar och stölden inträffade. Om hur hon hela tiden har försökt att sudda bort alla dessa minnen. Känslan när hon träffade Zayn och hur han hade fått liv i henne, ett hopp som hon hade längtat efter hon hade fått diagnosen att hon har dyslexi. Om resan till Västindien och den där tjejen som kom fram till henne. Om hur det kändes när ingen trodde på henne och när tidningarna skrev en massa påhitt. Om hur det kändes för henne när Zayn gjorde slut. Man kunde inte få stopp på henne. Man såg på henne att hon ville bara få ut allt, precis allt, in i minsta lilla detalj.
"Ja, och nu sitter du här och har fått höra allting, men från mitt perspektiv." avslutar hon.
"Wow, det var en massa saker som jag inte hade någon aning om. Det är mycket du har fått vara med om. Och tidningarna skriver helt annorlunda. Jag vet hur det känns, det händer en sak, men media gör om det till en helt annan, mycket större grej. Det måste ha varit en riktigt tuff period." sa jag. Jag var lite förvånad att hon inte hade tårar i ögonen. Ifall jag var en tjej och skulle ha varit med om samma sak och sedan få berätta det för en annan person då skulle jag helt klart fått tårar, minst. Men nu var det inte så med Bella.
"Du har ingen aning!" sa hon och log lite, men leendet var lika olyckligt som förut. "Jag har gråtit så mycket så jag har säkert inga tårar kvar i mina ögon. Det har varit allt annat än lätt att gå igenom allt det här. Men jag är glad att någon i alla fall bryr sig om mig. Och att Zayn förmodligen också gör det...."
"Inte förmodligen, utan helt klart att han gör det!" avbört jag henne. "Du vet inte hur mycket han pratar om dig, det är dig han faktiskt bara pratar om. Han ångrar sig verkligen att han reagerade på det sättet. Han har också sagt det flera gånger."
Det kändes som om vi hade suttit där i timmar, men när jag kollade på klockan så hade det bara gått fyrtio minuter. Bella fick plötsligt en panikslagen blick och tittade också ner på sin mobil.
"Shit!" ropade hon och ställde sig upp.
Bellas perspektiv -
Det hade gått fyrtio minuter sedan jag hade tittat på klockan sist. Nu var jag redan tjugo minuter sen. Bra början på en förbättring! Not. Maci hade ringt mig tre gånger och hade skickat minst lika många sms där det stod 'Var är du???????? Vi kommer ju inte att hinna!!!!!!!!!!' och liknande. Jag hade även fått ett par sms från Emily med liknande text. Och smarta lilla jag hade haft mobilen på ljudlöst hela tiden. Great! Jag tryckte snabbt upp ett nytt sms som svar till både Maci och Emily och skrev:
"Jag kommer om 5. Vi har gått om tid."
Fastän jag visste att det inte var sant, att vi hade gått om tid, så skickade jag iväg det. Liam hade också rest på sig och tittade frågande på mig.
"Jag skulle ha varit hos Maci, min kompis, för tjugo minuter sedan, men jag hade pratat för länge. Haha" sa jag stressat och log.
"Jag kan skjussa dig dit, jag har en bil." erbjuder sig Liam. Vi är redan på väg till hallen.
"Ehh, tack så mycket, men jag har skaffat körkort så nu är det jag som kör runt i min lilla vita bil." säger jag och pekade på den genom fönstret.
"Jaha det är så det är. Men då får jag väl se till att någon gång köra dig någonstans." sa Liam. Så gulligt, han var en riktig gentleman. Vi sa 'hejdå' och kramade varandra. Jag börjar gå mot min bil, men då hör jag Liam ropa mitt namn och jag vänder mig om.
"Jag tycker att du och Zayn kan i alla fall prata. Ni kanske kan komma över allt som har hänt och börja från början. Jag kan säga till honom att han ska ringa dig, om du vill såklart!" Jag tänker efter en stund och svarar:
"Det skulle vara hur snällt som helst!" säger jag och ler stort. Det här leendet måste ha varit mer levande, om man tänker på hur jag känner mig just nu.
Jag sätter mig i bilen och kör ut på vägen. Nu ska jag ha kul med mina kompisar och tänka på allt annat senare.
Där har vi ett riktigt långt kapitel! Enjoy!
xx Ginza & Allie
Stole My Heart - Kap 33
Previous -
"Varför stack du bara sådär?" det var Beatrice som sa det. Bakom henne såg jag Maci, Taylor och Emily med påsar i händerna.
"Ehh.. Jag vet inte, jag är bara lite trött. Kom in" sa jag och gjorde en gest med handen. Jag kunde alltid lita på mina kompisar i mina 'kriser'.
Idag är den dagen som jag har längtat till hur länge som helst, men jag har också fruktat den hur mycket som helst. Det är den elfte juni, dagen då jag förmodligen ska ta examen. Audrey hade lovat mig att vi skulle köpa en examen klänning till mig, men hon hade varit upptagen med skolan och Daniel som hade kommit på besök förra veckan. De är så gulliga med varandra, Daniel är verkligen den perfekta killen för Audrey. De har samma humör och båda är smarta så de kan prata hur långt in på natten som helst. Så jag och Audrey fick shoppa klänningar i sista minuten. Vi stressade igenom många märkesbutiker och till slut lyckades vi hitta den perfekta klänningen för mig. En kort, vit klänning utan axelband och volanger där nere. Till den ville jag ha några färgklickar så skorna fick bli i min favoritfärg - mörk blå, men de skulle inte dra för mycket uppmärksamhet eftersom klänningen skulle ta majoriteten. Allt detta avslutas med en klassisk liten Mulberry väska som passade perfekt till outfiten. Egentligen så har jag förberett mig inför den här dagen ett bra tag. Jag var hos frisören och fixade håret. När jag var där inne fick jag en impuls om att byta ut de gamla tråkiga honungsblonda slingorna och bli brunett. Med en liten osäkerhet färgade jag till slut håret, och det blev riktigt bra! Efter det gick jag till manikyristen/pedikuristen för att fixa naglarna och sätta ljusrosa på dem, allt kan ju faktiskt inte vara en endaste färg.
Bellas examenoutfit och hår.
Till skolan skulle jag åka med min familj. De skulle också stanna och titta på vilket jag inte tyckte var någon bra idé. Tänk om jag inte tar examen? Får jag gå om ett år då? Hur kommer alla att reagera?
Vanligtvis brukar jag ha en bra självkänsla, men inte när det gäller skola och plugg. Då ville jag bara sjunka ner genom jorden och inte tänka mer på det. Men det var ju såklart omöjligt.
"Izabel? Är du klar? Vi måste åka nu!" hör jag mamma ropa nerifrån. Med en suck och en sista blick i spegeln går jag ut genom min dörr och nerför trappan till hallen.
"Wow, vad fin du är gumman!" säger pappa och ger mig en puss på pannan.
"Tack pappa." svarar jag tyst och tittar ner.
"Jag kan fortfarande inte vänja mig vid att du är brunett." säger Audrey och jag tittar upp. Hon ser ut som en ängel i sin gulvita maxiklänning.
"Men du passar i det!" fortsätter hon och ett litet leende sätts på mina läppar.
"Inte lika bra som du." svarar jag. Och det är sant, Audrey har naturligt fint, brunt hår, fantastisk kropp och ett mycket vackert ansikte. Hon ser ut som en toppmodell i sina bästa år. Ett stort plus är att hon är sjukt smart. Hon är helt perfekt. Varför är inte jag som hon?!
"Tack, men idag handlar det om dig!" säger hon. Plötsligt tittar hon ner på sitt armbandsur. "Jag tror att vi måste gå och sätta oss i bilen nu, annars kommer vi att komma försent." säger hon, i rösten hör man att hon är en aning orolig.Typisk Audrey att vara punktlig!
Audreys klänning. Bellas evslutning.
När man sitter där på bänken och flera namn har redan ropats ut och glada elever har skyndat sig fram till scenen för att ta emot sin diplom, har man många fjärilar i magen. Man tänker på alla sina skolår, kompisar, prov och läxor. Jag kom ihåg den gången då jag fick reda på att jag har dyslexi och kommer att få det lite jobbigare. Det var som ett hack, rakt i hjärtat. Alla var så snälla och rara mot en. Alla ville hjälpa till. Men det var ingen som visste att de bara gör allt värre. Sedan kom jag ihåg min födelsedag fredagen den trettonde, då jag hade mycket otur, men ändå en endaste enormt bra sak. Det var då jag träffade Zayn för första gången. Blicken som han gav mig, som fick mig att smälta inombords. Allt det roliga vi hade varit med om sen dess. Sedan resan till Västindien, då jag träffade den där tjejen som förstörde mitt liv fullständigt.
"Bella, det är din tur!" fräser Emily som sitter brevid mig. Nästan alla har nu fått ett diplom och satt och pratade. Jag kollar runt och får en lätt putt av Emily. Jag tror inte mina öron. Har jag verkligen klarat detta?! tänker jag medan jag ställer mig upp och börjar gå frammåt mot scenen. Fjärilarna försvinner och istället får jag en energikick och börjar le som ett fån. När jag går förbi alla rader hör jag hur folk viskar 'Ofta, hur kan HON klara sig' och 'Hennes föräldrar har säkert betalat för det'. Men även om jag helst skulle gå fram till dem och visa fingret så struntar jag fullständigt i det och fortsätter att le medan jag går fram.
På scenen får jag en diplom som jag tackar för och sedan får jag krama några lärare. Några av dem viskar 'Bra jobbat!' i kramen, medan av några så får jag bara en stel kram. Men det är inget som kan förstöra mitt humör just nu. Jag hade klarat det! Skolan är över!
Nu får ni äntligen ett efterlängtat kapitel! Vi kan inte lova att uppdateringen kommer att bli bättre än. Men vi försöker vårt bästa att fixa kapitel. Sen så vill vi också njuta av sommarn och inte sitta framför datorn hela tiden.
Vi vill också påminna er om att det blir roligare för oss att skriva ifall vi får feedback. Så sluta inte att KOMMENTERA! :)
xx Ginza & Allie
