Stole My Heart - Kap 5
Previous:
"OMG!" var allt jag kunde säga när jag såg min familj stå brevid en vit, splitterny Mini Cooper med en enorm röd rosett runt om.
Jag sprang fram till dem och vi alla omgav varandra i en gruppkram. Jag hade tjatat på mina föräldrar hur länge som som hellst på att få en bil. Och nu får jag en. Världens bästa födelsedag!
Emily och Beatrice kom fram till mig med varsitt litet paket i handen. Innan jag tog något av paketen gav jag båda varsin kram och de grattade mig ännu en gång när de gav mig paketen. De skulle jag titta på senare.
"Men det är inte allt" det var Audrey som hade kommit fram till mig. Hon tittade finurligt på mig.
Audreys perspektiv:
Jag vet att Izabel inte har världens bästa tålamod. Men just nu hade jag lust att vänta och se hur långt det skulle gå.
"Men säg det bara, sluta nu" sa hon till slut.
"Kommer aldrig att hända!" sa jag för att retas och vände på klacken mot den överdekorerade scenen. Ett mikrofonstativ stod mitt på scenen och gardinerna var fördragna. Allt i hela rummet var dekorerat i silver och rött. Jag gick självsäkert emot mikrofonen och lossade den från stativet.
"Okej, allihopa", började jag för att få deras uppmärksamhet. "Jag vill bara säga Grattis till världens knäppaste, dummaste och jobbigaste lillasyster!" sa jag skämtsamt. "Jag älskar dig." Jag mötte hennes blick. Jag vinkade snabbt upp min ovetande syster på scenen.
"Belle!? Det här är till dig från mig", sa jag och monterade tillbaka mikrofonen samtidigt som introversen till "One Thing" började spelas. Jag såg Izabels chockade blick och noterade hennes öppna mun. Draperiet drogs isär och ut kom Liam Payne klädd i vit skjorta med uppkavlade ärmar och svarta byxor.
I've tried playing it cool, but when I'm looking at you
I can't ever be brave, 'cuz you make my heart raise
Sjöng han ut emot publiken som tjöt högt. Izabel stod på vänstra sidan om scenen och höll högra handen emot magen. Hennes ögon tårades lite lätt såg jag. Sedan dök Harry Styles upp från ingenstans i rödrutig skjorta och vita byxor. Hans lockar var ostyriga och stod åt alla håll.
Shot me out of the sky
You're my kryptonite
You keep makin' me weak, yeah frozen and can't breathe
Izabels perspektiv -
Jag kunde inte förstå att självaste Harry Styles och Liam Payne stod ute på scenen! Deras perfekta röster, perfekta ansikten och ja allt! Jag var deras största fan av allt i världen! Hur i världen hade Audrey lyckats få hit dem? Var hon bäst eller vad? Mitt hjärta stannade när Zayn kom ut i en mörkblå kavaj, mörka jeans och vit skjorta. Hans blick fastnade på mig, inte på publikens som Harrys och Liams hade gjort.
Something's gotta give in now, 'cuz I'm dying just to know your name
And I need you here with me now, 'cuz you've got that One Thing
Sedan dök Louis och Niall in från ingenstans med hopp och studs. Zayns blick var fortfarande fastklistrad på mina ögon. Jag kunde inte förstå att de fem underbaraste killarna i hela världen stod på scenen mitt framför mina ögon när jag fyllde arton år!
So get out, get out, get out of my head
And fall into my arms instead, I don't, I don't, don't know what it is
But I need that one thing, and you've got that one thing
So get out, get out, get out of my mind, and come on, come into my life! I don't, I don't, don't know what it is, but I need that one thing and you've got that one thing!
Mina ögon var helt tårade och suddiga när killarna sjungit klart och alla gäster applåderade galet och kraftigt. Jag såg nästan ingenting. Jag ville inte visa mig såhär, så jag torkade snabbt bort tårarna och gick bort till killarna. Jag började med att ge Niall en kram, eftersom han stod närmast. Nialls armar var mjuka och starka.
"Grattis", viskade han i mitt öra. Hans irländska accent fick mig att le. Efter att ha tittat lyckligt i hans ögon gick jag vidare till Liam för en snabb kram. Han sa också högtidligt 'grattis', och sedan till Harry för att sen gå till Louis och sist Zayn. Fredagen den trettondes bisarra början hade fått ett lyckligt slut åtminstone! Jag hade nästan glömt att den stora chokladtårtan vältes över mig och jag fick byta klänning tidigare än planerat.
Zayns perspektiv -
Izabel var verkligen vacker. Ganska långt, rakt ljust hår. Hennes ögon glittrade så fort man tittade på henne och hennes hy var helt fantastisk. Det var som ett starkt sken kring henne. Hon kunde lysa upp ett helt rum, bara med skenet från hennes ögon. Hon var ganska normallång, men inte lika lång som en modell. Jag såg Niall spana in hennes rumpa när jag kramade henne. Jag vet inte varför men jag kände mig bara sur på Niall när jag såg det. Audrey, hennes storasyster var verkligen trevlig och mogen, men Izabel var verkligen söt och snygg. Hon verkade som en glad och härlig tjej.
"Grattis", viskade jag i hennes öra. Hon svarade med ett litet 'tack' i mitt öra med en ljus sopranröst. Jag ville aldrig släppa hennes mjuka, flickiga, väldoftande kropp.
Dagen efter: Izabels perspektiv -
Jag vaknade av att solens skarpa strålar träffade mig genom de mörklagda persiennerna. Jag suckade och ställde mig upp innan jag gav väckarklockan en blick. Klockan var halv tolv. Jag gick som vanligt till badrummet och började sminka mig och klä på mig. Idag fick det bli vitt linne, vit spetskofta och mintgröna shorts med synliga fickor och en mörkgrön mockaväska. Jag skulle nog skippa frukost idag och köpa en hallonsmoothie på Naked Juice Bar tror jag. Jag sög på läppen och funderade samtidigt som jag plockade fram mina gamla läderflipflops som jag ärvt efter min syster. Jag var klar på kanske en kvart och promenerade rätt ut ur rummet. Nere i hallen träffade jag en Audrey i vit solklänning med brunt läderskärp i midjan och en mörklila bikini under med läderflipflops också. Fast hon hade sina stora, vita solglasögon.
"Åh, godmorgon ... eller god ... eftermiddag, snart", sa hon med ett flin på de där perfekta läpparna. Jag ville helst vara lika snygg som henne! Varför kunde inte jag vara så snygg? Jag gav henne ett sarkastiskt flin och öppnade dörren.
"Följer du med till bryggan?" frågade jag henne med allvarlig blick nu. Hon nickade glatt och gick efter mig genom dörren. Väl framme vid bryggan så lade vi oss direkt ner och brydde oss inte om att byta om alls. Vi bara lade oss ner och tittade upp på molnen och vilka skepnader de föreställde.
"Shit!?" utbrast jag fort. "Jag har inte ätit frukost!" Jag suckade och Audrey skrattade lite nervöst.
Så, nu är One Direction inne i bilden! Vad tyckte ni? Please, kommentera! Vi kanske inte kan uppdatera så ofta nu, men den här veckan kanske det blir mer! xx Allie & Ginza
"OMG!" var allt jag kunde säga när jag såg min familj stå brevid en vit, splitterny Mini Cooper med en enorm röd rosett runt om.
Jag sprang fram till dem och vi alla omgav varandra i en gruppkram. Jag hade tjatat på mina föräldrar hur länge som som hellst på att få en bil. Och nu får jag en. Världens bästa födelsedag!
Emily och Beatrice kom fram till mig med varsitt litet paket i handen. Innan jag tog något av paketen gav jag båda varsin kram och de grattade mig ännu en gång när de gav mig paketen. De skulle jag titta på senare.
"Men det är inte allt" det var Audrey som hade kommit fram till mig. Hon tittade finurligt på mig.
Audreys perspektiv:
Jag vet att Izabel inte har världens bästa tålamod. Men just nu hade jag lust att vänta och se hur långt det skulle gå.
"Men säg det bara, sluta nu" sa hon till slut.
"Kommer aldrig att hända!" sa jag för att retas och vände på klacken mot den överdekorerade scenen. Ett mikrofonstativ stod mitt på scenen och gardinerna var fördragna. Allt i hela rummet var dekorerat i silver och rött. Jag gick självsäkert emot mikrofonen och lossade den från stativet.
"Okej, allihopa", började jag för att få deras uppmärksamhet. "Jag vill bara säga Grattis till världens knäppaste, dummaste och jobbigaste lillasyster!" sa jag skämtsamt. "Jag älskar dig." Jag mötte hennes blick. Jag vinkade snabbt upp min ovetande syster på scenen.
"Belle!? Det här är till dig från mig", sa jag och monterade tillbaka mikrofonen samtidigt som introversen till "One Thing" började spelas. Jag såg Izabels chockade blick och noterade hennes öppna mun. Draperiet drogs isär och ut kom Liam Payne klädd i vit skjorta med uppkavlade ärmar och svarta byxor.
I've tried playing it cool, but when I'm looking at you
I can't ever be brave, 'cuz you make my heart raise
Sjöng han ut emot publiken som tjöt högt. Izabel stod på vänstra sidan om scenen och höll högra handen emot magen. Hennes ögon tårades lite lätt såg jag. Sedan dök Harry Styles upp från ingenstans i rödrutig skjorta och vita byxor. Hans lockar var ostyriga och stod åt alla håll.
Shot me out of the sky
You're my kryptonite
You keep makin' me weak, yeah frozen and can't breathe
Izabels perspektiv -
Jag kunde inte förstå att självaste Harry Styles och Liam Payne stod ute på scenen! Deras perfekta röster, perfekta ansikten och ja allt! Jag var deras största fan av allt i världen! Hur i världen hade Audrey lyckats få hit dem? Var hon bäst eller vad? Mitt hjärta stannade när Zayn kom ut i en mörkblå kavaj, mörka jeans och vit skjorta. Hans blick fastnade på mig, inte på publikens som Harrys och Liams hade gjort.
Something's gotta give in now, 'cuz I'm dying just to know your name
And I need you here with me now, 'cuz you've got that One Thing
Sedan dök Louis och Niall in från ingenstans med hopp och studs. Zayns blick var fortfarande fastklistrad på mina ögon. Jag kunde inte förstå att de fem underbaraste killarna i hela världen stod på scenen mitt framför mina ögon när jag fyllde arton år!
So get out, get out, get out of my head
And fall into my arms instead, I don't, I don't, don't know what it is
But I need that one thing, and you've got that one thing
So get out, get out, get out of my mind, and come on, come into my life! I don't, I don't, don't know what it is, but I need that one thing and you've got that one thing!
Mina ögon var helt tårade och suddiga när killarna sjungit klart och alla gäster applåderade galet och kraftigt. Jag såg nästan ingenting. Jag ville inte visa mig såhär, så jag torkade snabbt bort tårarna och gick bort till killarna. Jag började med att ge Niall en kram, eftersom han stod närmast. Nialls armar var mjuka och starka.
"Grattis", viskade han i mitt öra. Hans irländska accent fick mig att le. Efter att ha tittat lyckligt i hans ögon gick jag vidare till Liam för en snabb kram. Han sa också högtidligt 'grattis', och sedan till Harry för att sen gå till Louis och sist Zayn. Fredagen den trettondes bisarra början hade fått ett lyckligt slut åtminstone! Jag hade nästan glömt att den stora chokladtårtan vältes över mig och jag fick byta klänning tidigare än planerat.
Zayns perspektiv -
Izabel var verkligen vacker. Ganska långt, rakt ljust hår. Hennes ögon glittrade så fort man tittade på henne och hennes hy var helt fantastisk. Det var som ett starkt sken kring henne. Hon kunde lysa upp ett helt rum, bara med skenet från hennes ögon. Hon var ganska normallång, men inte lika lång som en modell. Jag såg Niall spana in hennes rumpa när jag kramade henne. Jag vet inte varför men jag kände mig bara sur på Niall när jag såg det. Audrey, hennes storasyster var verkligen trevlig och mogen, men Izabel var verkligen söt och snygg. Hon verkade som en glad och härlig tjej.
"Grattis", viskade jag i hennes öra. Hon svarade med ett litet 'tack' i mitt öra med en ljus sopranröst. Jag ville aldrig släppa hennes mjuka, flickiga, väldoftande kropp.
Dagen efter: Izabels perspektiv -
Jag vaknade av att solens skarpa strålar träffade mig genom de mörklagda persiennerna. Jag suckade och ställde mig upp innan jag gav väckarklockan en blick. Klockan var halv tolv. Jag gick som vanligt till badrummet och började sminka mig och klä på mig. Idag fick det bli vitt linne, vit spetskofta och mintgröna shorts med synliga fickor och en mörkgrön mockaväska. Jag skulle nog skippa frukost idag och köpa en hallonsmoothie på Naked Juice Bar tror jag. Jag sög på läppen och funderade samtidigt som jag plockade fram mina gamla läderflipflops som jag ärvt efter min syster. Jag var klar på kanske en kvart och promenerade rätt ut ur rummet. Nere i hallen träffade jag en Audrey i vit solklänning med brunt läderskärp i midjan och en mörklila bikini under med läderflipflops också. Fast hon hade sina stora, vita solglasögon.
"Åh, godmorgon ... eller god ... eftermiddag, snart", sa hon med ett flin på de där perfekta läpparna. Jag ville helst vara lika snygg som henne! Varför kunde inte jag vara så snygg? Jag gav henne ett sarkastiskt flin och öppnade dörren.
"Följer du med till bryggan?" frågade jag henne med allvarlig blick nu. Hon nickade glatt och gick efter mig genom dörren. Väl framme vid bryggan så lade vi oss direkt ner och brydde oss inte om att byta om alls. Vi bara lade oss ner och tittade upp på molnen och vilka skepnader de föreställde.
"Shit!?" utbrast jag fort. "Jag har inte ätit frukost!" Jag suckade och Audrey skrattade lite nervöst.
Så, nu är One Direction inne i bilden! Vad tyckte ni? Please, kommentera! Vi kanske inte kan uppdatera så ofta nu, men den här veckan kanske det blir mer! xx Allie & Ginza
Kommentarer
Trackback
