---

"Jag tror att det är bäst om slutar ses." sa han helt untan några känslor i rösten. Då blev mina ögon fuktiga och jag kände en blöt tår glida nerför kinden. Jag satt i sängen, men nu orkade jag inte göra det så jag föll bakåt i det mjuka täcket.

"Men du låter ju inte mig änns förklara.." sa jag tyst.

"Det finns ingenting mer att säga eller förklara. Hej då Bella." sa han la på. Tonen från att någon har lagt på skar in i hjärtat. Jag ville ju förklara, berätta vad jag har varit med om. Men han lägger bara på. Jag tryckte på 'avsluta samtal' och lät mobilet glida ur handen på golvet. Sedan kröp jag under täcket fullt påklädd. Jag behövde lite sömn och vila, annars skulle jag inte klara av det. Det var uppenbart att det är slut mellan oss. Han hade säkert läst de där hemska artiklarna och dömt mig engligt dem precis som alla andra. Det trodde jag inte att Zayn skulle göra så enkelt. Men allt är fortfarande mitt fel. Det är mitt fel att Zayn fick veta det på det här sättet. Fy vad jag hatar mig just nu!

Äntligen sovmorgon. Den här helgen fick vi ledigt för en gångs skull. Ibland kan det faktiskt vara jobbigt att vara med i bandet. Man blir igenkänd hela tiden och småtjejer springer efetr en vart man än går. Så man måste ta vara på den lilla fritid man har. Men idag ska min lilla tjej komma hem. Jag har inte sett Bella på en vecka, men det känns som flera år. Snabbt tar jag på mig kläder, fixar håret och går till köket för att äta frukost. Men det hinner jag inte med för att plötsligt ringer det på dörren. Snabbt går jag till hallen och öppnar den.

"Godmorgon Niall." säger jag, men får inget svar, utan en tidning i handen. Jag tittar förvirrat på Niall.

"Titta på framsidan." säger Niall och jag gör som han säger. Där, mitt i dagens tidning är det en bild av Bella med en text 'Izabel Blue har visat sitt riktiga jag - stal smycken'. Jag slår upp sidan som de anvisade och läser mer om det.

"Visste du något om det?" frågar Niall.

"Nej, hon har inte sagt någonting. Var fick du tag på den här?" säger jag och viftar med tidningen.

"Zayn, det står överallt. Det finns bilder på dig och Bella över hela internet."

"Jag har inte varit inne på internet idag." säger jag lite irriterat.

"Vårt magement har sagt att det inte är bra för oss. De sa att du måste.." Niall svalde. "Du får inte fortsätta att hålla kontakten med henne." en tystnad uppstod. Jag kände hur jag började bli argare och argare.  Snabbt reser jag mig upp och kastar det första som råkar vara närmast, vilket visar sig vara en kudde. Den hamnar på golvet.

"Gör inget dumt nu Zayn. Det är fortfarande du som bestämmer, men du får se till att prata med henne i alla fall." säger Niall och reser sig upp beredd för att stoppa mig ifall jag gör något.

"Men hon kunde ha sagt något!" skriker jag. "Det skulle inte varit lika stor grej då!"

"Fast det gjorde hon inte. Hon kanske ville glömma det och ville inte att du skulle få veta något. Människor förändras vet du. Hon ångrar sig säkert." ibland kan det vara så skönt att ha Niall och resten. De stöttar en och hjälper alltid.

"Tack Niall. Du vet hur mycket jag uppskattar det här, att du är här för mig." vi tittar varandra i ögonen och börjar skratta. Skit vad löjligt det där lät! Men jag får en kram och vi bestämmer oss för att göra precis som vi planerade, gå till Louis och Harrys lägenhet, chilla, äta och titta på film.

När Bella ringde senare på kvällen visste jag inte riktigt vad som tog åt mig. Jag blev helt kall på rösten. Och hur mycket jag än har velat att hon skulle berätta allt för mig, förklara. Så avslutar jag det korta samtalet genom att lägga på i örat på henne. Varför lät jag någon annan få mig att säga så till den jag älskar? På dagen hade jag pratat med vårt magement och de hade bara pratat om att jag skulle sluta vara med Bella, annars skulle det gå sämre för oss. Och jag ville inte svika de andra... Men jag får väl ta konsekvenserna.

---

Kanske inte världens bästa kapitel, men här är det! Nu kommer Zayn också in i bilden...