Jag gav henne en stor kram. Där stod vi så en stund; jag med mina händer runt min syster och hon med sitt huvud på min axel. Utan några ord drog jag med henne till toaletten där hon låste in sig i ett bås. Jag hörde hur hon släppte sina grejer på golvet och efter det kom dämpade snyftningar. Plötsligt dras dörren till båset där Audrey var upp och ut kommer Audrey.

"Det är inget att vara ledsen över. Det fanns ju flera tecken på att det skulle ta slut." hör jag Audrey säga.

Jag gick fram till båset där hon hade varit och tog upp sakerna från golvet som hon hade släppt.

"Nee, du har rätt. Och vilken barnunge man måste vara när man gör slut på sms. Sådant gjorde man ju när man var tio." sa jag.

"James är ingen barnunge! Han är faktiskt en riktig gentleman!" svarar Audrey då. Då ger jag henne en blick och hon håller med direkt. Det är barnsligt, omoget och töntigt att göra som James gjorde. En riktig gentleman säger något liknande ”face-to-face”.

Vid det laget hade jag kommit fram med Audreys grejer.

"Tack" sa hon och vände sig mot mig. Då såg jag att hon hade gråtit under den korta stunden då hon varit inne i båset. Hennes ögon var röda och sminket hade runnit lite.

"Fixa dig och ta den tid du behöver. Sedan måste vi gå tillbaka, annars blir våra föräldrar oroliga!" sa jag.

"Vill du gå ut ikväll? Alltså ta en drink någonstans." frågar Audrey mig plötsligt när vi är på väg tillbaka till vårt bord. Jag kunde inte rå för det, men jag blev förvånad. Audrey, min stora syster frågar om jag vill gå ut med henne. Det har hon aldrig gjort förut. Det kanske beror på den där James-grejen.

"Utan föräldrar?" frågar jag misstänksamt.

"Det är klart!" blir svaret.

"Men Audrey, du höll ju på att drunkna här om dagen?!" säger jag,

"Påminn mig inte. Du låter ju nästan som mamma! Så hänger du med eller är du för feg?" säger hon och blinkar till mig.

"Våga bara kalla mig feg! Såklart jag hänger med!"

Senare -

När vi kom hem började vi fixa oss direkt, det var ju trots allt redan ganska sent. Jag kikade snabbt in i Audreys garderob och blev helt häpen. Hon hade ju hela garderoben med sig hit! Det fanns massor med fina klännignar och andra grymma saker. Hur fick hon plats med allt?!

"Vad gör du?" hörde jag Audreys röst bakom mig. Jag vände mig om.

"Kikar lite" svarade jag utan att kolla på henne.

"Jag vet att du brukar 'låna' grejer från mig, tro inte att jag inte märker det. Men saken är den att jag aldrig får dem tillbaka, plus så frågar du mig aldrig. Allt du tar hamnar ju ändå på golvet i ditt rum." sa Audrey med ganska sträng röst.

"Men.."

"Inga men. Från och med nu får du aldrig gå in i min garderob eller ta mina saker utan att fråga. Så nu är det lika bra att du går och tar något av dina egna saker." sa hon och tvingade ut mig. Aja, jag får väl ta någon av mina klänningar.

När båda var klara så hörde jag at någon ringde på dörren.

"Jag tar det!" skrek Audrey och skyndade till hallen. Värst vad hon var glad!

När jag hörde en killes röst fattade jag. Daniel skulle hänga med ikväll. Hoppas att han vet något bra ställe! Med en sista blick i spegeln gick vi alla tre ut. Alla med lite festligare, lätta kläder och alla med humöret på topp.