---

När han stod bara några meter från oss såg jag att han hade ögonen fästa vid Audrey. Puh, vill inte att Zayn ska tro något dåligt om mig. Jag vill absolut inte vara otrogen eller ha någon annan kille i svansen på mig när mitt hjärta tillhörde Zayn. Killen gav mig en snabb blick, men vände sig mot Audrey på direkten. Det var självklart att han var fäst vid Audrey, han släppte inte äns henne med blicken! Men man vet ju inte vad Audrey tycker om snygga killar med six-pack som går runt på stranden och kommer fram till tjejer. Han kan ju göra så här med vem som hellst.

"Jag ska gå och bada nu. Är så himla varm!" sa jag och tog av mig den vita topen. Sedan gick jag ner till vattnet lika bra att lämna dem ensamma. Men jag tänker ändå ha en blick på dem, killen kan ju alltid vara en pedofil!

Varför gjorde Izabel så här, lämnar mig med någon kille för att gå och bada? Jag vill inte vara kvar här med honom. Jag tänkte precis ropa efter Bella, men killen började prata.

"Hej, jag är Daniel" sa han med en rolig accent.

"Hej" svarade jag.

"Bor du i hotellet där borta?" frågade han och pekade på vårt hotell.

"Och du ska veta det för att?" frågade jag tillbaka.

"Bara undrade." svarade han och log. Konstigt nog blev han inte ens påverkad av mitt dryga 'svar'. "Jag jobbar som livvakt här och går runt och kollar så att alla mår bra."

"Jag tror faktiskt inte att vi behöver någon hjälp, tack. Det ser inte ut så heller antar jag"

"Nej, nej. Har bara inte sett er här förut så tänkte fråga vilka ni var."

"Ja, men då har du också gjort det. Gör du så med alla nya personer som åker hit på en vecka för att få veta vilka de är? Då måste du veta många här." Jag tittade efter Bella och såg att hon kollade åt vårt håll. Bra, så hon vet vad som händer.

"Nope. Men det är svårt att motstå det när två så vackra unga kvinnor går förbi"

Jag skrattade till svar. Killen var rolig och snygg, men jag kan inte riktigt lita på honom. Plus så har jag min pojkvän där hemma i Oxford, fast vi har börjat glida isär på senaste tiden... Jag såg att Bella dök ner under vattnet och kom upp en stund efter. Syrran var ju bra på att hålla andan!

"Så vill du ta en promenad på stranden eller något?" det var Daniel igen.

"Tyvärr, brukar inte göra det med så här efterhängsna livvakter, inte för att det händer ofta." svarade jag med ett flin. "Sen så ska jag kolla efter min syster så att det inte händer något med henne"

Daniel fick något ledset i blicken och jag tillade: "Men tack ändå"

"Så ni är systrar?" sa Daniel efter att ha tittat på Bella ett tag. "Jag tyckte väl att det fanns en likhet mellan er"

Jag tittadede upp på honom.

"Jag måste gå vidare nu. Men vad är det du heter?" det var något i hans röst och blick som vände någonting om i min hjärna.

"Audrey heter jag" sa jag och vi sa 'hej då' och sen gick han.

Jag såg Bella vinka mig till henne så jag tog av mig mina kläder och under hade jag en vit bikini. Sedan gick jag ner till vattnet. När jag kommit ner till vattenbrynet så tittade jag upp emot Daniel igen. Han stod och tittade på oss. Jag gav honom ett stort leende, kanske för att kompensera för min bitchiga attityd. Jag gick ner till Bella som hade vatten till låren, och försökte sig på att doppa magen.

Bild ett: Audreys strandoutfit. Bild två: Bella i vattnet.


Bellas perspektiv -

"Hur kunde du bara sticka?" väste Audrey irriterat, lite skämtsamt. Jag såg hur hon tittade upp emot stranden där vi hade våra väskor och våra kläder vi hade haft dit.

"Jag trodde du ville ha lite egentid med Mr Hotstuff", sa jag flirtigt. Hon suckade och slog till mig ganska löst på armen. Hon blev ganska sur och gick längre ut i vattnet, ända tills hon hade vattnet vid halsen.

"Kom hit!" ropade hon, lite gladare den här gången. Jag började gå ut i vattnet när en ganska stor våg kom och sköljde över Audrey. Mitt hjärta bankade hårt och fort när blicken var fäst på pricken hon försvunnit från. Vågen närmade sig mig, men blev bara mindre och mindre, den nådde mig upp till magen när den kom till jag stod. Vattnet var helt blankt där hon försvunnit, jag kunde inte se henne någonstans.

"Audrey?!" började jag ropa. "AUDREY!?" Badvaktskillen hörde att jag skrek på henne. Han kom springandes ut i vattnet och tvärstannade vid mig.

"Vad har hänt?" Hans blick var galen, och hans röst var ganska desperat. Han kanske skulle få sparken om han inte fixade detta.

"Audrey, min syster", började jag och tårarna började rinna nerför kinderna. "Hon försvann där borta, av den där vågen! Hon kommer inte upp igen!" Han lyssnade spänt på varenda ord jag sade och satte fart ut emot vattnet och dök ner när jag var klar. Tankarna vandrade runt i huvudet när jag väntade på något tecken på liv från badvaktskillen eller Audrey. Det var mitt fel. Hade jag inte gjort henne sur hade hon inte gått ut så långt. Om jag inte föreslagit att vi skulle bada så hade hon inte ens satt sin fot i vattnet, hon var en badkruka! Jag började springa uppåt, emot stranden så jag skulle ha större, mer vidgat synfält. Inte heller då fick jag syn på någon av dem.

Plötsligt bröts vattenytan och badvaktskillen kommer upp igen. Jag ser hur hans blick söker efter mig och jag vänder mig emot honom.

"Hon är precis här, jag hämtar henne!" Jag pustade ut, och mitt hjärta slog lugnare så fort jag hörde detta. Jag gick längre upp emot handdukarna, jag vet inte varför. Jag kanske bara var ... rädd? Varför? Badvaktskillen hade ju hittat henne. Då insåg jag att jag var rädd för att hon skulle skadat sig. Då bröts vattenytan ännu en gång och badvaktskillen dök upp med henne i armarna. Hennes hår var dyblött och hängde neråt precis som hennes nacke och huvud. Hon såg helt livlös ut med armarna hängandes längs med håret. Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar. Det var mitt fel. Alltihop. Att Audrey fick hänga där, helt livlös, i aramrna på en badlivvakt.

Han la ner henne på sanden och skakade om henne. Jag vågade inte änns komma närmare, utan föll ihop där på pricken. Han böjde sig över Audrey och började med hjärt och lungräddning. Tretti tryck mot bröstkorgen och sedan munmotmun-metoden. Jag kollar ner på mina händer. De skakar, hela jag skakar. Det var ju ganska kallt ute nu. Solen var påväg ner och natten kom fort. Plöstligt hör jag någon hosta. Jag kollar upp och ser Audrey hosta upp vatten. Hon lever!

"Hon lever!" skriker jag och springer fram trots allt.

Killen kollar upp och ser helt utmattad ut.

"Ring efter en ambulans." säger han. "Hon måste till sjukhuset"

Efter det går allting väldigt fort. Ambulansen kommer och de för Audrey, mig och livvakten till sjukhuset. När bilen kom sa jag till livvakten at han inte behövde följa med, men han insisterade. Inne i sjukhuset möter jag mina föräldrar. Det är då jag märker att jag bara har en bikini på mig.

---

Kapitel 21 av Stole My Heart !!!