---

Det första vi gjorde den dagen var att vi gick till polisstationen för att säga som det var. Jag blev inte arresterad eller så, men de skrev in något i datorn och gav mig en varning: om jag skulle göra om det så skulle det gå vidare till domstol. Sedan så sa de att jag skulle gå en engångskurs och prata om mina problem framför andra som hade samma 'problem'. Det var jag inte beredd på. Men om jag ville få det här överstökat behövde jag göra som de sa. Senare i samma byggnad fick jag ge en 'intervju' och berätta allt från min sida. Det skulle hjälpa mig så att folk blev mildare i sina omdömen om mig. När vi skulle gå därifrån fick jag veta att Taylor skulle gå igenom samma sak så jag ringde upp henne.

"Hej det är Taylor." svarade Taylor.

"Hej, det är Bella. Jag ville säga att jag är tillbaka från Västindien och..." jag hann inte prata till punkt för att jag avbröts av Taylor.

"Var det du som gav ut oss till pressen? Varför gjorde du det? Mitt liv är helt förstört på grund av dig!" hon skrek nästan och man hörde hur sur och arg hon var.

"Nej det var inte jag. Lyssna, när jag var i Västindien kom en tjej fram till mig och sa att hon visste vem jag var och att hon hade sett vad vi hade gjort den där dagen. Sedan sa hon att hon skulle säga allt till pressen och ge oss en läxa. Så det är hon som har gjort allt, inte jag."

"Hon har pratat med mig också." Jag höll nästan på att tappa luren. Hade tjejen hittat Taylor också?! "Och hon sa att du skulle inte klara av att vara tyst och skvallra"

"Vem ska du tro, en tjej som du sett en gång i ditt liv eller mig som du har känt i många år?" frågar jag.

"Jag vet att du inte skulle göra så. Jag ville verkligen inte tro på henne, men hon var så övertygande..." nu var hennes röst normal och man kunde nästan höra den vanliga glada tonen. "Vill du ses någonstans så att vi kan prata igenom det här ordentligt? Kanske på Starbucks?"

"Vi kan ses på Starbucks om en halvtimme. Hej då."

"Okej, vi gör så. Hej då." sa hon och vi la på. Nu var det bara de andra tjejerna kvar att prata med och Zayn. Han vet säkert redan nu vad jag har gjort. Hur skulle han resgera när jag ringer honom?

I slutändan blev det så att utom Taylor och mig kom Maci, Beatrice och Emily till Starbucks. Vi pratade igenom det som hade hänt och skildes som kompisar. Efter att jag hade kommit hem kom jag på att Zayn inte hade hört av sig. Han visste att jag hade kommit hem igår, men han hade varken ringt eller sms:at. Så jag bestämde mig för att ringa upp honom.

"Hej, det är Zayn." jag blev så glad av att höra Zayns röst. Men min glädje försvann snabbt när jag kom ihåg vad jag skulle säga härnäst.

"Hej Zayn, det är Bella."

---

Kommentera gott folk! Det blir roligare för oss att skriva :)