Stole My Heart - Kap 19
Previous -
Jag log brett och slog igen skärmen. Jag tryckte på tv:n och började titta lite på Teen Mom på MTV. Jag tyckte faktiskt att det programmet var ett av MTV:s bättre program. Men hallå, mamma och pappa! Kom hem nu! Mina tankar vandrade kring väskorna och skorna jag ville köpa, och jag undrade om Audrey köpt något till mig i Paris.
När Teen Mom tog slut och reklamen började jag bläddra igenom tv-kanalerna. Det var inget bra som gick där, så jag stängde av tv:n och reste mig upp. Det var bäst att få i något i min kurrande mage. Så jag gick fram till kylskåpet och fixade en skål yogurt med flingor och satte mig på en stol vid bardisken där jag slog upp en skvallertidning och började läsa i den.
"Hallå vi är hemma!" hörde jag mammas röst ute i hallen. Jag reste mig upp och sprang som en galning ut till hallen, precis som jag och Audrey gjorde när jag var mindre. På vägen sparkade jag av mig klackarna, men saktade inte av för det.
"Hej!" sa jag flåsandes när jag kom fram medans jag kramade om hela min familj. "Vad är det ni vill berätta?"
"Värst vad du var fin idag!" sa pappa och log. "Du hade nog ändå planerat att smita iväg"
"Mmm, men överaskningen var mer lockande" svarade jag sarkastiskt. "Vad är det för något?"
"Låt oss komma innanför dörren först" sa mamma och jag märkte att de alla stod på tröskeln och trängde sig, så jag flyttade på mig och gick tillbaka in till köket. De måste alltid hålla allt hemligt för mig så länge som möjligt!
"Ska inte du skaffa körkort nu när du har bil och allt?" frågade pappa.
"Och du måste alltid lägga dig i, men jo det ska jag väl förr eller senare" svarade jag surt.
Pappa gav upp och gick tillbaka till hallen där mamma och Audrey redan snackade. Jag hade faktiskt bokat en körkortslektion nästa vecka. Dit skulle jag gå med Zayn som hade lovat att hjälpa mig.
"Du borde packa väskorna" hörde jag Audrey säga bakom mig. "Och inget varmt. En bikini skulle passa perfekt" jag vände mig om och såg Audrey blinka med ena ögat till mina föräldrar.
"Vi ska åka till Västindien! Hela familjen!" jag kände hur mina mungipor kom upp till ett leende och jag gav ifrån mig ett lyckligt tjut. Äntligen ska man åka på semester!
* * *
Jag vet inte vad som tog åt mig. Jag tror inte änns att jag tänkte på det just då. Minnerna började komma tillbaka, alla på en gång. Tanken om att Zayn eller min familj skulle få veta det var tortenade. Skulle Zayn lämna mig? Hur skulle han reagera? Vad skulle mamma och pappa göra när de fick reda på det? Och Audrey, skulle hon aldrig mer prata med mig? Det ända val jag hade, är att hålla tyst om det så länge som möjligt. Jag skulle bara få de andra också att göra det. det var ju de som började och när de gjorde det, så var det svårt och motstå. Jag behövde ju inte änns de där grejerna, mina föräldrar har råd med det mesta och jag får det jag vill ha. Men såhär var det:
Jag och mina tjejkompisar, Taylor, Maci, Beatrice och Emily, hade bestämt oss för att vi skulle åka till stan och vara där en stund efter skolan. Allt var som vanligt. Vi gick runt och hade roligt. Sedan gick vi in i en butik och började kolla runt. Plötsligt ser jag Taylor lägga ner något i hennes väska utan att betala. Jag visste att det var fel så jag gick fram till henne och sa som det var. Men jag kunde inte. Taylor är min bästis, det går inte. Plus att jag hade sagt till henne att köpa det, i tusen år. Det var mitt fel, det visste jag.
* * *
"Ladies and gentlemen I'd like to welcome you on board on flight 106 British Airways on our way to Aruba, hope you'll enjoy your flight with us." Rösten var knagglig och det var svårt att höra vad den sade, men jag hörde åtminstone att det var en kvinna. Jag lutade huvudet mot fönstret och stirrade ut mot Londons heta marker. Den sjätte Maj satt jag på ett plan på väg till ett ställe jag aldrig varit på förr. Men jag kunde inte hjälpa att tänka på minnet med Taylor.
Jag hade aldrig tänkt så förr på det. Jag var stolt för att vi kommit undan, men när jag träffade Zayn ville jag känna att jag förtjänade honom. Typ som aldrig förr. Jag ville känna mig lika bra som honom. Jag skakade bort de dåliga tankarna och kände Audreys hand på mig.
"Åh, just det!" började jag emot henne. "Hur var Paris?" Jag vände överkroppen emot henne och väntade på ett långt, utförligt svar.
"Bra", sa hon lätt och enkelt till en början med orörd min. "Helt fantastiskt!" sa hon sedan, som om hon hade lurat mig, och sprack upp i ett enormt leende. En sten lyftes från mina axlar. Jag kunde inte låta bli att tänka på jämförelsen men tänk om hon visste något om snatteriet? Då skulle jag vara körd. K Ö R D, körd.
Bild ett: Deras hotellbungalow. Bild två: Bellas filosofiska ögonblick på stranden.
Sju timmar senare -
Planet krängde till och nuddade marken med en hög duns och tryckte kraftigt in bromsen. Solen sken ute i Aruba och jag kunde lova att det var minst dubbelt så varmt som i London, om inte mer.
"Ladies and gentlemen we've now reached our destination. Hope you've enjoyed your flight with British Airways and enjoy your vaccation."
Vi steg av planet med väskorna i högsta hugg. Flygplatsen var mindre än jag hade trott, och full med små västindier. De var så gulliga och trevliga och kunde prata om precis allt. Vi fick lämna pass och biljetter till några strikta vakter en snabbis för att sedan hämta våra väskor på banden.
Hela familjen gick ut ur flygplatsen och stannade en taxi. Efter att alla satt sig i bilen och taxichaufören hade lagt våra bagage i bakluckan åkte vi iväg.
Det tog kanske en halvtimme att komma fram till hotellet. Eller hotellbungalow rättare sagt. Jag tror att vi kommer att trivas här den här veckan. Det känns skönt att komma bort från allt stress där hemma, skolan och minnerna som på något chokerande sätt börjar komma tillbaka. Det som hände den dag med Taylor. Och mig för den delen, vet bara mina närmaste kompisar om, alltså de som var med då, Taylor och jag. Ingen annan.
"Here is your keys, mademoiselle" sa en ganska söt kille med en rolig dialekt och gav mig nycklarna. Hela familjen skulle dela bungalow.
"Oh, thank you!" svarade jag.
Han tog familjens bagage och ledde oss till vår bungalow. När jag gick in i den märkte jag att det var mycket fint där. Det fanns två ganska stora sovrum med tillhörande badrum och ett enormt sovrum med tillhörande badrum. Utanför fanns en pool och det var solnedgång. Hela stället var förmodligen nytt och jag började gilla det mer och mer.
Jag fick lust att kolla på solnedgången från stranden. Den var drygt 100 meter bort och jag sprang dit fullt påklädd. När jag hade suttit där ett tag kände jag hur mobilen vibbrerade i min ficka. Det var ett sms.
Kapitel 19! Yay :)
xx Allie & Ginza
Jag log brett och slog igen skärmen. Jag tryckte på tv:n och började titta lite på Teen Mom på MTV. Jag tyckte faktiskt att det programmet var ett av MTV:s bättre program. Men hallå, mamma och pappa! Kom hem nu! Mina tankar vandrade kring väskorna och skorna jag ville köpa, och jag undrade om Audrey köpt något till mig i Paris.
När Teen Mom tog slut och reklamen började jag bläddra igenom tv-kanalerna. Det var inget bra som gick där, så jag stängde av tv:n och reste mig upp. Det var bäst att få i något i min kurrande mage. Så jag gick fram till kylskåpet och fixade en skål yogurt med flingor och satte mig på en stol vid bardisken där jag slog upp en skvallertidning och började läsa i den.
"Hallå vi är hemma!" hörde jag mammas röst ute i hallen. Jag reste mig upp och sprang som en galning ut till hallen, precis som jag och Audrey gjorde när jag var mindre. På vägen sparkade jag av mig klackarna, men saktade inte av för det.
"Hej!" sa jag flåsandes när jag kom fram medans jag kramade om hela min familj. "Vad är det ni vill berätta?"
"Värst vad du var fin idag!" sa pappa och log. "Du hade nog ändå planerat att smita iväg"
"Mmm, men överaskningen var mer lockande" svarade jag sarkastiskt. "Vad är det för något?"
"Låt oss komma innanför dörren först" sa mamma och jag märkte att de alla stod på tröskeln och trängde sig, så jag flyttade på mig och gick tillbaka in till köket. De måste alltid hålla allt hemligt för mig så länge som möjligt!
"Ska inte du skaffa körkort nu när du har bil och allt?" frågade pappa.
"Och du måste alltid lägga dig i, men jo det ska jag väl förr eller senare" svarade jag surt.
Pappa gav upp och gick tillbaka till hallen där mamma och Audrey redan snackade. Jag hade faktiskt bokat en körkortslektion nästa vecka. Dit skulle jag gå med Zayn som hade lovat att hjälpa mig.
"Du borde packa väskorna" hörde jag Audrey säga bakom mig. "Och inget varmt. En bikini skulle passa perfekt" jag vände mig om och såg Audrey blinka med ena ögat till mina föräldrar.
"Vi ska åka till Västindien! Hela familjen!" jag kände hur mina mungipor kom upp till ett leende och jag gav ifrån mig ett lyckligt tjut. Äntligen ska man åka på semester!
* * *
Jag vet inte vad som tog åt mig. Jag tror inte änns att jag tänkte på det just då. Minnerna började komma tillbaka, alla på en gång. Tanken om att Zayn eller min familj skulle få veta det var tortenade. Skulle Zayn lämna mig? Hur skulle han reagera? Vad skulle mamma och pappa göra när de fick reda på det? Och Audrey, skulle hon aldrig mer prata med mig? Det ända val jag hade, är att hålla tyst om det så länge som möjligt. Jag skulle bara få de andra också att göra det. det var ju de som började och när de gjorde det, så var det svårt och motstå. Jag behövde ju inte änns de där grejerna, mina föräldrar har råd med det mesta och jag får det jag vill ha. Men såhär var det:
Jag och mina tjejkompisar, Taylor, Maci, Beatrice och Emily, hade bestämt oss för att vi skulle åka till stan och vara där en stund efter skolan. Allt var som vanligt. Vi gick runt och hade roligt. Sedan gick vi in i en butik och började kolla runt. Plötsligt ser jag Taylor lägga ner något i hennes väska utan att betala. Jag visste att det var fel så jag gick fram till henne och sa som det var. Men jag kunde inte. Taylor är min bästis, det går inte. Plus att jag hade sagt till henne att köpa det, i tusen år. Det var mitt fel, det visste jag.
* * *
"Ladies and gentlemen I'd like to welcome you on board on flight 106 British Airways on our way to Aruba, hope you'll enjoy your flight with us." Rösten var knagglig och det var svårt att höra vad den sade, men jag hörde åtminstone att det var en kvinna. Jag lutade huvudet mot fönstret och stirrade ut mot Londons heta marker. Den sjätte Maj satt jag på ett plan på väg till ett ställe jag aldrig varit på förr. Men jag kunde inte hjälpa att tänka på minnet med Taylor.
Jag hade aldrig tänkt så förr på det. Jag var stolt för att vi kommit undan, men när jag träffade Zayn ville jag känna att jag förtjänade honom. Typ som aldrig förr. Jag ville känna mig lika bra som honom. Jag skakade bort de dåliga tankarna och kände Audreys hand på mig.
"Åh, just det!" började jag emot henne. "Hur var Paris?" Jag vände överkroppen emot henne och väntade på ett långt, utförligt svar.
"Bra", sa hon lätt och enkelt till en början med orörd min. "Helt fantastiskt!" sa hon sedan, som om hon hade lurat mig, och sprack upp i ett enormt leende. En sten lyftes från mina axlar. Jag kunde inte låta bli att tänka på jämförelsen men tänk om hon visste något om snatteriet? Då skulle jag vara körd. K Ö R D, körd.
Bild ett: Deras hotellbungalow. Bild två: Bellas filosofiska ögonblick på stranden.
Sju timmar senare -
Planet krängde till och nuddade marken med en hög duns och tryckte kraftigt in bromsen. Solen sken ute i Aruba och jag kunde lova att det var minst dubbelt så varmt som i London, om inte mer.
"Ladies and gentlemen we've now reached our destination. Hope you've enjoyed your flight with British Airways and enjoy your vaccation."
Vi steg av planet med väskorna i högsta hugg. Flygplatsen var mindre än jag hade trott, och full med små västindier. De var så gulliga och trevliga och kunde prata om precis allt. Vi fick lämna pass och biljetter till några strikta vakter en snabbis för att sedan hämta våra väskor på banden.
Hela familjen gick ut ur flygplatsen och stannade en taxi. Efter att alla satt sig i bilen och taxichaufören hade lagt våra bagage i bakluckan åkte vi iväg.
Det tog kanske en halvtimme att komma fram till hotellet. Eller hotellbungalow rättare sagt. Jag tror att vi kommer att trivas här den här veckan. Det känns skönt att komma bort från allt stress där hemma, skolan och minnerna som på något chokerande sätt börjar komma tillbaka. Det som hände den dag med Taylor. Och mig för den delen, vet bara mina närmaste kompisar om, alltså de som var med då, Taylor och jag. Ingen annan.
"Here is your keys, mademoiselle" sa en ganska söt kille med en rolig dialekt och gav mig nycklarna. Hela familjen skulle dela bungalow.
"Oh, thank you!" svarade jag.
Han tog familjens bagage och ledde oss till vår bungalow. När jag gick in i den märkte jag att det var mycket fint där. Det fanns två ganska stora sovrum med tillhörande badrum och ett enormt sovrum med tillhörande badrum. Utanför fanns en pool och det var solnedgång. Hela stället var förmodligen nytt och jag började gilla det mer och mer.
Jag fick lust att kolla på solnedgången från stranden. Den var drygt 100 meter bort och jag sprang dit fullt påklädd. När jag hade suttit där ett tag kände jag hur mobilen vibbrerade i min ficka. Det var ett sms.
Kapitel 19! Yay :)
xx Allie & Ginza
Kommentarer
Trackback
