---

Previous:
"Efter dig", sa hon överdrivet i en skämtsam ton, och gick ut efter att hon skrikit "hejdå" till mamma upp i trappen. Pappa satt antagligen på sitt kontor någonstans i närheten. Vi kände hur den ovanliga hettan i London slog emot våra ansikten. Nästan som en vindpust, fast varm och härlig. Vi gick till stranden och småpratade spänt om festen. Vi hade kommit överens om att göra oss iordning tillsammans imorgon. Audreys ögon glittrade när hon fick se vattnet och stranden. Det var ganska många familjer och söta barn på stranden idag. Fast det var inte jag som tyckte barnen var söta, det var Audrey. Hon älskade barn och bebisar. Vi gick ut och bredde ut våra tjocka handdukar med våra namn på som mamma specialbeställt i julklapp till oss. Hon satte sig på handduken till en början och blickade bara ut mot havet när jag diskret bytte om till den ljusturkosa bikinin och slarvigt fäste upp håret.

---

Jag stirrade blint på mig själv i spegeln. Mina ögon var inramade av svart eyeliner och ganska mycket mascara och lite grå ögonskugga. Jag hade dragit håret stramt bakåt i en hästsvans och trätt på den silvriga, tighta klänningen för att bära med mina svarta Jefferey Campbell skorna. Jag hade varit på manikyr med Audrey igår också, innan min födelsedag, så nu var mina naglar perfekt målade i en ljus grön ton. Audrey hade valt fransk manikyr. Jag stirrade blint på mitt ansikte som var perfekt täckt av foundation och concealer innan jag suckade och gick emot fönstret. Jag blickade ner emot gatan där en svart, blank limosin stod som skulle ta mig till festen. Också stod Cory från skolan som skulle vara min "dejt" eftersom jag inte ville komma ensam. Min födelsedag hade varit ett helvete än så länge. Audrey var tydligen den enda som köpt present till mig, en klänning med mörkblåa och vita ränder. Och jag vet att klänningen måste ha varit ganska dyr. Jag hade sagt "tack" till henne och ignorerat mamma och pappa resten av dagen. Jag hade också lyckats välta en kanna med apelsinjuice över mig imorse när hela familjen var samlad till min ära och åt frukost.Sedan har varken Beatrice eller Emily svarat på mobilen. Vad har de för sig undrar man liksom?! 
Det knackade lite försynt på dörren.
"Kom in" sa jag.
"Kommer du? Vi ska åka nu." det var Audrey som stod i dörröppningen.
"Det är klart, ska bara ta min väska" jag gick fram till sängen där min lilla svarta väska låg.
"Fin du är!" sa Audrey när vi hade kommit fram till trapapan.
"Tack du med" svarade jag. Hon hade på sig en ganska enkel blå klänning med en urringning och matchande smycken. Över axeln hängde en liten ljusbrun läder väska, förmodligen från Gucci.



Så som Audrey såg ut.

Limosinen.

Cory öppnade dörren åt mig och gav mig en komplimang för klänningen. Jag hade tagit med en klädpåse för min gröna klännning som jag skulle smuggla in och ställa någonstans i ett hörn. Min festfixare, Carolyn som mamma kände, hade inrett lokalen och jag hade full tillit till henne. Hoppades bara att det såg snyggt och glamouröst ut. Audrey satt spänt bredvid mig med ryggen rak. Jag lade försiktigt min hand på hennes ben och gav henne en menande blick. Just då när jag såg hur spänd hon var insåg jag hur mycket jag hade saknat henne. Hon var allt jag hade. Allt jag någonsin velat vara. Självklart skulle jag aldrig erkänna det, men jag hade alltid velat vara så perfekt som hon är. Hon är ju perfekt, den som förnekar det är inte riktigt klok.

"Grattis på Födelsedagen!!!" tjöt alla när jag kom ut ur bilen. Alla mina kompisar stod där i fina klänningar och smokingar och tittade glatt på mig.
När jag kom in i den enorma, elegant inredda lokalen. Carolyn hade verkligen lyckats med sitt jobb. Val av lokal hade jag och mamma gjort för ett par veckor sedan.  Vid en vägg stod ett bord och där låg massor med paket från mina vänner. Jag gick fram och tittade på några. "From Hannah & Sanna" stod det på ett av dem. Några kompisar från skolan.
Alla började komma in och de första som kom fram till mig var Emily och Bea.
"Var har ni varit hela dagen?" frågade jag.
"Hej på dig också!" svarade Emily med lite sarkasm i rösten. "Och grattis på födelsedagen!"
"Tack..." svarade jag och himlade med ögonen. Men seriöst de hade skitit i mig fullständigt på min 18-års födelsedag och nu skämtar de med mig.
"Bli inte ledsen nu, men vi har en överraskning.." sa Bea. "Följ med oss!"
Det gjorde jag. På vägen behövde jag stanna för att folk ville hälsa och gratta mig. Till slut kom vi fram till dörren som ledde ut.
"OMG!" var allt jag kunde säga när jag såg min familj stå brevid en vit, splitterny Mini Cooper med en enorm röd rosett runt om.
Jag sprang fram till dem och vi alla omgav varandra i en gruppkram. Jag hade tjatat på mina föräldrar hur länge som som hellst på att få en bil. Och nu får jag en. Världens bästa födelsedag!
Emily och Beatrice kom fram till mig med varsitt litet paket i handen. Innan jag tog något av paketen gav jag båda varsin kram och de grattade mig ännu en gång när de gav mig paketen. De skulle jag titta på senare.
"Men det är inte allt" det var Audrey som hade kommit fram till mig. Hon tittade finurligt på mig.

---

Då var det kapitel 4. Vad tror ni det händer? :)
xx Ginza och Allie