Stole My Heart - Kap 2
Previous:
Jag lirkade av mig skorna och jeansen för att sätta mig rakt upp i ryggen och dra av toppen. Jag tog först den, korta, tighta, silvriga paljettklänningen och drog den över huvudet. Wow, den var riktigt fin och snygg! Jag älskade hur den satt perfekt emot min kropp! Den kunde jag ha med mina dyra klackskor, som jag fått av mamma och pappa. Trots att jag var ingenting att vara stolt över, som den tjej som aldrig ville jobba hårt och med urusla betyg, så var jag bortskämd iallafall!
Jag hörde att någon drog efter andan bakom mig. Så jag vände mig kvickt om och såg mina bästisar stå bakom mig med ledsna miner.
"Hörni, sluta sura nu. Vi har faktiskt en fest att tänka på och den är i över morgon!" säger jag.
Deras ledsna miner suddadas snabbt bort och plötsligt blir alla på shopping humör. Äntligen!
Emilys perspektiv -
"Gud vad fin och så passar den dig riktigt bra!" säger jag.
Jag tycker verkligen att Izabel är fin i klänningen. Den är lik en filmstjärnas. En klänning som Miley Cyrus eller Demi Lovato skulle ha på sig. Men jag vet inte om den passar på hennes fest. Fast det får hon bestämma själv.
En stund efter drar hon isär det röda, tunga draperiet till provhytten. Den här gången har hon på sig en skrikig gul klänning, färgen passar verkligen inte henne.
"Jag vet inte", mumlar Izabel och vrider obekvämt på sig. Festen har Hollywood-tema, och den här klänningen var alldeles för opassande. Bea skulle passat i den, men verkligen inte Izabel. Jag höll tyst, för jag visste att Izabel var ganska känslig för kommentarer om hennes utseende.
"Du borde prova den!" viskade jag till Bea som stod vid ett smyckehäng alldeles intill, när Bea gick in igen.
"Asså jag vet inte. Tänk om Belle blir sur om jag tar den?! Du vet ju henne och hennes humör" svarade hon.
Jag suckade till svar. Beatrice har alltid varit en som håller med om vad man än säger och rädd för att göra någonting själv. Ganska osäker med ett ord.
"Kommer tillbaka snart" sa jag och gick iväg för att hämta den söta, röda långklänningen jag hittat på en galge i butiken i närheten av ett fönster. Jag kollade på den, och visste direkt att den skulle passa mig.
Plötsligt fick jag en glimt av det som hände utanför, bakom fönstret. Det var en enorm grupp tjejer som omringade något, men jag kunde inte se vad. Fastän det bara var musik i butiken och man kunde inte höra vad som hände utanför såg jag på tjejerna att de skrek allt de kunde. Jag drog blicken ifrån fönstret tillbaka till klänningen som jag hade i handen. Jag måste verkligen prova den!
Klänningarna Izabel provade.
Izabels perspektiv -
Väl inne i provhytten drog jag av mig den fula, opassande klänningen. Hur kunde jag ens tänka på att ta den? Snabbt drog jag på mig en lång grön klänning. Den satt lika perfekt som den gråa gjorde innan. Varför hade jag sådan tur just idag?! Snabbt drog jag på mig mina vanliga kläder och gick ut. Jag hade ingen lust att ta på mig den korta svarta klänningen när jag var så nöjd som jag var. Utanför möttes jag av en fundersam Bea.
"Vad tänker du på då?" frågade jag.
"Inget, eller alltså ska du ta den där gula klänningen?" säger Bea
"Nope, jag ska bara ta den gröna och den gråa. Hur så?"
"Jo, jag tänkte jag kanske skulle passa i den gula klänningen..."
"Ta den du." avbryter jag henne och ger klänningen.
"Jag går till kassorna" säger jag och sticker iväg.
Beas perspektiv -
Tre glada tjejer kom ut ur butiken med fulla kassar. Jag hade köpt den där gula klänningen, Belle hade köpt en grön och en grå klänning och Emily hade köpt en jätte fin röd långklänning. Nästa stop var frisörsalongen mittemot. Alla skulle "förnya" sitt utseende: Izabel skulle som vanligt slinga blondare, Bea och jag skulle klippa de slitna topparna.
"Vad tycker ni?" frågar jag tjejerna.
"Hur snyggt som hellst" svarar Izabel.
"Love it!" säger Bea.
Vi står framför den stora spegeln och beundrar vårt utseende. Izabel fick en honungsblond färg, lite som Blake Lively eller Hayden Panettiere. Emilys frisyr blev väldigt lyckad, långt och lockigt naturligt blont hår passar verkligen henne. Jag blev nöjd med mitt hår också, fast det är kanske inte så konstigt eftersom vi var i en av Londons exklusivaste frisörsalong. Det blev medellångt och uppklippt och så min svarta naturliga nyans.
"Puh, äntligen får vi åka hem" säger Emily som inte är särskilt förtjust i att shoppa.
"Redan?" säger jag och Belle i mun på varandra.
Hon ger oss en blick som säger 'Sluta skämta och gör nu som jag vill'. Jag och Belle fnissar lite och sedan är vi påväg till cykelstället.
Väl hemma hos Belle får alla en chock. Hennes syster Audrey som studerar vid Oxford University är där. Vi släpper allt vi har i händerna och springer fram för att krama henne. Direkt börjar det snackas och man kan inte urskilja vad någon säger för att alla pratar i mun på varandra.
"En i taget, snälla!" ropar Audrey.
Hoppas att ni gillar det! Och snälla sprid denna blogg <3
xx Ginza
Jag lirkade av mig skorna och jeansen för att sätta mig rakt upp i ryggen och dra av toppen. Jag tog först den, korta, tighta, silvriga paljettklänningen och drog den över huvudet. Wow, den var riktigt fin och snygg! Jag älskade hur den satt perfekt emot min kropp! Den kunde jag ha med mina dyra klackskor, som jag fått av mamma och pappa. Trots att jag var ingenting att vara stolt över, som den tjej som aldrig ville jobba hårt och med urusla betyg, så var jag bortskämd iallafall!
Jag hörde att någon drog efter andan bakom mig. Så jag vände mig kvickt om och såg mina bästisar stå bakom mig med ledsna miner.
"Hörni, sluta sura nu. Vi har faktiskt en fest att tänka på och den är i över morgon!" säger jag.
Deras ledsna miner suddadas snabbt bort och plötsligt blir alla på shopping humör. Äntligen!
Emilys perspektiv -
"Gud vad fin och så passar den dig riktigt bra!" säger jag.
Jag tycker verkligen att Izabel är fin i klänningen. Den är lik en filmstjärnas. En klänning som Miley Cyrus eller Demi Lovato skulle ha på sig. Men jag vet inte om den passar på hennes fest. Fast det får hon bestämma själv.
En stund efter drar hon isär det röda, tunga draperiet till provhytten. Den här gången har hon på sig en skrikig gul klänning, färgen passar verkligen inte henne.
"Jag vet inte", mumlar Izabel och vrider obekvämt på sig. Festen har Hollywood-tema, och den här klänningen var alldeles för opassande. Bea skulle passat i den, men verkligen inte Izabel. Jag höll tyst, för jag visste att Izabel var ganska känslig för kommentarer om hennes utseende.
"Du borde prova den!" viskade jag till Bea som stod vid ett smyckehäng alldeles intill, när Bea gick in igen.
"Asså jag vet inte. Tänk om Belle blir sur om jag tar den?! Du vet ju henne och hennes humör" svarade hon.
Jag suckade till svar. Beatrice har alltid varit en som håller med om vad man än säger och rädd för att göra någonting själv. Ganska osäker med ett ord.
"Kommer tillbaka snart" sa jag och gick iväg för att hämta den söta, röda långklänningen jag hittat på en galge i butiken i närheten av ett fönster. Jag kollade på den, och visste direkt att den skulle passa mig.
Plötsligt fick jag en glimt av det som hände utanför, bakom fönstret. Det var en enorm grupp tjejer som omringade något, men jag kunde inte se vad. Fastän det bara var musik i butiken och man kunde inte höra vad som hände utanför såg jag på tjejerna att de skrek allt de kunde. Jag drog blicken ifrån fönstret tillbaka till klänningen som jag hade i handen. Jag måste verkligen prova den!
Klänningarna Izabel provade.
Izabels perspektiv -
Väl inne i provhytten drog jag av mig den fula, opassande klänningen. Hur kunde jag ens tänka på att ta den? Snabbt drog jag på mig en lång grön klänning. Den satt lika perfekt som den gråa gjorde innan. Varför hade jag sådan tur just idag?! Snabbt drog jag på mig mina vanliga kläder och gick ut. Jag hade ingen lust att ta på mig den korta svarta klänningen när jag var så nöjd som jag var. Utanför möttes jag av en fundersam Bea.
"Vad tänker du på då?" frågade jag.
"Inget, eller alltså ska du ta den där gula klänningen?" säger Bea
"Nope, jag ska bara ta den gröna och den gråa. Hur så?"
"Jo, jag tänkte jag kanske skulle passa i den gula klänningen..."
"Ta den du." avbryter jag henne och ger klänningen.
"Jag går till kassorna" säger jag och sticker iväg.
Beas perspektiv -
Tre glada tjejer kom ut ur butiken med fulla kassar. Jag hade köpt den där gula klänningen, Belle hade köpt en grön och en grå klänning och Emily hade köpt en jätte fin röd långklänning. Nästa stop var frisörsalongen mittemot. Alla skulle "förnya" sitt utseende: Izabel skulle som vanligt slinga blondare, Bea och jag skulle klippa de slitna topparna.
"Vad tycker ni?" frågar jag tjejerna.
"Hur snyggt som hellst" svarar Izabel.
"Love it!" säger Bea.
Vi står framför den stora spegeln och beundrar vårt utseende. Izabel fick en honungsblond färg, lite som Blake Lively eller Hayden Panettiere. Emilys frisyr blev väldigt lyckad, långt och lockigt naturligt blont hår passar verkligen henne. Jag blev nöjd med mitt hår också, fast det är kanske inte så konstigt eftersom vi var i en av Londons exklusivaste frisörsalong. Det blev medellångt och uppklippt och så min svarta naturliga nyans.
"Puh, äntligen får vi åka hem" säger Emily som inte är särskilt förtjust i att shoppa.
"Redan?" säger jag och Belle i mun på varandra.
Hon ger oss en blick som säger 'Sluta skämta och gör nu som jag vill'. Jag och Belle fnissar lite och sedan är vi påväg till cykelstället.
Väl hemma hos Belle får alla en chock. Hennes syster Audrey som studerar vid Oxford University är där. Vi släpper allt vi har i händerna och springer fram för att krama henne. Direkt börjar det snackas och man kan inte urskilja vad någon säger för att alla pratar i mun på varandra.
"En i taget, snälla!" ropar Audrey.
Hoppas att ni gillar det! Och snälla sprid denna blogg <3
xx Ginza
Kommentarer
Trackback
